Lobbyorganisationen BalticWaters2030 som arbetar för att förbjuda allt yrkesfiske och ställa alla yrkesfiskare utan försörjning har ställt en fråga om varför trålgränsen inte flyttas ut trots att riksdagen tagit ett beslut om att så borde ske. De menar också att utflyttningen av trålgränsen inte skett då riksdagsmännen inte kan nåt om fiske och läget för fiskbestånden. Det är naturligtvis korrekt att riksdagsmännen inget kan om fiske. För hade de kunnat nåt om fiske hade de aldrig tagit ett beslut om att flytta ut trålgränsen.
Ett utflyttad trålgräns skulle innebära att svenska trålare stängdes ute men inte danska och finska. Detta då det finns bilaterala avtal med dessa länder om att fiske ska vara tillåtet för ländernas fiskebåtar in till trålgränsen på 4 sjömil eller 3 sjömil. Ett svenskt beslut skulle därför bara gälla svenska fiskebåtar. För att det skulle gälla alla krävs förhandlingar med Danmark och Finland. Och i alla fall Finland är emot en förändring. En utflyttad trålgräns skulle också innebära att det lokalt baserade småskaliga trålfisket skulle omintetgöras såvida inte ett undantag gjordes för båtar under 24 meter.
Med ett sådant undantag skulle dock ett beslut om utflyttad trålgräns inte betyda ett skvatt. Fisket skulle inte förändras och det storskaliga fisket skulle inte påverkas mer än marginellt. Detta då det storskaliga fisket idag i huvudsak bedrivs långt från kusten.
Men det viktigaste i sammanhanget är att sillen/strömmingen i Östersjön inte behöver räddas. Det finns nämligen inga problem. Beståndet är i sin helhet stabilt och har egentligen inte förändrats i storlek på 30 år. Det är hållbart förvaltat och kvoten går upp och ner vilket är normalt för ett bestånd som förvaltas korrekt. att det skulle ha minskat med 90% som BalticWaters2030 påstår är en ren lögn om vi pratar om de senaste 30 åren, dvs den tid som den nuvarande välfungerande fiskeriförvaltningen funnits.
Problem för vårlekande sill på grund av klimatförändringar
Även om det alltså inte finns något problem med sillbeståndet i Östersjön i sin helhet finns det dock problem med vissa delbestånd. Det gäller framförallt vårlekande sillbestånd som leker vid kusten. Dessa tycks ha minskat i storlek och orsaken till detta är också klar. Klimatförändringar. Det allt varmare vattnet gör att den vårlekande sill misslyckas med leken.
Detta borde leda till att förvaltningen anpassas. Fisket under våren i områden där det är känt att vårlekande bestånd leker borde kanske stoppas eller i alla fall begränsas. Då detta främst drabbar det småskaliga trålfisket men även garnfisket så måste det vidtas åtgärder för att flytta detta fiske till hösten med mera. En utflyttning av trålgränsen skulle göra såna åtgärder omöjliga att genomföra vilket betyder att det inte är en bra åtgärd.
Dessutom borde Livsmedelsverket ändra sina rekommendationer om sillen i Östersjön då den inte längre innehåller miljögifter över gränsvärdena för mänskliga konsumtion. Detta skulle möjliggöra en ökad försäljning av sill/strömming för konsumtion vilket skulle gynna det småskaliga fisket.
Läs mer:
- Felaktiga påståenden från myndigheter om sillfisket
- Lögner i media om tillståndet för sillbestånden i Östersjön
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
- Maten för larver och yngel styr sillbeståndens storlek
- Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
Ett svar på “Östersjösillen behöver inte räddas”
Kommentarer är stängda.