Storbackefisket

Inlägg nr 13 av 15 i serien Svenskt fiske i avlägsna vatten

Efter att sillen försvann från den bohuslänska kusten efter 1809 blev det tvunget för de som levt på fiske att utveckla annat fiske. I fiskelägena från södra Tjörn upp till Sotenäset utvecklades storbackefisket, dvs utsjöfisket med backor (långrevar). Storbackan bestod av hoplänkade linor med tillsammans tusentals krokar som agnats för hand, vanligen med makrill. Länken var uppåt tre landmil. Den sattes ut på havsbotten, 100 – 400 meter ner. Efter ett par timmar började man ta ombord länken, det tog drygt 12 timmar.

Till en början bedrevs detta i huvudsak i Nordsjön mellan Danmark, Norge och Shetland. Detta fiske bedrevs med däckade skutor och enbart av bohuslänningar. 1839 fanns total omkring 60 däckade fiskebåtar och 1959 fanns det 121 stycken mellan Åstol i söder och Hunnebostrand i norr.

1861 styrde de första båtarna, två stycken från Klädesholmen, ännu längre norrut, till Storeggen, en fiskebank norr om Ålesund. Fisken landades i Ålesund och sålde i hela världen av stadens fiskhandlare. Bohuslänningarna var till en början ensamma om detta fiske då norrmännen ännu bara fiskade med handsnöre och garn närmare kusten.  Målarten var i huvudsak torsk. 1868 inträffade i detta fiske den värsta olycka som någonsin drabbat svenskt fiske, den så kallade Ålesundsolyckan. De båtar som använde på denna tid var bohuslänska så kallade sjöbåtar.

En båt från Klädesholmen, Finnmarken, gick ända upp till just Finnmarken för fiske år 1864. Is och dåligt väder förhindrade dock fisket det året, men nästa år tog den sig dit i sällskap med ytterligare en båt från Klädesholmen, Baron Uggla. De första försöken att fiska vid Shetland gjordes 1865 av båten Tre Bröder från Käringön och året efter av  Baron Uggla. Det gick inget vidare och det kom att dröja innan Shetlandsfisket kom igång. Genom norsk lagstifning förhindrades bohuslänska fiskare från 1869 att fiska närmare än en sjömil från den norska kusten och med tiden började norrmännen själva lära sig att fisk med backor. Fisket på Storeggen och utanför norska kusten nådde sin höjdpunkt år 1881 då 136 båtar deltog i fisket. Det mesta backefisket bedrevs dock vid denna tid av norrmänn.

I slutet av 1800-talet fiskades det i huvudsak med brittiska kuttrar som köpts begagnade. Denna hemmahörande i Kyrkesund.

1881 gavs dock svenska fiskare från Grundsund möjlighet att praktisera på en brittisk fiskebåt vid Shetland. Detta genom Hushållningssällskapets försorg. Samma år ska en båt från Mollösund, Brilliant , ha fiskat där. År 1884 inköpte Oscar Dickson en engelsk fiskesmack, en fiskekutter, med namnet Astrea. Denna ställdes till Grundsundsfiskarnas förfogande för att de skulle pröva att fiska vid Shetland. Två år senare gick tre båtar från Grundsund och en från Mollösund till Shetland för fiske. År 1894 begav sig också  en båt från Käringön till Island för torskfiske. Med start 1887 då  den första engelska kuttern köptes till Gullholmen, ersattes de svenska sjöbåtarna (bankfartygen) med engelska kuttrar. Året därpå köptes ytterligare två. 18977 fanns det 27 stykcen varav 11 i Grundsund, 7 på Gullholmen, 2 i Mollösund, 3 i Bleket och 1 vardera på Käringön, i Hälleviksstrand, Flatholmen och Skärhamn. Dess akuttra kom snar att dominera allt svenska utsjöfiske inklusive storbackefisket och makrilldörjefisket. 1910 fanns sammanlagt 274 stycken.

På 1880-talet avvecklade fiskarna på Sotenäs sitt storbackefiske och övergick till sill- och makrillfiske mer hemmavid. Endast i Tjörns och Orusts fiskelägen kvarstod backefisket även om det minskade i omfång och kom att kombineras med att många fiskare gavs sig på fraktfart. Efter 1901 fanns inga mer båtar från Sotenäs som ägande sig åt storbackefiske annat än sporadiskt. På Orust kvarlevde fisket dock mycket länge, men det flyttade från Storeggen, dit bara 3 båtar begav sig år 1939, två från Käringön och en från Hällevikstrand, till Shetland. 1939 fabbs det 13 backebåtar i Mollösund, 9 i Kyrkesund, 7 i Grundsund och lika många på Dyrön samt 26 båtar från andra fiskelägen på Orust och Tjörn samt två båtar från Sotenäs.

På väg till Shetland från Kyrkesund

På väg till Shetland från Kyrkesund

Vid Shetland ersatte långan torsken som den viktigaste målarten. Långan rensades och saltades när den tagits upp och efter nån månad återvända båtarna hem till Sverige där långan torkades och bereddes till lutfisk. De flesta båtar som höll fast vid långafisket kombinerade detta med annat fiske under hösten och vintern, ofta sillfiske eller makrillfiske. Det omfattande svenska långafisket vid Shetland ledde till grundandet av en svensk kyrka i Baltasound som existerade mellan 1901 och 1961. Det var dock inte bara svenska storbackebåtar som fiskade vid Shetland utan också många sill- och makrilltrålare från Sotenäset och Göteborgskärgården begav sig så långt bort. Från 1950-talet blev det allt vanligare att de svenska fiskebåtarna gick till Lerwick istället för Baltasound och behovet av kyrkan i Baltasound försvann.

MD 244 Vale

MD 244 Vale från Kyrkesund i Baltasound

1968 var det 25 fiskebåtar från Bohuslän som fiskade långa utanför Shetlandsöarna och på bankarna kring Rockall, St Kilda och Flannan Islands väster om Hebriderna. Fångsterna minskade successivt samtidigt som kuststaterna i området utvidgade sina territorialgränser, vilket bidrog till att antalet svenska utövare av detta fiske minskade år för år. De kvoter som tilldelades svenska båtar på dispens blev så små att det blev svårt att klara sig på långafisket.  1968 deltog den sista båten från Stocken, LL 522 Råön, och 1979 den sista båten från Mollösund, LL 714 Shetland, i långafisket. 1967 fann s det en handfull svensak båtar på långafiske, 1982 var det bara LL 158 Sandö och Brita från Skärhamn kvar.

Från 1986 fram till 1992 var det bara en båt kvar, LL 158 Sandö från Grundsund. 1992 var det alltså slut för gott och Sandö kom därefter att ägna sig åt räkfiske i Skagerak och torskfiske i Östersjön. Det sistnämnda fisket hade Sandö då ägnat sig åt sen 1984. 2011 slutade Sandö fiska och ägaren Klas Berntsson skänkte båten till Bohusläns museum.

LL 158 Sandö

LL 158 Sandö

All lutfisk som numera konsumeras i Sverige importeras från Norge.

Andra källor:
Olof Hasslöf, Svenska Västkustfiskarna, 1949
Bohuslän Årsbok 2003

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Marstrand Fishing Co LtdFiske i Senegal och Guinea-Bissau på 1970-talet >>
Advertisements