I en artikel på Supermiljöbloggen ljuger Beatrice Rindevall fritt vad det gäller fisket i Östersjön när hon skriver följande:
En annan högaktuell synd är överfisket. Torsken är i princip borta, och sill och strömming är nu näst på tur. Få personer boende runt Östersjön har förstått att torskens existens är viktig för att vattnet ska vara fritt från algblomningar, men redan 2008 konstaterade Fiskeriverket att den giftiga sörjan främst berodde på fisket och förändringarna i bestånden av torsk och skarpsill, inte övergödningen. Ändå fortsatte det riskfyllda fisket, och tio år senare bedömdes torskbeståndet ha kollapsat.
Nu har också sillen försvunnit med över 90 procent på sina ställen. Trots artens avgörande position som motor i ekosystemet har politiken låtit Östersjön fortsätta fiskas ut. Det är obegripligt. 20 stora trålare fiskar 95 procent av Östersjöfisken, som sedan blir fiskfoder i danska fabriker. Försäljningsvärdet är runt två-tre kronor kilot, och lönsamheten består i att man fiskar enorma mängder fisk. Hundratusentals ton fiskas ur Östersjön årligen, och EU-modellen tillåter ett väldigt stort upptag av det uppskattade beståndet, oftast runt 20-30 procent, ibland mer. År efter år. Bestånden minskar stadigt, och det gör även ekonomin i fisket.
Överfiske och beståndsstorlek
Det har inte förekommit något som helst överfiske i Östersjön de senaste 20 åren totalt sett. Ännu mindre något svenskt överfiske. Varken av torsk, sill eller nån annan fisk. Det har dock med stor sannolikhet förekommit ett polskt överfiske av torsk och kanske också ett svenskt överfiske av skarpsill innan 2009.
Kvoterna för torsk, sill och skarpsill har bestämts i enlighet med vetenskapliga råd och fisket har inte någon gång fiskat mer än de vetenskapligt baserade kvoter som bestämts. När det gäller torsk så har de kvoter som funnits inte ens fiskats upp. Och numera är torskfiske förbjudet då det inte finns nån torsk. Orsaken till det är främst övergödning, säl, skarv och kilmatförändringar.
När det gäller sill och skarpsill har bestånden under den aktuella perioden sen 2008 hållit sig på en stabil nivå som inte förändrats nämnvärt över tid. Det finns lika mycket sill i Östersjön idag (SSB) som år 2008. I Bottenhavet finns det lite mindre.
Sill i Östersjön
Sill i Bottenhavet
I västra Östersjön har sillbeståndet dock minskat kraftigt. Det beror på klimatförändringar vilket visats mycket tydligt av tyska forskare. Även vårlekande sill i östra Östersjön och Bottenhavet har minskat på samma sätt. Enligt finska forskare är orsaken även i dessa fall klimatförändringar.
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Östersjösillen behöver inte räddas
- Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
Algblomningar och övergödning
Det är också en lögn att bristen på torsk orsakat algblomningarna i Östersjön. Orsakssambanden är välbelagda. Algblomningarna orsakas av övergödning. Fisket har inget med saken att göra. Det finns också mängder av rapporter som helt motbevisar den rapport Rindevall hänvisar till.
Däremot vet vi att underskott av rovfisk (torsk, lax, öring, gädda, abborre, gös) och överskott på planktonätare (sill, skarpsill och spigg) kan leda till att övergödningen förstärks i insjöar. Det brukar lösas genom att man fiskar ner bestånden av växtätare och planktonätare till nästan noll. Industrifisket skulle alltså eventuellt kunna vara en lösning snarare än ett påstått problem. Om det skulle kunna fungera att göra så i Östersjön är det ingen som undersökt.
Under senare tid har det också kommit forskningsrapporter som menar att en del av algblomningarna är naturligt förekommande i Östersjön samt att de faktiskt behövs. Det verkar dock lite väl osannolikt och jag förhåller mycket tveksam till dessa resultat och påståenden.
- BalticWaters 2030 och deras lögner – torskbeståndet
- Syrebrist – orsaken till torskproblemen i Östersjön
- Överfiske är inte en orsak till torskens dåliga hälsa och tillstånd i Östersjön
- Ingen brist på mat för vuxna torskar i Östersjön
- Skarpsillen och torsken i Östersjön
Stora trålare
I Sverige finns bara bara 11 stora trålare (större än 24 meter) som bedriver pelagiskt fiske. Det är GE 49 Arcadia, GG 64 Astrid Marie, GG 206 Ahlma, GG 207 Torland, GG 218 Västfjord, GG 229 Clipperton, GG 330 Carmona, SIN 50 Laguna, SIN 602 Courage, SM 53 Glomskär och VY 242 Vestland. Dessutom är en under konstruktion (GG 203 Ginneton). Varifrån Rindevall fått uppgiften om 20 stora båtar begriper jag inte. Den är nämligen totalt fel.
Däremot så är det så att cirka 20 båtar landar huvuddelen av fångsten från Östersjön. Nästan hälften av de båtarna är små lokala trålare med bas i Östersjön. Fem av de stora båtarna har också sin bas i Östersjön men en av de båtarna ägs av västkustfiskare.
5 av de elva stora båtarna fiskar dessutom huvudsakligen i Västerhavet där huvuddelen av fisket är konsumtionsfiske.
- Pelagiskt industrifiske och konsumtionsfiske år 2022
- Svenska pelagiska landningar av skarpsill 2022
- Svenska pelagiska landningar av sill år 2022
- Pelagiskt konsumtionsfiske i Västerhavet 2022
Jag är inte speciellt förvånad över Rindevalls lögner då hon arbetar för lobbyorganisationen och lögnfabriken Baltic Waters 2030. De har som regel att sprida lögner om sådant som fiskbestånd och annat som gäller fisket i havet.
