Kullgren och Svedäng har båda fel. Forskaren Henrik Svedäng kritiserar i en artikel i ETC den svenske landsbygdsministern Peter Kullgren. Men samtidigt sprider artikeln såväl som Henrik Svedäng felaktigheter. Svedäng säger exempelvis att industrifiske inte är designat för konsumtionsfiske.
Det är ett helt bisarrt påstående för en mycket stor del av det som de stora industritrålarna fiskar är konsumtionsfisk. Huvuddelen av deras silllfiske sker i Nordsjön och Nordatlanten. Där fiskas sill och makrill enbart för konsumtion. Skarpsill i Nordsjön och Skagerak fiskas också delvis för konsumtion så länge vi pratar om svenska fiskare med svenskflaggade båtar. Att de stora båtarna inte är byggda för konsumtionsfiske är helt enkelt inte sant. Henrik Svedäng vet uppenbarligen inte vad han pratar om på detta område.
Östersjön
Den viktigaste anledningen till att sill från Östersjön och Bottenhavet inte fiskas för konsumtion är att folk tror att den innehåller miljögifter. LIvsmedelsverket varabra också för det. Egentligen spelar det bara en roll för barn och gravida kvinnor men den som inet lär sig äta sill som barn kommer inte att äta sill som vuxen. Det finns alltså ingen efterfrågan på sill från Östersjön för konsumtion. Den går helt enkelt inte att sälja för konsumtion.
Dessutom är de flesta båtar som fiskar sill i Östersjön inte stora. De är små och även om de gärna vill sälja sill för konsumtion går det inte. Så istället säljer de sillen till fiskmjölsfabriken i Skagen. De små båtarna landar faktiskt större andel sill till fiskmjöl än vad de stora båtarna gör. Detta beror på att de små båtarna som fiskar i Östersjön bara fiskar där.
De stora båtarna i Östersjön fiskar dessutom främst skarpsill. Det finns ingen efterfrågan på skarpsill för konsumtion i Sverige. Så det finns ingen marknad i Sverige. Så skarpsillen går i huvudsak till fiskmjöl. Den sill de stora båtarna får är i huvudsak bifångst i skarpsillsfisket. De som bedriver riktat sillfiske är de små båtarna och de saknar faktiskt ordentliga landningsmöjligheter. Det finns idag bara två anläggningar längs Östersjökusten som kan ta emot deras fångster. En i Simrishamn i Skåne och en i Nogersund i Blekinge.
Både Svedäng och Kullgren snackar helt enkelt skit vad det gäller detta. Det är inte brist på landningshamnar och inet heller stora fiskebåtar som är problemet. De har båd två noll koll eller så sprider de falsk information medvetet.
- Det finns inga förutsättningar för konsumtionsfiske av sill i Östersjön
- Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion
Överförbara fiskerättigheter
Genom att Henrik Svedäng har fel vad det gäller det grundläggande vad det gäller det storskaliga pelagiska fisket har han också fel vad det gäller slutsatser och mycket annat. Införandet av överförbara fiskerättigheter som han kritiserar gjordes för att bli av med olagligt fiske och överkapacitet. Det ledde till den enorma överkapacitet som fanns tidigare försvann. Istället för 80 stora båtar finns det nu mellan 10 och 20 varav 8 riktigt stora från Västkusten. Av de 8 stora västkustbåtarna finns det flera som främst fiskar i Nordsjön och Nordatlanten medan andra främst fiskar i Bottenhavet och Östersjön.
De överförbara fiskerättigheterna innebär bättre arbetsmiljö för yrkesfiskarna och ökad lönsamhet i fiskeriföretagen. Något som kommit deras hemorter till godo.
På Donsö har fiskerföretagen investerat i en ny djuphamn och i en konferens om fiske som ger sysselsättning på orten. På Rörö har fiskeriföretagen investerat i boende för barnfamiljer, en skola och förskola, en sporthall, en vårdcentral, en livsmedelsaffär och en kommande konferensanläggning. Och utan det storskaliga fisket skulle Knippla fortfarande inte ha nån livsmedelsaffär efter att den gamla brann ner. I Fiskebäck har yrkesfisket investerat i en utvecklingen av hamnen. Och i Kungshamn finns planer på en ny mottagningsanläggning. Detta är bara några exempel. Utan lönsamhet i fisket skulle dessa satsningar inte ha varit möjliga.
Sillen i Östersjön
Och vad det gäller sillbestånden i Östersjön finns det bara ett bestånd som är i dåligt skick. Den så kallade Rügensillen, sillbeståndet i västra Östersjön. Och orsaken till det är klimatförändringar. De andra bestånde är inte överfiskade och de överfiskas inte heller. Sillbeståndet i Östersjön är lika stort som det var på 1990-talet. I Bottenhavet har sillbeståndet minskat i flera år efter att det ökat kraftigt innan dess. Beståndet är lika stort som på 1970-talet.
För beståndet i Bottenhavet har EU-kommissionen föreslagit en kraftig minskning av fisket och för Östersjön har de föreslagit ett oförändrat fiske. Förslaget är rimligt men det är inte troligt att förslaget om Bottenhavet går igenom i ministerrådet. För beståndet i Rigabukten har de föreslagit en minskning av fisket. Beståndet i Rigabukten mår varken sämre eller bättre än beståndet i centrala Östersjön.
- EU-kommissionens förslag till kvoter i Östersjön 2026
- Mer sill och skarpsill i Östersjön
- Sillbestånden i Östersjön
- Sillen i Östersjön fiskas inte för hårt
- Sanningen om sillen i Rigabukten
- Sanningen om överfiske i Östersjön
- Det finns inget överfiske i Östersjön
Inte en förlustaffär för staten
Och nej, det storskaliga fisket är inte en förlustaffär. Stefan Fölsters utredning om ekonomin i fisket som Svedäng hänvisar är bara nonsens. Den har inget med verkligheten att göra. Fölrster beräkningar är rena gissningar och påhitt. De stora båtarna subventioneras inte av den svenska staten men de små båtarna subventioneras betydligt mer. De stora båtarna betalar mer skatt (bolagskatt, löneskatter och arbetsgivaravgifter) än vad de kostar den svenska staten i bränslesubventioner (de köper också en del av sitt bränsle i andra länder) och kontrollkostnader (de är små då huvudelen betalas av dem själva och mottagningsföretagen i Danmark).
Regionalt fiske
Att de regionala fiskebåtarna i Östersjön inte skulle ha tillgång till fisken som Vesa Tschernij påstår är inte heller sant, De har en helt egen kvot som de fiskar på. Genom att fisket på sillen i västra Östersjön stoppats har de dock fått mycket mindre sill att fiska. En del av båtarna har därmed sålts. Men de har ingen som helst brist på fisk att fånga. Det ör helt enkelt inget annat än en lögn. Och vad det gäller kuskvtoen som de minsta båtarna fiskar så fiskas den aldrig upp. Huvuddelen av den sill som fiskas i Östersjön landas av regionala och lokala fiskebåtar från Östersjön. Faktum är att ingen stor västkustbåt förekommer bland de som landar mest.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Bara en fundering:
Man fiskar ju för och får betalt för surströmming.
Fungerar det för att den äts så sällan?
Det är inga problem att äta sill när det gäller vuxna som inte är gravida. Den mängd gift som finns hinner inte orsaka några skador eller sjukdomar under ett liv. För barn och foster är det annorlunda,