Det har aldrig förekommit att pelagiska fiskbestånd försvunnit som en följd av fiske. Däremot har det förekommit att de kollapsat på grund av överfiske. Men inte sedan kvoter och moderna fiskeriförvaltningssystem infördes.
Det förekommer en massa kritik av politikerna beslut om sillkvoterna/strömmingskvoterna i Östersjön inför 2024. En liten grupp av forskare kring Stockholms universitets Östersjöcentrum ihop med ett par andra upprepar hela tiden att beslutet om kvoterna kan vara olagligt och är katastrofalt.
Det intressant är att forskare från samma ställe sa exakt samma sak för över 20 år sen som de säger idag. Beståndet av sill/strömming i centrala Östersjön kommer att kollapsa inom en snar framtid. Det finns fortfarande lika mycket sill/strömming som det fanns då. Beståndet har varken minskat eller ökat. Fisket har däremot gått både upp och ner precis som det ska göra när förvaltningen fungerar som det är tänkt.
Skarpsill
Ett annat pelagiskt fiskbestånd som enligt forskningen inte ökat och inte minskat är skarpsillen/vassbuken i Östersjön. För 20 år sen hävdade de forskare som varnade för sillbeståndets kollaps att skarpsillen försvunnit på grund av överfiske. Det är uppenbarligen inte sant.
Visserligen har skarpsillen fiskat över FMSY sen dess (dvs överfiskats) men beståndet storlek har trots det inte minskat och anses inte överfiskat. Dessa förhållanden tyder på att det kan vara nåt helt galet och felaktigt med beståndsbedömningarna som ICES gör vad det gäller skarpsill.
Spigg
En art som däremot ökat i antal på ett explosivt sätt är spiggen, närmare bestämt storspiggen. För 20 år sen hävdade samma forskare att storspiggen försvunnit på grund av överfiske. Det har visat sig vara dumheter. För idag har vi mer spigg än nånsin.
Nu hävdar samma forskare att det är en följd av överfiske av sill. Dvs att sillbeståndet minskat så mycket att spiggen fått utrymme att expandera. Det förefaller felaktigt. Sillbeståndet är lika stort som för 20 år sen samtidigt som spiggbeståndet exploderat. Det verkar inte finnas något som helst samband.
Ärligt sagt förefaller stockholmsforskarnas och deras allierades alla utsagor inte vara nåt annat än rena gissningar. Rena killgissningar faktiskt. Utan någon som helst grund i de empiriska undersökningar och de uppskattningar och bedömningar som finns.
Skeva beståndsjämförelser
När dessa forskare ihop med stockholmsöverklassens lobbyorganisation BalticWaters nu återigen påstår att sillbeståndet minskat i både Bottenhavet och Östersjön gör de jämförelser med de tidsperioder som uppvisar största minskning. Det innebär att de för Bottenhavet valt en helt aann tidsperiod att jämföra med än i centrala Östersjön. För beståndet i västra Östersjön har de också valet en hel anna period, Väljs andra jämförelseperioder finns ingen minskning alls.
Jämför vi samma perioder för all tre bestånden av sill kan vi konstatera att sillbeståndet i centrala Östersjön minskat med 70% sen 1970-talets början. I Bottenhavet har det inte minskat alls och i västra Östersjön har det minskat med 80%. Men jämför vi med 1990-talet så har sillbeståndet i centrala Östersjön inte minskat alls medan det minskat med 50% i Bottenhavet och 80% i västra Östersjön.
Centrala Östersjön
Sill I centrala Östersjön. SSB är beståndsstorlek och Flim gränsen för vad som anses hållbart fiskat. Källa: ICES
Minskningen i centrala Östersjön skedde på 1970-talet. Då fanns det inga kvoter och det fanns internationella zoner i Östersjön där fisket var fritt. Det är uppenbart att det då förekom överfiske. Men jämförelsen är ju helt orimlig och irrelevant.
Det intressanta är ju att kolla hur det gått sen kvoter och modern fiskeriförvaltning infördes på 1990-talet i och med EU-inträdet. Och sen dess har beståndet inte minskat i centrala Östersjön. Men det har funnits år då det fiskats mer än vad som ansetts vara hållbart. Men det har uppenbarligen inte påverkat beståndsstorleken.
Påståendet från BalticWaters om en minskning av beståndets storlek med 40% de senaste åren verkar det inte finnas belägg för i statistiken från ICES. Detsamma vad det gäller påståendena om en kritisk nivå. Däremot är det korrekt att beståndet under ett antal år sen 1990-talet legat under Blim vilket innebär att beståndet ansetts överfiskat de åren. Kvoten har på grund av det minskats.
Västra Östersjön
Beståndet i västra Östersjön har kollapsat. Orsaken till det är klimatförändringar som medför att leken för den aktuella sillen som också kallas rügensill misslyckas på grund av brist på mat för ynglen. En eventuellt bidragande orsak kan vara utbyggnaden av vindkraften i denna sills lekområden (kring Rügen och på Kriegers flak).
Klimatförändringarna står för huvuddelen av beståndsminskningen sen 2000, dvs ungefär häften men det har också varit svårt att minska fisket vilket gjort att beståndet under samma period överfiskats. Detta beror på att denna sill uppehåller sig i Skagerak under hösten där den lever blandad med nordsjösill och därför fångats där tillsammans med nordsjösill. Fisket i Skagerak har sen 2 år tillbaka stoppats. I Östersjön har det varit stoppat under längre tid.
Den andra hälften av beståndsminskningen skedde innan det fanns ordentlig fiskeriförvaltning. Dvs innan EU-inträdet 1995.
Sill i västra Östersjön. Källa: ICES
Bottenhavet
Trots att beståndet minskat med 50% i Bottenhavet sen 1990-talet är beståndet (SSB) dock enligt den vetenskapliga rådgivningen fortfarande över vad som anses långsiktigt hållbart och för att det ska förbli så har kvoterna minskats och fisket minskat. Fisket har dock hela tiden vari under FMSY och alltså hållbart. Inget överfiske har skett.
Sill i Bottenhavet. SSB är beståndsstorlek och FMSY är vad som anses hållbart att fiska. Källa: ICES
Vetenskapliga råd
Sen en kort kommentar om ICES råd vad det gäller sillen i Östersjön. Så är skriver ICES om Bottenhavet:
ICES advises that when the EU multiannual plan (MAP) for the Baltic Sea is applied, catches in 2024 that correspond to the F ranges in the plan are between 48 824 (corresponding to Flower × SSB 2024/MSY Btrigger ) tonnes and 63 049 tonnes (corresponding to FMSY × SSB2024/MSY B trigger ).
De föreslår alltså en kvot mellan 48 824 ton och 63 049 ton för 2024. Det är också vad politikerna beslutat om. Och så här skriver de om Östersjön:
ICES advises that when the EU multiannual plan (MAP) for the Baltic Sea is applied, catches in 2024 that correspond to the F ranges in the plan are between 41 706 (corresponding to FMSY lower × SSB2024 /MSY Btrigger ) and 52 549 * tonnes (corresponding to FMSY × SSB 2024/MSY Btrigger ). The current advice applies to all catches from the stock, including those taken in Subdivision 28.1.
Den vetenskapliga rekommendationen är en kvot på mellan 41 706 och 52 549 ton sill i Östersjön. I det intervallet återfinns också ministerrådets beslut om kvot.
Besluten om kvoterna i Östersjön är alltså helt i enlighet med de vetenskapliga råden. BalticWaters kan inte ändra detta faktum och har därför gett sig in i invecklade förklaringar och påhittade förhållanden utan relevans för verkligheten, Kvotbesluten ligger i linje med de vetenskapliga råden,
Pelagiska fiskbestånd och kollapser
Sen är det så att det aldrig hänt att pelagiska fiskbestånd faktiskt utrotats av fiske. Däremot har pelagiska fiskbestånd kollapsat så att fisket på grund av det fått stoppas. Det hände med NVG-sillen och Nordsjösillen på 1970-talet. Orsaken var huvudsakligen överfiske men i Nordsjön handlade det också om oljeprospektering med dynamit. Det var den gängse prospekteringsmetoden på den tiden.
Även beståndet av anchoveta utanför Peru och Chile kollapsade på 1970-talet. Orsaken var främst överfiske men väderfenomenet El Niño var också en bidragande orsak. Liknande saker hände också med en del andra pelagiska fiskbestånd.
I början av1970-talet när detta hände fanns ingen egentlig fiskeriförvaltning. Det fanns inga kvoter och nästan allt vatten var internationellt med helt fritt och obegränsat fiske. Idag finns det kvoter som sätts enligt vetenskapliga råd och alla länder har utökat sina ekonomiska zoner/fiskezoner till 200 sjömil eller mittlinjen om det är kortare distanser mellan länderna. Det har skapat förutsättningarna för en fungerande fiskeriförvaltning och gjort att i stort sett allt överfiske och de flesta överfiskade bestånd försvunnit i nordvästra Europa..
Det enda pelagiska fiskbestånd som i stort sett har utrotats är beståndet av ansjovis som fanns i Zuiderzee som var en vik av Nordsjön i Nederländerna. Det var det viktigaste lekområdet för ansjovis i Nordsjön. Det byggdes en damm som snörpte av Zuiderzee från Nordsjön och en sötvattenssjö som heter Ijselmeer blev resultatet. Ansjovisens lekområde försvann totalt liksom det aktuella beståndet av ansjovis.
I nutid har ett annat sillbestånd kollapsat. Beståndet i de västra delarna av Östersjön vilket jag redan skrivit om. Klimatförändringarna är huvudorsaken i det fallet.
Läs mer:
- Makten över havet
- Strömmingsfisket behöver inte stoppas
- Ålder innebär inte alltid att en blir klokare
- ”Makten över havet” lär oss varken om makten eller havet
- Makten över havet – en film som inte visar nåt om makten
- Svedäng – fiskeriforskaren som aldrig haft rätt
- Hur Berkow och Svedäng vilseleder om sillfisket i Östersjön
- Henrik Svedäng är inte seriös som forskare
- Det värsta problemet för framtidens fiske är klimatet
- Efterfrågan på färsk sill för konsumtion är obefintlig
- De flesta fiskbestånd i Europa är hållbart förvaltade
- Oceanas felaktiga bild av fiskbestånden i brittiska vatten
- Det finns inget överfiske i Östersjön
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
