Sett till fisket i världen är torskfiskar sammantaget de absolut viktigaste matfiskarna efter tonfiskar, makrillar och sillfiskar. Torskfiskar fiskas i stort sett i hela världen men kanske inte så mycket i tropiska vatten.
Det viktigaste fisket av torskfiskar finns i norra Stilla havet och Berings hav. Den art som fiskas där är Alaska pollock. Näst viktigast är fisket av torsk (atlantisk torsk, Gadus morhua) som idag främst fiskas i nordöstra Atlanten och Barents hav men förr i tiden också fiskades i nordvästra Atlanten i stora mängder. Dessa två arter används uteslutande till konsumtion. Den tredje mest fiskade torskfisken är blåvitling som fiskas i östra delen av Nordatlanten, både för konsumtion, men också för tillverkning av fiskmjöl.
Andra viktiga torskfiskar är stillahavstorsk, vitling, kummel (hake, en mängd olika arter i olika hav), sej (saithe) och kolja (haddock).
Fångad mängd torskfiskar 2016, art, ton
- Alaska pollock, 3 476 149
- Atlantisk torsk, 1 329 450
- Blåvitling, 1 190 282
- Stillahavstorsk, cirka 400 000
- Kolja, cirka 300 000
- Sej, cirka 300 000
- Kummel, cirka 300 000 (många olika arter)
Alaska pollock (Gadus chalcogrammus, tidigare Theragra chalcogramma) fiskas främst av av US-amerikanska och ryska fiskeflottor men också i det japanska fisket. Tillsammans med kolja, sej och torsk är detta en av de viktigaste matfiskarna i Europa.
Torsk (Gadus morhua) fiskas i Nordsjön, Nordatlanten och Barents Hav av bl.a. norska, ryska, brittiska, danska, färöiska, isländska nederländska, tyska, franska, irländska och spanska yrkesfiskare. Utanför Kandas och nordvätra USA fikas mindre mängder av fiskare från bl.a. Kanada, USA, Norge, Färöarna, Grönland och Island. Tillsammans med kolja, sej och alaska pollock är detta en av de viktigaste matfiskarna i Europa.
Fisket efter stillahavstorsk (Gadus macrocephalus) bedrivs av samma länder som fiskar alaska pollock då den fiskas i samma områden och hav.
Kummel fiskas i hela världen och det finns en mängd arter såsom exempelvis silverkummel (Merluccius bilinearis) i västra Nordatlanten, kummel (Merluccius merluccius) i östra Nordatlanten, stillahavskummel (Merluccius productus) i nordöstra delen av Stilla havet, sydlig kummel (Merluccius australis) runt Antarktis, Nya Zeeland, Patagonien, Sydafrika etc, argentinsk kummel, (Merluccius hubbsi) i sydvästra Atlanten, kapkummel (Merluccius paradoxus) i sydöstra Atlanten, Bengeulakummel (Merluccius polli) i de östra delarna av Sydatlanten.
Kolja (Melanogrammus aeglefinus) finns i Nordatlanten i samma vatten som atlantisk torsk. Något som också gäller sej (Pollachius virens). Tillsammans med torsk och alaska pollock är detta de viktigaste matfiskarna i Europa.
De två arter som främst fiskas för fiskmjöl, dvs blåvitling (Micromesistius poutassou) och vitlinglyra (Trisopterus esmarkii), finns i de östra delarna av Nordatlanten. Blåvitling finns främst väster om de brittiska öarna och kring Färöarna medan vitlinglyra främst finns i de norra och östra delarna av Nordsjön, Skagerak och Kattegatt.
Fisket av vitlinglyra som är en liten fisk var mycket stort på 1970-talet (800 000 ton som mest på ett år) men idag är det litet, max kanske 50 000 ton per år men oftare neråt 20 000 ton även om kvoten brukar vara cirka 200 000 ton.
Sydlig blåvitling (Micromesistius australis) som finns runt jordklotet i de sydliga delarna av oceanerna fiskas också i stor omfattning, både för mat och för fiskmjölstillverkning. Blåvitling och vitlinglyra är stimfiskar.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.