Regeringen och SLU skryter om selektiva redskap som en yrkesfiskare kom på

Regeringen och SLU Aqua är mycket stolta över den rist för att skilja på plattfisk och rundfisk som utvecklades av Stefan och Roger Larsson på GG 840 Svanen.

Larssons kom på risten själva och började använda den långt innan SLU började forska kring och utveckla risten. Anledningen till att de kom på risten var att de hade stora problem med att de fick mycket mer torsk än de hade kvot för som bifångst i sitt riktade fiske på rödtunga. GG 840 Svanen landar cirka 50% av all rödtunga som landas i Sverige. För att trots de stora mängderna torsk i havet som de inte får fånga men ändå kunna fiska rödtunga började de med den egenhändigt framtagna risten som de visade mig på kajen på Rörö när den var ganska ny, nån gång vintern-våren 2014-2015. Först senare, 2015-2016 hjälpte SLU Aqua till med tester och vidareutveckling av trålen.

Fiskeministern  skröt med risten under en presskonferens på Havs- och Vattenforum på ett sätt som gjorde att det nästan kunde verka som den svenska regeringen tagit initiativet till risten ifråga. Nu låter på liknande sätt från SLU Aqua i ett pressmeddelande.

– Att bedriva ett riktat fiske efter plattfisk som rödspotta och rödtunga samtidigt som kvoten av torsk är begränsad är en utmaning. Genom att använda en tvådelad trål med två sorteringsgaller så hamnar plattfisken i den undre trålpåsen och rundfisk som torsk i den övre. Om kvoterna på någon av arterna skulle vara slut så öppnar man helt enkelt den ena trålpåsen och kan fortsätta fiska med den andra, säger Hasse Nilsson, projektledare inom sekretariatet för selektivt fiske och forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU (SLU Aqua) i pressmeddelandet.

Den specialutvecklade trålen är att av flera exempel på lyckad redskapsutveckling från sekretariatet för selektivt fiske vid SLU, som startades 2014 på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Sekretariatet samlar in idéer på redskapsutveckling direkt från fiskenäringen, och tillsammans utarbetar forskare och fiskare därefter en projektplan. En styrgrupp bestående av bland andra HaV och Jordbruksverket beslutar om prioriteringar och projekt, och de projekt som beviljas får finansiering av HaV. Fiskarna utvecklar på egen hand redskapen, som sedan utvärderas vetenskapligt av forskare på SLU Aqua.

Det låter som om det är genom väl planlagt myndighets- och forskningsarbete som den nya risten tagits fram. Men så är det vad jag förstår inte. Stefan Larsson kom antagligen på den hemma vid köksbordet eller i samtal med sin bror, far och andra fiskare på kajen eller efter söndagsgudstjänsten.

– Industrins initiativ och engagemang är centralt för det lyckade arbetet inom sekretariatet. Det borgar för att projekten har relevans och därmed har redskapen också stor möjlighet att bli direkt tillämpbara i det praktiska fisket, säger Daniel Valentinsson, forskare på SLU Aqua.

Valentinsson har naturligvis rätt i vad han säger och forskarnas roll är viktig men det är ju därför inte nödvändigt att överdriva forskningens och myndigheternas roll på det sätt som görs i detta fall.

Även när det gäller risten som används för att skilja sej från sill i det pelagiska fisket har tagits fram på initiativ av yrkesfiskarna själv. Sej har i alla tider varit ett problem i sillfisket i Skagerak på hösten och det traditionella sättet att hantera det har varit att släppa hela fångsten om mängden sej varit för hög. Man har också valt att fiska på natten för då blir inblandningen av sej mindre. Med den nya risten blir fisket effektivare och miljövänligare. Dessutom blir arbetstiderna bättre då fiske kan bedrivas när det är ljust.

Bakgrunden till sekretariatet är ett regeringsuppdrag som gav HaV till uppgift att samordna arbetet med selektivt fiske för att underlätta för fiskerinäringen att ställa om till landningsskyldigheten.Landningskyligheten innebär att fångster av kvoterade arter inte längre får kastas tillbaka i havet och att all fångst räknas av kvoterna.HaV har under sekretariatets fyra år fördelat 38 miljoner kronor på projekt som lett till färre bifångster samt att mindre mängd oönskad fisk fångas.

– Tack vara sekretariatet har vi fått fram flera användbara redskap för allt från torsk, sill och flundra till kräftor och räkor. Fortfarande är dock inte landningsskyldigheten fullt implementerad varken i Östersjön eller Västerhavet, så fiskenäringen har ännu inte identifierat alla behov. När landningsskyldigheten slår igenom fullt ut kommer vi säkert att få se fler individuella lösningar, säger Daniel Valentinsson.

Sekretariatet har haft stor betydelse för forskningen om selektiva redskap, framförallt genom att ge yrkesfiskarna möjlighet att få bidrag till redskap de ren utvecklat eller vill utveckla liksom att ge vetenskapligt underlag för att se om det verkligen fungerar så som yrkesfiskarna tänkt.

Utan regeringen och myndigheterna inga pengar till forskarna, utan forskarn inga vetenskapliga bevis för att yrkesfiskarnas tankar och redskapsutveckling är vettig och hållbar. Så det är klart att alla led behövs, men det är hos yrkesfiskarna kunnandet finns och det är därifrån de flesta idéer om mer selektiva redskap kommer.

Erfarenheterna och de goda exemplen från sekretariatets arbete kommer att presenteras i en utställning under Havskonferensen – The Ocean Conference – som arrangeras i New York den 5-9 juni i år. Sverige och Fiji är initiativtagare och ordförande för konferensen, som ska stödja arbetet med att rädda världshaven och uppnå det globala hållbara utvecklingsmålet om hav och marina resurser, mål 14 i FN:s Agenda 2030. Mål 14 hanterar ett brett spektrum av havsfrågor, exempelvis hållbart fiske, marin nedskräpning, havsförsurning och en hållbar blå ekonomi.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements