Den ohederlige Dima Litvinov

Greenpeace har en ohederlig talesman i fiskefrågor. Han far hittar på och stämplar svenska yrkesfiskare som banditer, tjuvar och miljögangsters. Utan egentligt underlag även om alla detaljer i hans inlägg och uttalanden inte alltid är fel.  Så här skriver han i ett blogginlägg:

Fiske utan tillstånd. Svartarbete. Dumpning av små fiskar för att fylla kvoten med stora, dyra fiskar. Svarta landningar. Destruktiva fiskeredskap i känsliga områden. För små nätmaskor. Förfalskade loggböcker.

Han får det att låta som om allt detta förekommer hela tiden. Alltid. Ständigt och jämnt.

Men vad som är sant är att de flesta fiskar helt lagligt och enligt de regler som myndigheterna satt upp. Exempelvis med bottentrål efter nordhavsräka. Även i naturskyddade havsområden som Bratten och Kosterfjorden. Inte överallt, normalt inte där det är förbjudet använda bottentrål, men det har förekommit. I Bratten och Kosterfjorden. Vem som gjort detta är oklart, det kan vara svenska, danska eller norska fiskare. Ingen vet. De som fiskar i Kosterfjorden, där bara svenskar fiskar, är det dock inga större båtar, det är mindre kustfiskebåtar, såna som Dima Litvinov gärna vill värna om. Men det säger han inte ett ljud om. Han är oärlig.

Istället väljer han och hans Greenpeace ut en enda båt, en båt om vilken han inte har en aning om huruvida den gjort sig skyldig till nåt brott eller inte. Sen kallar han den båten för monsterbåt. En liten båt på ungefär 200 ton. En sådan inställning är inte seriös. Den båt Dima Litvinov och Greenpeace pekat ut är varken bättre eller sämre än andra räkfiskebåtar.

Det förekommer oegentligheter i det svenska räkfisket. Eventuellt svarta landningar, helt säkert olaglig dumpning av småräkor (så kallade råräkor) för att få större andel kokräkor som kan ge 10 gånger mer betalt. Huvudorsaken till det är överetablering och överkapacitet. Det finns en enda lösning på det problemet. Dvs en enda lösning som fungerar. Överförbara fiskerättigheter. Det innebär minskat fisketryck, att överetablering och överkapacitet försvinner. Rätt genomfört skadar det inte heller kustfisket på något sätt. Men Greenpeace och Dima Litvinov motarbetar denna lösning. Den enda lösning som fungerar. Det är ett oseriöst förhållningssätt.

Yrkesfiskarna kan inte själva besluta om att införa överförbara fiskerättigheter. Det måste politikerna besluta och Havs- och vattenmyndigheten föreslå. Det kräver lagändringar och annat. Greenpeace borde istället för att ge sig på folk som har yrkesfisket som sitt liv och sin inkomstkälla kritisera den som inte fattar de vettiga besluten eller föreslå de rimliga åtgärden. Men nej, de ger sig på de som inte kan förändra nåt. Yrkesfiskare i 50-60-årsåldern som skulle lämna räkfisket om de fick ekonomiska möjligheter att göra det. Det handlar om människor som sannolikt inte kan få andra jobb och som därför behöver ekonomisk ersättning för att lämna fisket. Det handlar om människor som kanske har skulder och inte kan lämna fisket på grund av det osv. Överförbara fiskerättigheter skulle göra det möjligt för många av dem att lämna för gott. Hälften av räkfiskebåtarna i Sverige skulle försvinna inom 3 år. Om överförbara fiskerättigheter infördes. Men det motarbetar Greenpeace samtidigt som de kallar yrkesfiskarna för kriminella. Det är ett oseriöst förhållningssätt, ett ohederligt sätt att arbeta.

Dima Litvinov anklagar i praktiken svenska yrkesfiskare för att regelmässigt skriva falska loggböcker. Det förekommer säkert många fel i loggböckerna. Fel som fiskare kan få och får böter för. Men de flesta fel beror på misstag och slarv. Brottsligt javisst, men det gör inte alla yrkesfiskare till kriminella på det sätt Dima Litvinov helt oseriöst antyder. Han anklagar svenska yrkesfiskare för att regelmässigt fiska med felaktiga maskor. Visst det förekommer, det borde inte förekomma och de som gör det döms också till böter. Det finns ett känt fall, en trålare som togs med en fångst av fjärsing som använt en felaktig trål. Naturligtvis helt fel, knappast heller nåt misstag och helt klart inget slarv. Sannolikt, precis som Litvinov faktiskt trots allt skriver, så handlar det om enskilda tillfällen och enskilda fiskare. De flesta fiskare begår inga allvarliga brott och helt klart inga organiserade brott. Litvinov antyder ändå detta genom det stycke jag citerat, det är ohederligt.

Undantaget är återigen räkfisket där det mycket väl kan vara så att i stort sett alla räkfiskare regelbundet gör sig skyldiga till olaglig dumpning av småräkor. Men anledningen till detta är inte att yrkesfiskarna är förslagna kriminella utan att reglerna för det svenska räkfisket är felaktiga. Det är idag nästan omöjligt att lämna fisket utan att stå kvar med skulder. För en person i 60-årsåldern som inta kan få andra jobb är det ett verkligt problem.

Majoriteten av svenska räkfiskare vill ha överförbara fiskerättigheter. Det är dags att det genomförs. Så länge Greenpeace bara kritiserar yrkesfiskarna utan att acceptera de enda kända lösningar som fungerar är deras inställning oseriös och deras företrädare Dima Litvinov ohederlig. Andra miljörörelser uppför sig oftast inte på liknande sätt. Överförbara fiskerättigheter skulle ge fiskare möjlighet att lämna fisket för gott.

Det är möjligt att bottentrålningen ska begränsas mer i Bratten, men det kan varken yrkesfiskarna eller Sverige besluta om. Och vill vi äta räkor måste bottentrål användas. Bottentrål med artsorterande rist är det som används idag. För att minimera bifångsten.

Det ekonomiskt mest omfattande svartfisket i Sverige idag (det har varit annorlunda förr i tiden) står dock sannolikt fritidsfiskare för. Det handlar om hummerfisket. Större delen av den hummer som fångas tas av fritidsfiskare. De får inte sälja fångsten, men de fångar så mycket att de själva inte på något sätt kan äta upp all hummer de fångat.  Troligen säljs den svart. Om detta har jag aldrig hört Greenpeace säga ett ljud.

Litvinovs inlägg handlar också om två rapporter från Greenpeace. Den ena rapporten kallas Brotten i Bratten. Det är möjligt att det borde vara förbjudet att bottentråla i större delar av Bratten än det är idag, men det fiske som de i rapporten nämnda fiskebåtarna ägnar sig är inte olagligt. Det är inte brottsligt, det är inga brott. Det är möjligt att bottentrålningen i Bratten bör begränsas mer, men det är ett EU-beslut och knappast de svenska yrkesfiskarnas fel att det inte är så.

Den andra rapporten, kallad Monsterbåtar, är i stora delar ohederlig och oseriös. Det finns inga monsterbåtar i Sverige och Greenpeace hittar på och ljuger om svenska Atlantic och danska Kingfisher. Dessutom är deras uppgifter också klart tveksamma när det gäller den engelska fiskebåten Cornelis Vrolijk FZN.

Greenpeace borde sluta hacka på yrkesfiskarna och istället ge sig på myndigheterna. Det är där som nyckeln till en lösning av problemen inom det svenska räkfisket finns. Det finns ingen anledning att uppmana bekanta, grannar, vänner och andra yrkesfiskare att anmäla sina kollegor. Det vill inte ens de danska räkfiskarna göra även om just dessa påpekat att allt inte står rätt till i det svenska räkfisket. Att försöka skapa en angivarkultur i små skärgårdssamhällen är inte nåt som jag ser som vettigt och bra i alla fall. Utan som oseriöst.

Greenpeace borde också enbart prata om räkfisket om det är räkfisket de menar. Att kalla alla fiskare för brottslingar på grund av problem som bara finns i en sorts fiske är helt enkelt oseriöst. Ohederligt.

Det som behövs är myndighetsförslag och politiska beslut om en förändring av fiskeregleringen vad det gäller räkfisket. Men det skiter Greenpeace i. De ger sig på yrkesfiskarna. Det är lättare. Greenpeace är helt enkelt oseriösa och Dima Litvinov ohederlig när han antyder att yrkesfiskarna rent generellt är kriminella.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

PS. Återigen ägnar sig Greenpeace åt irrelevant och suggestiv bildsättning. Litvinovs ohederliga inlägg (men inte i all detaljer felaktiga) åtföljs av en bild på fiskebåten Adrar som fiskar utanför Västsahara när den dumpar sardiner. Det har inget med svenska fiske att göra öht. Detta även om svenska yrkesfiskare sannolikt arbetar regelbundet på Adrar.

Advertisements