I den danska debatten om kvotkungar pratas ibland om oligopol och monopol bland danska fiskare med fiskerättigheter för pelagisk fisk och industrifisk (IOK-systemet). Det finns dock långtifrån någon monopolsituation i det pelagiska danska fisket eller industrifisket och inte heller något oligopol.
I industrifisket är det omkring 30 fiskeriföretag som levererar större delen av fisken. Totalt handlar det om mer än 60 företag som landar industrifisk. Det är långtifrån någon monopolliknande situation. Omkring 15 företag dominerar dock innehavet av fiskerättigheter. Fisket sker i Nordsjön, Skagerak, Kattegatt, Östersjön, Nordatlanten kring Färöarna liksom väster om de brittiska öarna och Norge. Industrifiske är fiske av främst tobis, brisling (skarpsill), sperling (vitlinglyra) och blåvitling för fiskmjöls- och fiskoljetillverkning. Även sillfisket i Östersjön är huvudsakligen ett industrifiske liksom fiske av hästmakrill (taggmakrill) i Nordsjön och havgalt (trynfisk) i Irländska sjön eller Keltiska havet.
När det gäller pelagisk fisk för konsumtionsändamål, dvs främst sill- och makrillfiske, så är koncentrationen större, omkring 10 företag dominerar helt detta fiske. Detta fiske sker i stor utsträckning kring Shetland, Färöarna och väster om Norge eller lång ut i Nordsjön. Inte heller detta kan anses vara ett monopol eller oligopol där även denna marknad är internationell med internationellt satta priser.
Monopol och oligopol anses dåligt för då kan köpare inte påverka eller har svårt att påverka prisbilden. I det pelagiska fisket och i industrifisket sätts dock priserna på en internationell marknad och danska yrkesfiskare har mycket liten möjlighet att påverka det pris de kan få för fisken. Det skulle inte vara någon skillnad ens om det fanns en den dansk fiskare inom IOK-systemet.
Problemet ligger snarare på uppköpssidan för där finns det bara två företag när det gäller industrifisk, FF Skagen A/S och TripleNineGroup A/S, i Danmark. På europeisk nivå är inte läget bättre, då blir det i stort sett bara ett företag till, norska Pelagia AS. På inköpssidan finns alltså ett oligopol vilket gör att fiskarna är i underläge. Att hävda att situationen på fiskerisidan med omkring omkring 30 dominerande företag skulle vara ett problem är faktiskt inte rimligt.
Priserna vad det gäller industrifisk beror i stor utsträckning på fisket i Peru. I Peru producerades år 2016 15% av allt fiskmjöl och landet stod samma år för cirka 27% av världsexporten. 2015 var andelen av produktionen 18%. Danmark är världens 7:e största fiskmjölsproducent men står bara för omkring 4% av produktionen (2015). När det gäller export är dock Danmark i allmänhet näst störst och står för 5-7% av världsexporten.
Uppköpssidan för makrill och sill som används för konsumtion domineras också av två företag i Danmark, Skagerak Group och Sweden Pelagic Aalbæk A/S. Det senare företaget ägs av Sweden Pelagic AB i Sverige som ägs till hälften av FF Skagen A/S. På europeisk nivå finns det dock fler företag än vad det finns när det gäller industrifisk, men återigen är Pelagia AS ett av de största. Andra företag är bl.a. nederländska Parlevliet & van der Plas (också stort fiskeriföretag) och Kennemervis (som äger danska Werner Larsson Fiskeeksport A/S), fler norska företag liksom färöiska och brittiska företag med verksamhet i Skottland. Fiske sker ofta på kontrakt för vissa uppköpare. Uppköparna är i de flesta fall betydligt större företag än fiskeriföretagen i Danmark.
Dåligt fiske i Peru betyder höga priser på fiskmjöl vilket ger höga priser på industrifisk. En dansk fiskare, hur stor den än är kan inte påverka detta. I Peru, USA, Chile som alla är stora fiskmjöls- och fiskoljeproducenter och exportörer är det i allmänhet de stora fiskmjölsföretagen som också äger fiskeflottorna. Det är alltså i praktiken fiskmjölsproducenterna i världen som bestämmer hur mycket betalningen för industrifisk blir. Världens fiskmjölsexport och -produktion samt handel domineras av norska Austevoll Seafood ASA (hälftenägare i Pelagia AS, egna anläggningar i Peru och Chile), US-amerikanska Omega Protein. Vidare Tasa, Copeinca/China Fishery, Pesquera Diamante, Hayduk och Exalmar i Peru, Blumar, Orizon/Corpesca, Camanchaca och Alimar/Sopesa i Chile samt Koppernæs/TripleNine (anläggningar i Danmark, Norge och Chile).
Det är alltså inte den icke-existerande monopol eller oligopolsituationen i det danska pelagiska fisket och industrifisket som skulle kunna vara ett problem utan om det finns ett problem finns det hos de som köper fisken.
En beskrivning av det svenska fisket ger en likadan bild som i Danmark, med en viktig skillnad. Svenska fiskeriföretag landar huvuddelen av sin industrifisk till uppköpare i Danmark, främst FF Skagen A/S (leveranser sker via Sweden Pelagic när landningar sker i Sverige, men lika ofta direkt med landningar i Skagen). Även TripleNine Group i Danmark och Pelagia AS i Norge köper dock en del industrifisk från svenska fiskare.
När det gäller konsumtionsfisk av sill och makrill landar svenska fiskare det mesta på Shetland när det gäller makrill medan sillen främst landas till Sweden Pelagic i Sverige och Danmark eller Skagerak Group i Danmark.
Läs mer:
- Danska fiskerättigheter för tobis 2017
- Danska fiskerättigheter för brisling 2017
- Danska fiskerättigheter för sperling 2017
- Danska fiskerättigheter för blåvitling 2017
- Danska fiskerättigheter för hästmakrill och havgalt 2017
- Danska fiskerättigheter för makrill 2017
- Danska fiskerättigheter för NVG-sill 2017
- Danska fiskerättigheter för sill i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt 2017
- Danska fiskerättigheter för sill i Östersjön 2017
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, Pelagiskt fiske, Fiskindustri, Nordsjön, Nordatlanten, Östersjön, Peru, Chile, USA, Danmark, Sverige, Tobis, Sill, Makrill, Sperling, , Blåvitling, FF Skagen A/S, TripleNine Group A/S, Pelagia AS, Sweden Pelagic AB, Skagerak Group, Kennemervis, Kvotekonger, Kvotkungar, Fiskmjöl, Fiskolja, Monopol, Oligopol, Industrifiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.