Sarv – går lika bra att äta som andra karpfiskar

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Sarv (Scardinius erythrophthalmus) är en av många outnyttjade eller underutnyttjade karpfiskar. Det är en liten fiske som påminner om den mer kända mörten men är mer guldfärgad och med tydligt rödfärgade fenor.

Sarven är en sötvattensfisk som förekommer i Europa och mellersta Asien runt Nordsjön, Östersjön, Svarta havet, Kaspiska havet och Aralsjöarna. Arten har introducerats i Irland, USA, Marocko, Madagaskar, Tunisien, Nya Zeeland, Kanada och Spanien.

I Sverige finns sarv från Skåne till Indalsälven i Jämtland och Medelpad. Den saknas i fjällen samt på delar av Småländska höglandet och i mer höglänta delar av Västergötland.

Påträffas i anslutning till vegetationen i grunda och näringsrika miljöer, både i sött och bräckt vatten och finns följaktligen längs delar av Östersjökusten. Den uppehåller sig ofta nära ytan, ibland i sällskap med mört och andra karpfiskar. Yngre individer äter små ryggradslösa djur, medan äldre individer huvudsakligen livnär sig på kärlväxter och alger men också ytinsekter, andra små ryggradslösa djur och småfiskar. Vintern tillbringas på djupare vatten.

Leken sker normalt i maj–juni, tidigast i april, nära stranden och över vegetation. Honan lägger upp till 200 000 ägg. Äggen klibbar fast på vegetationen och kläcks efter 3–15 dygn beroende på temperaturen. Sarv kan hybridisera med mört, björkna, braxen och löja (benlöja).

Kan bli upp till 35 cm lång men vanligen cirka 30 cm.

I Sverige fiskas den inte till mat men den är en populär fisk i sportfisket och används till agn i fisket efter insjökräfta och vid fiske av gädda, gös och abborre. Det är dock en mycket användbar matfisk och borde kanske ätas mer. I andra länder äts den i större utsträckning, ofta är den då friterad.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.