Intressant bok om fisk och fiske inom forskningen

Fisken i forskningen heter en bok som i år getts ut av Riksarkivet. Det är en bok med en lång rad intressanta artiklar om både forskningsresultat, frågeställningar och möjligheter kring forskning om fisket. Ursprunget till boken är en workshop om fisken i forskningen som ägde rum 2016. Workshopen ledde till fler möten till slut till den bok som nu getts ut och som jag läst.

Författare till de olika avsnitten i boken har skrivits av Erik S. Christensen, Lennart Bornmalm och Bosse Lagerqvist, Per Hallén, Daniel Sjöberg, Henrik Alexandersson, Christine Fredriksen, Lisa Björk och Henrik Svedäng. Redaktörer för boken har Håkan Alexandersson, Lennart Bornmalm, Per Hallén och Daniel Sjöberg varit.

Artiklarna handlar om Fladstrands utveckling till Frederikshavn ur fiskets perspektiv (med den missvisande rubriken Kattegatsfisket i ett langtidsperspektiv), om utvecklingen av fiskebåtar och fiskebåtstyper i Bohuslän, ångtrålare, ett par artiklar om situationen när det gäller arkiven, och ett om museerna. Dessutom en artikel om förvaltningen av räkfisket i Kosterhavets nationalpark (Kosterfjorden och Väderöfjorden) och Gullmarsfjorden samt en artikel om fiskeriförvaltning och fiskeriförvaltningens svårigheter. Jag fann de två artiklarna om fiskebåtar av olika slag samt de om fiskeriförvaltning mest intressant.

Lisa Björks artikel om räkfisket var mycket intressant för att förstå varför samförvaltningen i de två nämnda områdena ser ut som den gör. Den gör det möjligt att förstå varför även stora räktrålare har tillstånd att fiska i Kosterfjorden och Väderöfjorden. Samtidigt är den något gammal för den senaste utvecklingen har inneburit att det bara finns 4 båtar som trålar räka i Gullmarsfjorden. Två av dem har dessutom samma ägare så det är enbart tre fiskeföretag som är aktiva. Samförvaltning under såna förhållanden är enkelt och i det stora hela ganska ointressant.

Henrik Svedängs artikel om fiskeriförvaltning var också intressant läsning även om den kanske främst visar på de problem som finns.

Artikeln om den bohuslänska fiskebåtens utveckling som skrivits av Lennart Bornmalm (ättling till de som drev Sveriges viktigaste träbåtsvarv för fiskebåtar, varvet i Studseröd, Skredsvik) och Bosse Lagerqvist var mycket intressant. Den visar på en konservativ fiskarbefolkning som ogärna förändrade fiskebåtarnas konstruktion under 1900-talet. Införandet av häcktrålare dröjde längre i Sverige än i många andra länder trots att häcktrålare på alla sätt är bättre än sidotrålare.

Men ett grundläggande fel har insmugit sig. Det var inte ringnoten som gjorde att fisket utvecklades kraftigt på 1960-talet. Ringnoten är inget annat än en snörpvad som modifierats för att användas utan jollar och följebåtar, dvs av en enda båt. Det som möjliggjorde denna utveckling av vadfisket var uppfinningen av det så kallad kraftblocket, dvs. möjligheten att maskinellt snörpa ihop vaden och ta upp den. Kraftblocket var det som rationaliserade de traditionella vadfisket på 1960-talet med start i Norge där detta då fortfarande kvar i motsats till i Sverige. Det var inte snörpvaden/ringnoten för den var ett gammalt redskap från 1900-talets början. Det blev med kraftblocken möjligt att bedriva snörpvadsfiske i större skala ute på öppna havet och inte bara kustnära.

Slutet av artikeln är också lite väl förenklat. Fiskbåtar idag konstrueras av ett fåtal företag och de olika företagen har till viss del sina gena kännetecken på konstruktionerna så att de faktiskt ser lite olika ut. Men de stora skillnaderna finns mellan båtar för olika typer av fiske som kan se ganska radikalt olika ut. Alla fiskebåtar är inte heller häcktrålare, exempelvis är inte renodlade snörpvads/ringnotsbåtar det och inte heller burfiskebåtar, garnfiskebåtar, jiggfiskebåtar och backebåtar. De olika typer som finns är bl.a.:

  • Stora fabriks- och/eller frystrålare för demersalt fiske
  • Pelagiska fabriks- och frystrålare
  • Pelagiska RSW-trålare
  • Pelagiska snörpvadsbåtar (ringnotsbåtar)
  • US-amerikanska snörpvadsbåtar (finns inte i Norden)
  • Snörpvadsbåtar för tonfiskfiske (finns inte i Norden)
  • Stora burfiskebåtar
  • Jiggfiskebåtar (finns inte i Norden)
  • Backebåtar (linfiske)
  • Snurrevadsbåtar (fly-shooter)
  • Stora garnfiskebåtar
  • Mindre demersala trålare
  • Bomtrålare
  • Mindre räktrålare
  • Mindre båtar för garnfiske/burfiske

Artikeln om ångtrålare av Per Hallén lämnar dock en del att önska även om också den huvudsakligen är intressant med mycket interssant tankar kring utvecklingsblock och Göteborgs fiskhamn. Men det finns en genomgående felaktighet. Han kallar alla motoriserade träfiskebåtar för motortrålare. Detta är helt felaktigt och resulterar i en felaktig historieskrivning.

De flesta av de tidigt motoriserade fiskbåtarna var vadfiskebåtar som fiskade med snörpvad på vintern och snurrevad andra perioder. Andra var koljebackebåtar och redan 1914 var dessa i huvudsak motoriserade. Snörpvadsfiske efter sill och skarpsill var det dominerande fisket i stora delar av Bohuslän, främst i Göteborgs skärgård och på Sotenäset, medan snurrevad (båtarna var ofta så kallade kvassar) var vanligt i Göteborgs skärgård. År 1914 stod vadfisket för mer än dubbelt så mycket fångad sill mätt i värde (3 306 614 kr) än vad trålfisket (i huvudsak ångtålare) stod för (1 539 907 kr).

Han nämner bland annat att det fanns 4 motortrålare på Rörö år 1910. Faktum är att bara en av dessa båtar var trålare, de andra var vadfiskebåtar (vadbåtar eller följebåtar). Det kan dessutom ha funnits fler båtar med motor än det antal han tar upp, även de var vadfiskebåtar. Vadfisket slogs inte ut i stor skala förrän flyttrålen utvecklats vilket skedde på 1950-talet. I slutet av 1950-talet hade snörpvadsfisket i praktiken upphört överallt utom på Sotenäset. Men redan på 1920-talet började bottentrål ersätta snurrevad, koljebackor och snörpvad.

Däremot håller jag helt med Hallén om att ångtrålsfisket var mer betydande än vad fiskerihistoriken hittills gjort gällande. Dessutom deltog ångtrålare i drivgarnsfiske och snörpvadsfiske vid Island. Och kanske hade inte Göteborgs Fiskhamn funnits utan ångtrålarna. Istället hade nog Öckerö kommun haft motsvarande hamn. Något som sannolikt hade varit bättre idag.

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Läs mer om ångtrålare:

Sillfiske:

Advertisements