Steen Ulnits – ytterligare en person med noll koll på yrkesfiske

Inlägg nr 6 av 9 i serien Myter och fantasier om kvotkungar

I Danmark rasar debatten om ”kvotekonger”, kvotkungar. Men 90 procent av det som skrivs är felaktigt, har fel utgångspunkter och är fördomsfullt. Det spelar ingen roll om det är välmeriterade ekonomijournalister på Berlingske Business, välmenande miljömedvetna journalister på tidningen Information, skvallertidningsjournalister på Ekstrabladet, greenpeaceaktivister, småskaliga fiskare eller biologer och sportfiskeskribenter som Steen Ulnits. Det är nästan alltid lika felaktigt.

Steen Ulnits tar upp det klassiska och felaktiga påståendet att stora fiskebåtar förstör bottnarna:

Problemet med disse gigantfartøjer er, at de fisker med redskaber så store og tunge, at de fysisk ødelægger havbunden og miljøet her. Færre, men større både anretter således mere skade end flere og mindre fartøjer. Dette ifølge WWF Verdensnaturfonden.

Påståendet är helt fel och bygger på okunskap. De stora fiskebåtarna i Danmark fiskar nästan uteslutande med flyttrål (pelagisk trål) och snörpvad (ringnot) eftersom de fiskar pelagisk fisk (undantaget är tobisfisket där en så kallad semipelagisk trål används vilket i är en bottentrål med liten påverkan på botten). Fisk som inte lever vid botten utan fritt i vattenmassan är alltså vad de fiskar. Snörpvad och flyttrål rör inte botten vid fiske och skadar inte bottnarna. Steen Ulnits visar upp sin okunskap.

Vidar påstår han att 10 så kallade kvotkungar innehar 47% fiskerättigheterna för demersal fisk i Danmark:

I 2017 sad blot 10 kvotekonger på 47% af kvoterne for torsk, rødspætte og jomfruhummer. En stigning på 7% i forhold til tallet på 40% i 2011. En stigning på knap 18% i løbet af en 6-årig periode.

Han snackar skit. 10 fiskeriföretag kontrollerar möjligtvis 47% av fiskerättigheterna för torsk, rödspätta och jomfruhummer (kräfta). Det är också vad Rigsrevisionen säger. Men av dessa företag är två stycken kollektiva kooperativa företag och bara ett av företagen/yrkesfiskarna kan betraktas som en så kallad kvotkung, det är Henning Kjeldsen. En annan är kvotkung i Kanada, men inte i Danmark, det är Kristian Barslund Jensen.

De så kallade kvotkungarna lyser i stort med sin frånvaro när det gäller demersalt fiske. Kollektiva kooperativa företag är desto vanligare. Sammanlagt äger kollektiva kooperativa företag cirka 16 % av fiskerättigheterna för torsk i Nordsjön och cirka 8% i Skagerak.

Samtidigt undrar jag om Steen Ulnits verkligen redovisar danska siffror, för när han hävdar att 16 företag/yrkesfiskare kontrollerar 66% av tonfisken, makrillen och industrifisken blir det märkligt. Det finns ingen dansk kvot på tonfisk mer än en liten bifångstkvot och inga fiskerättigheter för tonfisk. Det är nåt som inte stämmer. Vad är det för siffror Ulnits använder sig av? Och var tog sillen vägen? Rigsrevisionen säger för sin del att 16 yrkesfiskare kontrollerar 66% av fiskerättigheterna inom IOK-systemet (omfattar sill, makrill och industrifisk).

Vidare påstår Ulnits att de så kallade kvotkungarna finns i Hirtshals, Skagen och Esbjerg. Det är lite sant, men ändå inte. De 16 största innehavarna av fiskerättigheter är betydligt mer spridda än så och det finns fler i Thyborøn och på den svenska ön Rörö än i Skagen.

Kvotkungars fördelning på orter (16 största innehavarna av IOK-fiskerättigheter)

Hirtshals, 4
Thyborøn, 3
Esbjerg, 2
Rörö, 2
Skagen, 1
Hanstholm, 1
Fiskebäck, 1
Fotö, 1
Ålesund, 1

10 största innehavare av FKA-fiskerättigheter för torsk

Nexø, 2
Thisted, 2
Hanstholm, 2
Hvide Sande, 1
Skagen, 1
Thorupstrand, 1
Thyborøn, 1

Att 18 båtar landar 50% av fisken är inte konstigt. Räknas fisk i volym så är det bara båtar som fiskar industrifisk och pelagisk fisk som kommer att påverka siffran. I det fisket finns det stordriftsfördelar och båtarna blir få och stora. Volymerna på fisken blir stora men värdet är lågt. Konsekvensen är att få båtar landar större delen av fisken. Mäter vi istället i landningsvärde handlar det sannolikt om att ett 50-tal båtar landar 50% av fisken. Det är ett rimligare sätt att räkna.

Steen Ulnits far också med osanning när han skriver:

Det har også skævvredet fordelingen mellem det kystnære fiskeri og så højsøfiskeriet. I takt med at kvoterne er blevet samlet hos et fåtal kvotekonger, er skibene blevet færre, men større. Nu i regelen så store, at de ikke længere kan anløbe de mindre fiskerihavne rundt omkring.

Resonemanget är helt felaktigt. Stora båtar som fiskar pelagiskt har sen 1970-talet landat i ett fåtal hamnar, Esbjerg, Hvide Sande, Thyborøn, Hanstholm, Hirtshals, Skagen, Grenå, Gilleleje och Nexø. Med undantag för Esbjerg landar de fortsatt i samma hamnar. Den största nedgången i antalet fiskebåtar har skett bland mindre och medelstora fiskebåtar som fiskat pelagiskt. Samtidigt har antalet riktigt stora fiskebåtar växt. Detta har inte föranlett att några fiskehamnar stängt. De pelagiska båtarna har aldrig landat fisk i de hamnar som stängt, de fiskar inte kustnära och de har inte med försvinnandet av fiskelägen att göra.

Antalet små fiskebåtar har också minskat ganska mycket. De har inte ersatts av stora utan det är en konsekvens av för många båtar på för små kvoter. Detta ledde till svartfiske, olagligheter och olönsamhet. Med överförbara fiskerättigheter fick flera av dess små yrkesfiskare möjlighet att lämna fisket utan skulder genom att sälja sina fiskerättigheter och lägga ner företaget. Det är en naturlig (och nödvändig) utveckling. Och färre små kustnära fiskebåtar leder självklart till färre fiskelägen. Men det har inget med det storskaliga pelagiska fisket att göra.

Slutligen finns det inga belägg för att Henning Kjeldsen skulle ha begått brott. Han använder sig visserligen av bulvaner (stråmænd) och kringgår därmed lagstiftningens intentioner, vilket jag anser är onödigt och dumt, men det är nödvändigtvis inte olagligt i sig. Och varför det skulle vara konstigt att John-Anker Hametner Larsen samlar in pengar till en fond som startats av Lars Løkke Rasmussen begriper jag inte.

Steen Ulnits svamlar och sprider lögner och felaktigheter. Han visar stor okunskap om danskt yrkesfiske. Det är symptomatiskt för den danska debatten om så kallade kvotkungar. Okunnighet, fördomar, lögner, felaktigheter. Med tanke på detta finns det ingen anledning att ta Ulnits resonemang på allvar. Han vet nämligen inte vad han pratar om.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

PS. 1 september. Steen Ulnits har ändrat sitt inlägg så att där numera står sill, makrill och industrifisk istället för tonfisk, makrill och industrifisk.

Serienavigation<< Kvotkungar har inget med försvunna hamnar att göra16 kvotkungar är inget problem och ingen ägarkoncentration >>
Advertisements