Att förvalta fiskbestånd med hjälp av maximalt hållbart uttag (MSY) innebär vissa problem som är inbyggda i metoden. Kombinerat med en minstastorlek på de individer som fångas kan det få besvärliga konsekvenser.
Det grundläggande problemet med MSY-förvaltning är att beståndet behålls på den nivå som det hade när förvaltning enligt MSY infördes. Det innebär att sillbeståndet i Östersjön hålls på en betydligt lägre nivå än vad det var på 1970-talet och att skarpsillbeståndet hålls på en högre nivå. Detta har dessutom troligen också negativa effekter på torskbeståndet genom att skarpsill äter torskyngel och torskägg, att skarpsill konkurrerar om födan med den småväxta torsken och för att torsk föredrar sill som mat framför skarpsill.
En annan effekt av MSY-förvaltning är storleken på fiskindividerna kan minska. Speciellt om det finns ett minimimått. Minimimått leder till oönskade utkast och att enbart de största individerna fångas. Detta, tillsammans med matbrist och sjukdomar, har lett till att det idag i stort sett inte finns några stora torskar kvar i Östersjön. De som förordat det storleksfixerade fisket är de forskare från Stockholm universitet/Östersjöcentrum som ständigt kommer med, felaktiga, oärliga eller vilseledande påståenden om fiske och fiskbestånd. Såna som Svedäng och Berkow, Svedäng har visserligen själv tagit avstånd från det storleksfixerade fisket men ingen ändring i fiskereglerna har skett.
Torskfisket är numera dock helt förbjudet, men jag tror det hade varit bättre att fiska ner tusenbrödrabeståndet av slipstorskar så att de kvarvarande hade tillräckligt med mat. Dessutom vore det rimligt att fiske ner skarpsillsbeståndet samt att fiska spigg. Det kan dock mycket väl vara så att minimimått är nödvändigt för vissa arter, skadligt för andra arter och att det borde finnas maximimått för ytterligare andra arter. Dessutom bör aktiv förvaltning av säl och fågel (inte bara skarv) införas. Det är dessutom nödvändigt om vi ska införa en ekosystembaserad förvaltning. Dagens regler tenderar att vara väldigt stelbenta och generella på alla områden vilket nog inte alltid är så bra.
– Fiske leder vanligen till att ett fiskbestånds storleksstruktur förskjuts mot mindre storlekar eftersom fisket ofta riktas mot de större och äldre individerna. Förvaltning enligt MSY syftar till att maximera det långsiktiga uttaget av biomassa ur enskilda bestånd utan att riskera dess reproduktionsförmåga. Även om dagens förvaltning är hållbar enligt MSY så finns det inget som garanterar att stora individer fortsatt är vanliga i bestånden, säger Daniel Valentinsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), i ett pressmeddelande.
Det finns EU-beslutade förvaltningsmål om en sund storleksstruktur för de kommersiella fiskbestånden, men det målet är inte operativt på samma sätt som MSY-målet i dagens förvaltning.
– Eftersom fokus ligger helt på MSY och en långsiktig maximering av fångstbiomassa så tar dagens rådgivning och förvaltning ingen hänsyn till den minskade förekomsten av stor strömming. Vill vi se en utökad hänsyn till att bestånden skall ha en sund storleksstruktur så behöver både förvaltning och forskning fokusera på att utveckla och förändra de förvaltningsmål som styr besluten på EU-nivå, säger Daniel Valentinsson.
Läs mer:
- Hur Berkow och Svedäng vilseleder om sillfisket i Östersjön
- Sillbeståndet i Bottenhavet större än vad som tidigare antagits
- ICES om Östersjöns fiskekvoter år 2022
- Sillen/strömmingen i Östersjön är inte hotad
- Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion
