Det svenska fisket i början av 1900-talet

Vid 1900-talet början hade fisket runt de svenska fisket utvecklats på helt olika sätt i olika delar av landet. I de tidigare danska landskapen var fisket i havet fritt för alla och markägarna saknade fiskerätt som hängde ihop med deras ägande av mark på land.

Bohuslän, Göteborg och norra Halland

I södra Bohuslän och norra Halland, från Sotenäset ner till Göteborgsområdet, hade det under sillperioderna uppstått en egendomslös befolkning som kommit till kusten för att arbete i sillsalterier och trankokerier. När sillperioderna fann de sig själva utan försörjningsmöjligheter vilket ledde till att de utvecklade ett uthavsfiske. För att hitta fiske sökte de sig på 1800-talet långt ut i Nordsjön och senare också väster om Norge och mot Shetland. De hade inte några möjligheter att kombinera fisket med andra sysselsättningar som jordbruk och jakt då de inte ägde någon mark.

I norra Bohuslän fanns ingen sådan egendomslös befolkningsgrupp utan där utvecklades fisket först som ett binäringsfiske för bondebefolkningen på samma sätt som i Norge. Dvs det var i huvudsak ett kustnära fiske. Denna typ av fiske fanns förstås även i södra Bohuslän och norra Halland.

Skåne och södra Halland

I Skåne och södra Halland tillhörde fisket i stor utsträckning olika fiskaregillen i städerna under äldre tider men vid 1900-talets början hade det utvecklas till att städerna eller i städerna närhet utvecklats en fiskarbefolkning baserad i fiskelägen i eller utanför städerna. Dessa hade vid 1900-talet början utvecklat ett modernt fiske efter plattfisk där fisken kunde bevaras levande och färsk till båtarna kom hem till städerna i Skåne. Detta fiske spred sig också norrut till Halland och Göteborgs södra skärgård.

Det hade i Skåne, Blekinge och Halland också utvecklats ett fiske efter ål och lax, ofta med fasta redskap, som tillhörde markägarna. Ålfisket kvarlever än idag medan laxfisket enligt dessa gamla regler bara finns kvar i Rolfsåns vattensystem i Halland. I Blekinge och längs östra Skånes kust kom laxfisket att utvecklas till ett uthavsfiske vilket ledde över till ett omfattande fiske av torsk.

Östkusten

I de gamla svenska landskapen hade markägarna fiskerätten vid kusterna medan fiskerätten till ute havs var fri. Fiskerätten ut till havs hade i många fall tillhört hantverksmässigt fiskaregillen i städerna och på så sätt hade det utvecklats en fiskarbefolkning utan markägande, framförallt i Norrland men också på Gotland och i Småland och på Öland. Men markägare dominerade det kustnära fisket. Ofta kombinerade också jordbruket med jakt förutom fisket.

Fiskerikulturer

De beskrivna är generalisering och det finns naturligtvis enstaka undantag mot den generella utvecklingen. I huvudsak hade det därmed utvecklats ett antal olika fiskerikulturer i Sverige:

• I norra Bohuslän, södra Bohuslän och norra Halland en kultur inriktad på kustnära fiske med krokredskap, garn, tenor, ryssjor och vad. Baserad på fritt fiske. Sill, makrill, torsk, rödspätta, vitling, hummer, ål med mera.
• I mellersta och södra Bohuslän, Göteborgsområdet och norra Halland en fiskerikultur inriktad på uthavsfiske med krokredskap och vad. Baserad på fritt fiske. Sill, makrill, skarpsill, långa, torsk, kolja, vitling. rödspätta, sej med mera.
• En fiskerikultur i Halland och västra Skåne baserad på ett kustnära fiske av färsk fisk med garn och ryssjor, bland annat med så kallade kvassar. Baserad på fritt fiske. Rödspätta, tunga, sill, torsk med mera
• En kultur med kustnära fiske av ål med mera med fasta redskap (bottengarn, trapnets) och garn i östra Skåne och Blekinge. Baserad på äganderätt. Ål, sill, torsk, rödspätta med mera
• I Blekinge och på Gotland en fiskerikultur med uthavsfiske med garn och krokredskap. Baserad på fritt fiske. Sill, torsk, lax. flundra (skrubba) med mera.
• En fiskerikultur med kustnära fiske med garn (skötar) och not (vad) längs Östersjökusten inklusive Gotland och Norrland. Baserad på äganderätt. Strömming (sill), lax, sik, abborre och gädda med mera

Under de olika förhållandena hade det också utvecklas olika former av ägande beroende på den materiella basen för fisket. Det fiske som behövde mest kapital var uthavsfisket i södra Bohuslän, Göteborgsområdet och norra Halland. Det var också de fiske som utfördes av de fattigaste.

Så såg förhållanden ut när motordrivna båtar och trålfiske introducerades i Sverige i början av 1900-talet. Fisket var i stort sett uteslutande ett konsumtionsfiske.

Källor:

• Olof Hasslöf, Svenska Västkustfiskarna, 1949, Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund
• Henrik Svedäng och Carl Rolff, Fisket i Stockholms skärgård under historisk tid, 2021, Havsmiljöinstitutet
• Henn Ojaveer, Kenneth Awebro, Hrefna M. Karlsdottir och Brian R. MacKenzie, Swedish Baltic Sea fisheries during 1868–1913: Spatio-temporal dynamics of catch and fishing effort, 2007, Fisheries Research 87 (2007)

Gilla Anders Svensson på Patreon!