HaV, Havs och vattenmyndigheten kommenterar WWF:s fortsatta rödflaggning av räka från Skagerak och norska rännan genom att säga; men vi har ju ökat kontrollen. Något som nog inte är helt med sanningen överensstämmande. Kustbevakningen som sköter kontrollen till havs uppger nämligen att de i princip bara kontrollerar att utrustningen och tillstånden räktrålarna använder är korrekt samt att de trålar på områden där trålning är tillåten.
Däremot kontrollerar de tydligen ( i alla fall inte enligt de uppgifter jag fått om deras verksamhet) inte om utkast förekommer, andelen kokräkor och råräkor i fångsten och liknande. Det menar kustbevakningen är landningskontrollens jobb. Landningskontrollen kollar att båtarna landar det som de säger att de fiskat. Den görs på land och de som genomför den har följaktligen ingen som helst möjlighet att kontrollera om uppgradering, dvs olagliga utkast av råräka, förekommer.
HaV:s ynkliga försvarstal är bara till för att de vill dölja att i stort sett ingenting gjorts . Att myndigheten i stort varit passiv det senaste året. Först på det allra senaste har de vidtagit en åtgärd som kanske kan ha en begränsad effekt.
Journalisterna som skrivit om räkorna och räkfisket de senaste dagarna har för sin del visat att de ingenting kan i frågan (det finns dock enskilda undantag). Det är ingen som helst risk för utrotning av räkan i Skagerak och norska rännan. Det är inte därför WWF rödlistat räkan. Orsaken är istället den omfattande uppgradering som förekommer i svenskt och norskt räkfiske. WWF döljer detta under fikonspråk om att det är problem med förvaltningen av räkorna. Jag vet inte varför alla parter har så svårt att prata klarspråk kring detta. Det är ytterst märkligt.
Uppgraderingen är inte på något sätt en hemlighet, den är känd av alla och hänsyn till förekomsten av uppgradering tas när enskilda båtars ransoner och kvoter bestäms. Den enskilde fiskaren har inte heller mycket val. För att få fisket att gå ihop behöver en svensk fiskare sannolikt uppgradera. Kokräkor ger 7-10 gånger mer betalt per kilo än råräkor. Är det problem att få verksamhet att gå ihop så blir uppgradering nödvändig för den enskilde fiskaren.
Det kan tyckas att den enskilde yrkesfiskaren borde sluta med fisket om det inte lönar sig. Nu är detta inte så lätt. Lämnar fiskaren yrket så står han där med skulder och inget jobb. De flesta fiskare är över 50 år gamla och de har varit fiskare i hela sitt liv. För att de ska kunna lämna fisket måste de ges möjlighet att göra det. Ett fortsatt liv med skulder och arbetslöshet gör inte att någon lämnar fisket. Därmed kvarstår det grundläggande problemet i räkfisket, överetablering och överkapacitet. För många fiskare och fiskebåtar helt enkelt.
Så såg det ut även i det pelagiska fisket för 5 år sen. Sen dess har individuella överförbara fiskerättigheter införts i det pelagiska fisket. Resultatet blev att hälften av de stora båtarna försvann. Ingen förändring skedde vad det gäller det småskaliga kustnära pelagiska fisket i motsats till vad många tror. Det finns alltså en väl beprövad och fungerande modell för hur ett fiske kan få en effektiv förvaltning och hur överkapacitet mycket snabbt kan försvinna. Individuella överförbara fiskerättigheter. Det innebär färre fiskare och färre fiskebåtar. Men det är nödvändigt. Det innebär också ett hållbart fiske. Dessutom innebär det att fiskare kan lämna fisket utan kvarstående skulder. De kan sälja sin båt och sina rättigheter att fiska till nån annan.
Den instans som har makten över detta är i första hand Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Det är de som kan ställa ett förslag om individuella överförbara fiskerättigheter. Sedan är det upp till politikerna i riskdagen att besluta om ett sådant system. För att inte konstiga effekter ska uppstå så måste kräftfisket och fiskfisket också ingå i ett sådant system här på Västkusten. HaV har haft ett år på sig att komma fram med ett förslag, men i praktiken har i stort sett ingen hänt. För även om det är så att kontrollen ökat (vilket jag tvivlar på) så räcker det ändå inte. Skärpt kontroll räcker inte. Antalet båtar måste minska och därmed också antalet yrkesfiskare. Det finns ett välbeprövat och fungerande sätt att göra det på. Individuella överförbara fiskerättigheter.
Det är dags att HaV kommer med ett förslag om individuella överförbara fiskerättigheter. Det är något som kan lösa problemen med överkapacitet i räkfisket, som kan lösa ekonomiska problem för de som vill lämna fisket och som kommer att innebära att räka från Skagerak kan få grönt ljus i WWF:s fiskguide.
Läs mer:
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – antalet stora båtar
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – mängden landad räka
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – andelen kokräka
- Märkligheter i det svenska räkfisket – det höga priset
- Märkligheter i svenskt räkfiske – antalet båtar som landat räka
Intressant?
Mer: Havet.nu, WWF, SVD, GP1, 2, 3, SVT1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om HaV, Havs- och vattenmyndigheten, WWF, Nordhavsräka, Räka, Räkfiske, Individuella överförbara fiskerättigheter, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.