De yrkesfiskare och andra som lärt känna mig på grund av mina skriverier på denna blogg brukar vara lite konfunderade över hur jag som socialist kan försvara fisket på det sätt jag gör. Även min gamla socialistiska vänner och i stort sett alla miljöaktivister är också frågande.
Deras undrande beror i bägge fallen på att de har en missuppfattning om vad socialism innebär. Alla identifiera det med statligt ägande och planekonomi. Men inget av det har med socialism att göra.
Kontroll av produktionen
Det avgörande är vem som kontrollerar produktionen, dvs företagen. Det handlar alltså om makten över produktionen. inte om hur utbytet av varor och tjänster organiseras. Socialism är att de som arbetar i ett företag ska kontrollera det. När det gäller små privata företag innebär det i de flesta fall också att de äger företaget. Vidare så är det vettigt om lönerna i företaget är ungefär lika för alla. Jämlika löner och kontroll över företaget är den viktigaste delen i ett socialistisk samhälle som jag ser det.
Alla fiskeriföretag i Sverige ägs av personer som arbetar i företaget. De flesta fiskeriföretagen ägs av samtliga som arbetar i företaget. De allra största företagen ägs i flera fall av en del av de som arbetar ombord. Men alla ombord kan även i en del av dessa företag påverka driften av företagen. Lönerna är i många fall jämlika och de flesta företaget delar vinsten på alla som arbetar ombord.
Följaktligen är fiskeriföretag i allmänhet verksamheter som i de flesta fall och de flesta hänseenden uppfyller villkoren för hur verksamheter borde fungera i ett socialistiskt samhälle. I de största företagen går det dock att tänka sig att de som arbetar ombord skulle kunna få ett mer formaliserat inflytande än vad som är fallet idag.
Det finns alltså som jag ser det ingen motsättning mellan hur fisket och fiskeriföretagen är organiserade och hur det skulle kunna se ut i ett socialistiskt samhälle.
Varuutbyte och resursutnyttjande
Jag propagerar också för att låta marknadslösningar (överförbara fiskerättigheter) styra fiskeriförvaltningen. Anledningen till det är att det visat sig vara det effektivaste och enklaste sättet att anpassa fiskerikapaciteten till resursen, dvs fiskbestånden. Det är med andra ord det bästa sättet att fördela fiskerättigheterna så att överfiske och olagliga fiske kan undvikas. Detta står inte heller i motsättning till ett socialistiskt samhälle. Marknadsstyrning har inget med kapitalism eller socialism att göra. Ibland är det bästa sättet att förvalta saker på. Ibland är det inte det.
Det finns alltså ingen motsättning mellan att vara socialist och förespråka marknadslösningar där det är det bäsat sättet att organisera varuutbyte och utnyttjande av resurser.
Det förekommer också många kollektivt ägda företag i fiskhandelsbranschen, såsom båda fiskauktionsföretagen, en del grossistföretag och en del detaljister. De flesta av de senare faller dock inom samma kategori som fiskeriföretag. De ägs och kontrolleras av de som arbetar. Kollektivt ägda företag är som alla förstår inte heller något som står i motsatsställning till ett socialistiskt samhälle.
Följaktligen går det väldigt bra att vara socialist och försvara fisket, fiskets organisering och de marknadslösningar som behövs för en bara fiskeriförvaltning.
Läs mer:
- Att vara miljöaktivist och försvarare av fisket
- Tjänar jag några pengar på min blogg?
- Min relation till Rörö och Rörös fiske
- För en socialistisk fiskeripolitik
- En socialistisk fiskeripolitik – motverka överfiske
- En socialistisk fiskeripolitik – motverka resursslöseri
- Om en socialistisk fiskeripolitik – lokal makt och brukarinflytande
- För en socialistisk fiskeripolitik – ekosystembaserad fiskeriförvaltning
