Historielöst och okunnigt i Danmarks Radio om fiskerättigheter och svenskar

Danmarks Radio har undersökt hur stor del av det pelagiska danska fisket (IOK) som ägs av svenskar. Det som de genom journalisterna Klaus Buster Jensen, Thomas G. Svaneborg och Rasmus Bøttcher Christensen undersökt är är fiskerättigheter genom att kort och gott räkna samman allt som står i kolumnen årsmängd på de dagliga redovisningarna för olika fiskebåtars fiskerättigheter och landningar. De har sen räknat samman det per företag. Denna siffra är dock inte hur mycket ett företag innehar eller äger av fiskerättigheterna utan inkluderar även sådant som bytts in, lånats in eller hyrts in om jag förstår det hela rätt. För många företag betyder det mer än vad de i verkligheten innehar i fiskerättigheter, för vissa kan det betyda mindre. Siffrorna är inte korrekta.

Danmarks Radio gör en stor sak av att svenska yrkesfiskare köpt in sig i danskt fiske. Men de glömmer historien och i sin okunskap förstår de inte heller nuet. På 1960-talet fiskade svenskar lika mycket eller mer sill i Nordsjön än danskarna gjorde. Svenskarna fiskade främst sill till konsumtion medan danskarna i huvudsak fiskade sill till fiskmjölsindustrin. Svenska fiskare fångade stora mängder brisling (skarpsill). Danska fiskare fångade för sin del också stora mängder sperling (vitlinglyra) till fiskmjölsindustrin vilket innebar stora bifångster av sej, kolja och andra torskfiskar vilka också maldes ner till fiskmjöl. Svenskarna landade till stor del fisken i Skagen, men även i Norge och på Shetland. Skagen var då som nu den viktigaste landningshamnen för svenska sillfiskare.

1975 utestängdes svenskarna från Nordsjön och i samma tidsperiod kollapsade sillbestånden utanför norska kusten och i Nordsjön på grund av kraftigt överfiske från norska ringnotsbåtar. Den svenska fiskeflottan och fisket har inte återhämtat sig från verkningarna av utestängningen och sillkollapsen förrän de sista 7-8 åren. Men det har hämtat sig rejält. Idag går det svenska sillfisket mycket bra och några av de som sålde fiskerättigheter i Sverige valde att investera pengarna i Danmark till nytta för sysselsättningen i utkants-Danmark. Det var lätt att hitta fartyg och fiskerättigheter att köpa i Danmark då danskt fiske stod inför ett generationsskifte och det inte fanns några unga danskar som ville bli fiskare. Danska arvsregler och arvskatter gör det också svårt för ättlingar till fiskare att ta över. I praktiken måste de köpa båt och fiskerättigheter från sina föräldrar/sin far. I Sverige genomfördes också ett generationsskifte i de flesta fiskeriföretagen i samband med flytten till Danmark och införandet av överförbara fiskerättigheter i det svenska fisket.

Följden blev att svenska yrkesfiskare med kapital köpte in sig i danskt fiske och fick danska hamnar som hemmahamnar för sina båtar vilket i Skagens fall bara är en följd av verkligheten då Skagen varit Sveriges viktigaste fiskehamn sen mycket lång tid tillbaka. Svenskägda fiskebåtar i Danmark hör också i huvudsak hemma i Skagen, det gör exempelvis S 144 Themis, S 205 Ceton, S 206 Ahlma West och S 264 Astrid samt snart också S 364 Rockall. I Grenå återfinns AS 202 Neptun, AS 464 Stella Nova och delägda AS 465 Susanne Himmelblå medan L 106 Monsun finns i Thyborøn och RS 2 Lukas-Silas i Bønnerup om vi håller oss till pelagiska fiskebåtar. Än så länge finns också E 532 Rockall i Esbjerg men den ska ersättas av S 364 Rockall.

Skagen är dessutom nästan som en del av Sverige snarare än en del av Danmark. En tredjedel av orderstocken på varvet i Skagen står svenskar för. Skagens hamn är beroende av Göteborgs hamn. Svenska fiskebåtar med svensk flagg landar 25% av all fisk till fiskmjölsfabriken i Skagen (FF Skagen A/S) och svenskägda danska fiskebåtar ytterligare en hel del. Snart är 5 av 6 stora pelagiska fiskebåtar med hemmahamn i Skagen svenskägda, just nu är det 4 av 5. Från Göteborgs skärgård där de viktigaste svenska fiskelägena ligger är det bara 2 timmar med båt till Skagen. Men även på andra håll betyder de svenskägda fiskeriföretagen en del. I Thyborøn där S 144 Themis levererar det mesta av sin fångst är företaget en viktig bidragsgivare till lokala föreningar.

Alla svenska pelagiska fiskare (sillfiskare) har en relation till Danmark, alla svenska pelagiska fiskare har i närmare 100 år landat en stor del av sin fångst i Danmark. Det finns en stark traditionell anknytning bland svenska fiskare till Danmark och det danska fisket.

Det hela är knappast mer problematiskt än att ett företag som ägs av danskar är näst största innehavare av fiskerättigheter för räka i Grönland (Polar Seafood) eller att ett annat danskt företag är största fiskerättighetsägare för räkor i Kanada och Estland (Ocean Prawns).

Okunskap gör att de danska journalisterna blir lätt främlingsfientliga i sin iver att kritisera systemet med överförbara fiskerättigheter (IOK-systemet) vilket faktiskt räddat danskt fiske. Hade det inte införts hade det idag inte funnits nåt danskt fiske kvar och hade svenskarna inte kommit hade det danska fisket varit mycket mindre i omfattning än vad det är idag.

För att understryka sina främlingsfientliga och orimliga resonemang intervjuar Danmarks Radio en av fiskarna i Thorupstrand. Dvs en av de fiskare som sålt sina fiskerättigheter och vill ha dem tillbaka gratis. Om en fiskare sålt sina fiskerättigheter och sen är missnöjd är det ju faktiskt hans eget problem, hans eget fel att han inga fiskerättigheter har. Att gnälla om det är ju bara löjligt och tragiskt. Sen intervjuar de en politiker, Simon Kollerup, som representerar yrkesfiskarna i Thorupstrand och dessutom en främlingsfientlig och rasistiskt politiker, Ib Poulsen. Däremot har fiskeriminister Karen Elleman från Venstre sakerna klart för sig:

Den ny minister for fiskeri Karen Ellemann (V) mener ikke, de svenske opkøb er et problem.

– Jeg er med på at 23 procent af den del der hedder IOK-fiskeri, det lyder af meget, siger ministeren.

– Men det er vigtigt at sige, at det er kuttere som sejler med dansk flag, og det er virksomheder, der er etableret i Danmark. De får bygget skibe i Danmark og får forarbejdet deres fisk i Danmark, så det hører jo med til billedet, inden man bliver forskrækket, mener Karen Ellemann.

De danska journalisterna tycks också ha glömt bort att huvudägaren, Ane Mærsk McKinney Uggla, i Mærsk och Danske Bank bor i Sverige och har så gjort större delen av sitt liv. Varför är det inget problem att Mærsk och Danske Bank är svenskägda men ett problem att 25% av fisket är svenskägt? Även Danmarks näst största bank, Nordea, är i huvudsak svenskägd liksom mjölkföretaget Arla och städföretaget ISS. Det tycks inte heller vara ett problem. Hela resonemanget från de danska journalisterna är naturligtvis orimligt och bygger på okunskap, främlingsfientlighet och historielöshet.

Av arvsmässiga och skattemässiga skäl dröjer det nog heller inte länge förrän fler danska yrkesfiskare bosätter sig/skriver sig i Sverige. På det sättet kan de överlåta sina företag på sina barn utan att få skatteproblem. Dessutom får de lägre inkomstskatt. Om Henning Kjeldsen och de pelagiska yrkesfiskarna i Hirtshals gör det skulle ytterligare omkring 40% av danskt fiske bli svenskägt.

Skagen har mycket länge varit Sveriges viktigaste fiskehamn. Speciellt för sillfisket. Det är då inte märkligt att svenska yrkesfiskare flyttar sin verksamhet och sina båtar dit. Svenska yrkesfiskare har historiskt fiskat lika mycket eller mer sill och skarpsill (brisling) i Nordsjön än danskarna. Det är då inte märkligt att svenskarna köper tillbaks en del av det fisket från Danmark. Något som också skapar ett inflöde av pengar till Danmark, en överföring av pengar och investeringar från Sverige till utkants-Danmark.

Det kan med fog hävdas att svenska yrkesfiskare med sina investeringar bidrar till att rädda delar av utkants-Danmark.

Sen har Danmark Radio också fel om svensk lagstiftning. Det krävs inte att någon är svensk medborgare för att få fiska i Sverige. Journalisterna på Danmarks Radio måste lära sig att läsa bättre:

Utländska fysiska och juridiska personer som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster får fiska yrkesmässigt på samma villkor som svenska fysiska och juridiska personer.

Dvs, det är inga problem för danskar att köpa in sig i svenskt fiske. Det har inte varit några problem sen Sverige blev medlem i EU. Danmarks Radio har helt fel på denna punkt.

Vad som också ger en skev bild är tobiskvoten. I år var den jättestor vilket betyder att det som Danmarks Radio redvisar rent andelsmässigt är kraftigt överdrivet för vissa företag. Hade motsvarande redovisning gjorts år 2016 då nästan ingen tobiskvot fanns hade det sett helt annorlunda ut.

Den enorma tobiskvoten i år gör också att vissa företag hamnar över 10%, tar vi bort tobiskvoten ligger ingen över 10%. Detta är ett tekniskt fel med beräkningssättet och det danska systemet som Rigsrevisionen påpekat i sin rapport. Dessutom räknar DR in kvoter i Nordatlanten som vad jag förstår inte ska räknas med i begränsningsunderlaget. Att Danmarks Radio också räknar med fiskerättigheter som företagen inte äger utan lånat eller hyrt in gör också siffrorna för stora. Danmarks Radio överdriver helt klart vissa företags ägande.

Snacket om att den danska kvoten av fiske är en dansk naturresurs är också väldigt märklig. En överväldigande majoritet av den fisk som danskflaggade fartyg fångar tas i brittiskt, norskt, färöiskt, irländskt, internationellt, tyskt, nederländskt och svenskt vatten. En stor del av tobisen, nästan all makrill, en stor del av sillen, all blåvitling, all sperling, en stor del av brislingen, all hästmakrill (taggmakrill) och all havgalt (trynfisk) fångas i farvatten som inte är danska. Och då har jag bara nämnt pelagisk fisk som fiskas i IOK-systemet. Att påstå att det är en dansk naturresurs är faktiskt löjligt. Danska fiskekvoter bygger på de fångar fisk som inte finns i danska vatten.

I svenskt fiske fångas majoriteten av fisken i svenskt vatten.

Danmarks Radio har dessutom också räknat fel på värdena av fiskerättigheter för en av de svenska familjerna då de inte har någon kunskap om det danska fisket.

Bokförda värden för fiskerättigheter, pelagiska fiskeriföretag, miljoner DKK, 2016

Gitte Henning A/S, 785, Kjeldsen
Astrid Fiskeri A/S, 654, Johansson
Asbjørn ApS, 606, Magnusen
Rederiet Ruth A/S, 543, Madsen
Themis Fiskeri A/S, 152, Ryberg
Gifico ApS, 145, Claesson
Cattleya A/S, 130, Pedersen
Jette Kristine E 727 ApS, 128, Hounisen
Nordstrand Fiskeri ApS, 122, Kjeldsen
Fiskeriselskabet Stella Nova ApS, 109, Bryngelsson
TN Hirtshals ApS, 92, Tindskard
Lingbank Fiskeri ApS, 79, Rasmussen
Fiskeriselskabet 2bis ApS, 55, TripleNine Group (Koppernæs)
Themis Fiskeri AB, dansk filial, 42, Ryberg
August A/S, 37, Pedersen (Kjeldsen)
Karen Nielsen ApS, 29, Bloch Larsen & Munksgaard (Kjeldsen)
Lingbank Baltic ApS, 25, Rasmussen
Ahlma Danmark ApS, 23, Ahlström & Magnusson
Brdr. Langer A/S, 22, Langer

Bokförda värden, sammanlagt per ägare, miljoner DKK, 2016

Kjeldsen, 904 (970)
Johansson, 654
Magnusen, 606
Madsen, 543
Ryberg, 194
Pedersen, 130
Claesson, 145
Hounisen, 128
Bryngelsson, 109
Rasmussen, 104

De svenska sillfiskarna kommer inte heller främst från Göteborg som Danmarks Radio antyder. De kommer främst från små öar som Rörö med 270 invånare (Johansson och Ryberg) och Fotö med lite över 600 invånare (Bryngelsson). Från Rörö är det 2 timmar med båt in till Göteborg och 2 timmar med båt till Skagen. Det handlar inte om ”stora utländska företag” som professor Niels Vestergaard påstår (det är också han som påstår att andra länders farvatten är en dansk naturresurs). Det handlar om familjer som fiskat i mer än 100 år, i 5-6 generationer, och som har landat stora delar av sin fisk i Danmark i omkring 100 år.

Uppgifterna från Danmarks Radio är inte korrekta i detaljerna utan felaktiga då de inte är kunniga om det danska IOK-systemet. Uppgifterna i Danmarks Radio är också felaktiga i det stora hela då journalisterna Klaus Buster Jensen, Thomas G. Svaneborg och Rasmus Bøttcher Christensen inte har kunskap om historien och verkligheten. Svenskar har sen 100 år tillbaka varit en del av det danska fisket och utan svenska yrkesfiskare skulle Skagen vara en död plats.

Källor: Landbrugsstyrelsen, Dansk Skibsregister, CVRAPI 

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, Pelagiskt fiske, Nordsjön, Skagerak, Kattegatt, Östersjön, Astrid Fiskeri A/S, Themis Fiskeri A/S, Gifico ApS, Klaus Buster Jensen, Thomas G. Svaneborg, Rasmus Bøttcher Christensen, Danmarks Radio, Färmlingsfientlighet, Ib Poulsen, Simon Kollerup, Karen Elleman, Skagen, Fiske