Miljöpartiet i Karlshamn fantiserar om yrkesfiske

Anders Englesson, gruppledare för miljöpartiet i Karlshamn, har skrivit en totalt okunnig debattartikel i ETC om fiske på skarpsill i Östersjön. Utgångspunkten är den vanliga och alltid lika felaktiga. Stora båtar dammsuger havet och fiskar slut på all sorts fisk. Vilket är trams och osanning.

Englesson påstår exempelvis att det finns 90 meter långa fiskebåtar som ägnar sig åt fiske i Östersjön och att de skulle komma från den svenska Västkusten. Det finns inte en enda 90 meter lång fiskebåt i Sverige och faktiskt inte en enda 90 meter lång fiskebåt som brukar fiska i Östersjön, även om det normalt finns en så lång båt i Danmark, men den fiskar inte i Östersjön. Inte för att det skulle varit ett stort problem, en stor båt fiskar nämligen inte mer än en liten. Hur mycket en båt fiskar beror på kvoterna/fiskerättigheterna och inte på båtens storlek. Den förbrukar dessutom mindre bränsle i förhållande till mängden fångad fisk.

Det finns förstås inte heller en enda fiskebåt med 10 000 hk i Sverige. Vad jag vet så finns det ett par i Norge, men det är allt. Det är också så att moderna fiskebåtar får allt mindre huvudmotorer. Nya S 364 Rockall ska exempelvis få en motor på 2 999 kW jämfört med gamla E 532 Rockalls motor på 3 898 kW.

Han påstår också att bifångst av lax är ett problem i skarpsillsfisket. Inte heller det tycks vara sant. Det går inte att hitta en enda rapport på nätet som säger att bifångst av lax är ett problem vid skarpsillstrålning. Inte en enda rapport som bekräftar Anders Englesson uppgifter från och om en rapport från 2010 gjord av SLU. Jag utesluter inte att lax fångas som bifångst i skarpsillsfiske. Det verkar naturligt att det skulle vara så då skarpsill är en viktig föda för lax i Östersjön. Men jag kan inte hitta någon rapport som bekräftar Englessons uppgifter. Det betyder inte att de måste vara osanna, men sannolikheten för det ökar förstås. Det stora bifångstproblemet vid skarpsillsfiske handlar dock om sill.

Lax är alltså inte ett bifångstproblem av betydelse vid skarpsillsfiske så vitt jag kan förstå och det nämns inte som ett problem i några ICES-rapporter om lax, laxfångster, skarpsill och skarpsillsfiske. Istället nämns i dessa rapporter att bifångsterna i skarpsillsfisket och sillfisket är små och försumbara. ICES är Internationella Havsforskningsrådet och det är den organisation som rekommenderar hur mycket som kan fiskas utifrån forskning. När det gäller bifångst av torsk så förekommer det också i skarpsillsfisket, men anses inte heller det vara ett stort problem.

Ett faktum som Englesson undanhåller läsaren är att lax, sill och skarpsill i Östersjön inte får säljas som människoföda inom EU då de innehåller för mycket miljögifter, dioxiner. De får dock säljas som mat i Sverige genom att det finns ett undantag. Vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kan dioxinerna tas bort och fiskoljan kan sen säljas till människor eller liksom fiskmjölet användas i foder.

I verkligheten, den som Englesson inte har kontroll på, så är skarpsillsfisket och sillfisket bland det mesta miljövänliga fiske som finns. Bifångsterna är små, påverkan på bottnarna i stort sett inga (fiske med flyttrål är det vanliga och de rör inte bottnarna) och bränsleåtgången är liten. Fisket konkurrerar inte heller med det kustnära fisket, dels för att små båtar inte kan fiska där de stora fiskar och omvänt, dels för att de fiskar olika arter. Situationen för bestånden av skarpsill och sill är dessutom stabil och någon risk för utfiskning och överfiske finns inte.

Engelsson borde inte skriva om saker han inte har koll på och ETC borde inte publicera artiklar som nästan totalt saknar verklighetsanknytning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements