Det finns inga förutsättningar för konsumtionsfiske av sill i Östersjön

Sportfiskarna, en hel del politiker, en del journalister, PO Kustfiskarna Bottenhavet, en del byråkrater, en del kustnära fiskare och diverse miljöorganisationer liksom en del forskare för ständigt fram att mer sil/strömming borde tilldelas det kustnära fisket längs med Östersjöns och Bottenhavets kuster och fiskas för konsumtion. Men det är ett puckat krav.

Det finns inga förutsättningar för ett konsumtionsfiske av sill/strömming i Östersjön. Antingen har de aktuella organisationerna, journalisterna, forskarna och politikerna helt okunniga om verkligheten eller så ljuger de friskt.

Sill. Bild: Gervais et Boulart. Public domain

Anledningen till det är att sillen/strömmingen innehåller stora mängder miljögifter av olika slag. Enligt EU:s nuvarande gränsvärden så får sill/strömming från Östersjön säljas som livsmedel då halterna miljögifter är lägre än gränsvärdena men i Sverige rekommenderar Livsmedelsverket att folk bara ska äta fet fisk (lax, öring och sill/strömming) från Östersjön i begränsad omfattning:

Dessa fiskar innehåller höga halter av dioxin och PCB. Ät dem därför inte oftare än högst 2-3 gånger/år.

  • Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna omfattas av kostråden.
  • Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken. Strömming och sill är samma fiskart. Sill kallas den söder om Kalmar, norr om Kalmar kallas den strömming. Inlagd sill som säljs i butik är från norra Ishavet eller Västkusten och innehåller lägre halter av dessa miljögifter.
  • Vildfångad sik från Vänern och Vättern
  • Vildfångad röding från Vättern

Sill/Strömming från Bottenhavet och Bottenviken får inte säljas för konsumtion i EU men då Sverige har ett undantag får den säljas för konsumtion i Sverige. I huvudsak används den till surströmming. Livsmedelsverket vill dock ha bort undantaget:

För nio år sedan förnyades det svenska undantaget, på tvärs mot Livsmedelsverkets rekommendation. Då skrev Livsmedelsverket i sitt remissvar bland annat att barn som äter vildfångad lax en gång per månad överskrider det tolerabla intaget och att bara 17 procent av de tillfrågade småbarnsfamiljerna kände till de särskilda kostråden. Detta var alltså flera år innan Efsas kraftiga sänkning av det tolerabla intagsvärdet.

– Livsmedelsverket ville inte ha ett undantag då och tycker fortfarande att vi inte borde ha undantaget kvar, säger Emma Halldin Ankarberg, som menar att Sverige, trots sitt undantag för fet fisk från Östersjöområdet, ändå har stränga kostråd och att det är viktigt att se över hela kosten eftersom dioxin även finns i kött, ost, ägg och andra animaliska livsmedel.

Det finns alltså idag en mycket liten marknad för sill/strömming från Östersjön och några förutsättningar för ett ökat kustnära konsumtionsfiske finns inte. Sill/strömming från Bottenhavet och Östersjön är helt enkelt inte efterfrågad i konsumentledet och enligt Livsmedelsverket inte lämplig som föda. Det som idag fiskas för konsumtion i Östersjön exporteras till Ryssland och Baltikum.

Den kvot som tilldelas det kustnära fisket varje år utnyttjas dessutom inte heller till fullo. Att tro att konsumtionsfisket i ett sånt läge skulle kunna ökas genom att förbjuda det storskaliga trålfisket efter sill är helt enkelt bara dumheter.

För närvarande funderar EU dessutom på att sänka gränsvärdena för de tillåtna mängderna dioxin i fet fisk. Om de sänks kommer det att innebär att sill/strömming från Östersjön inte längre får säljas för konsumtion i Baltikum eller nån annan stans inom EU. Till Ryssland får den dock säljas. Huvuddelen av det konsumtionsfiske som finns idag skulle därmed med stor sannolikhet slås ut.

Om Livsmedelsverket dessutom får som de vill blir det förbjudet att sälja en del fet fisk till konsument även i Sverige. I det läget finns inga förutsättningar för konsumtionsfiske av sill/strömming i Sverige överhuvudtaget.

De forskare (Henrik Svedäng m.fl.), byråkrater (ex. Henrik C Andersson), organisationer (ex. Sportfiskarna), yrkesfiskeorganisationer (ex. PO Kustfiskarna Bottenhavet), miljöorganisationer, okunniga journalister såväl som alla politiska partier som kräver ett stopp för det storskaliga sillfisket i Östersjön är helt enkelt ute och cyklar. Deras krav på att det kustnära fisket ska få mer av kvoten och bättre villkor för ökat konsumtionsfiske är en ren fantasi och har inget med verkligheten att göra. Det är ren dumhet.

Läs mer:

PS. Sill från Kattegatt, Skagerak, Nordsjön och Nordatlanten bör vi äta mer av liksom skarpsill oavsett var den är fångad, sikklöja och makrill. Annan fet fisk som är nyttig att äta och som inte innehåller miljögifter är bl.a. odlad lax, odlad regnbåge och odlad röding.

Gilla Anders Svensson på Patreon!