Första dagen på Havs- och vattenforum och politikernas svammel

Havs och vattenforum detta år handlar Framtidens fiske och hållbara hav. Det är en slags förpresentation av den fiskestrategi som ska lanseras om några veckor. Flera intressanta talare och tal hölls, kanske främst Niklas Wennberg om akvaponik och fiskodling men också. Dessa ska jag återkomma till. Nu har jag främst tänkt att kommentera de politiker som talade, centerpartisten Gustav Hemming samt ministern och miljöpartisten Per Bolund.

Per Bolund höll ett klassiskt politikertal, talade mycket om allt utan att egentligen säga nåt. regeringen var bra, allt de gjorde var rätt och skitbra, miljön viktig, fisket dålig och det ska bli böter för att slängs cigarettfimpar på gatan. En del saker vara faktist ren dumheter och andra var slentrianmässig okunnighet. Som exempelvis att det finns allt för mycket ohållbart fiske i svenska vatten. En uppgift som faktiskt inte är sann.

Yrkesfisket som bedrivs i svenskt vatten är så vitt jag vet och enligt forskare hållbart med undantag av sillfisket i västra Östersjön och skarpsillsfisket i Östersjön. Fast i det senare fallet är fisket nog i verkligheten också hållbart då det är uppenbart att beståndsbedömningarna från ICES måste vara felaktiga (det har länge fiskats mer än vad ICES anser vara hållbart men beståndets storlek kvarstår ändå över gränsen för vad som anses vara ett hållbart bestånd).

Däremot är fritidsfisket i stor utsträckning inte hållbart, men jag tror inte det var vad Per Bolund menade.

Gustav Hemming representerade en samarbetsorganisation mellan kustkommuner och regioner längs Östersjökusten. Han vill återskapa det kustnära fisket och fiskarkulturen som funnits längs östkusten. Men längs östkusten har det historiskt inte funnits en egentlig fiskarkultur. Fisket har där i huvudsak alltid varit en binäring som bönder ägnade sig åt. Idag finns inga bönder kvar och därmed inte heller några större mängder fiskare. I Skåne, Blekinge, på Gotland och Öland har det dock funnits en fiske- och fiskarkultur så de politiker som finns där har delvis rätt om försvunnen fiskarkultur. Men den är lika försvunnen på västkusten där det idag bara finns en enda plats, ett enda fiskeläge som är beroende av och lever på fiske. Dessutom påstod han att kustnära och småskaligt fiske per definition aldrig kan vara miljöfarligt eller ohållbart. Det är ett mycket okunnigt och felaktigt påstående.

Det är det småskaliga fisket och det kustnära fisket som fiskar med passiva redskap som tillsammans med fritidsfisket är orsak till att spökfiskande redskap. Det är garnfisket (passivt redskap!) som utgör ett hot mot tumlarna i Östersjön. Det är det småskaliga och kustnära fisket som fiskar den utrotningshotade ålen. Och det var småskaligt fiske som orsakade sillkollapserna i Nordatlanten och Nordsjön på 1960- och 1970-talet.

Huruvida ett fiske är ett problem handlar bara om hur fiskekapaciteten är i förhållande till resursen. Båtarnas storlek spelar ingen roll. Flera hundra små båtar kan vara mycket värre än några få stora. Hemming pratar gallimattias. Strunt.

Det är också strunt att som Hemming tro att storskaligt fiske är orsaken till att sill/strömming i Östersjön inte fiskas till konsumtion. Det är helt enkelt inte sant. Det finns ingen som vill äta sill/strömming från Östersjön då den enligt Livsmedelverket är giftig. Det finns ingen efterfrågan, ingen marknad. Så även om storskaligt fiske av sill/strömming för fiskmjölsändamål blev förbjudet skulle ingen kustnära eller småskalig fiskare fånga sill/strömming för konsumtion. Den går inte att sälja.

Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!