Silverruda – en odlad karpfisk som är bra mat

Silverruda (Carassius gibelio) är en karpfisk som odlas i stora delar av världen och tidigare också odlats i Sverige. Den har sitt ursprung i Sydostasien men har genom odling spritt sig till många andra områden där den spritt sig till det vilda från odlingarna. Den har i modern tid spritt sig längs med den baltiska kusten upp till Finska viken och finska kusten. I Rigabukten har den blivit vanlig och där finns ett mindre yrkesfiske. Den klarar en salthalt upp till ungefär tre promille och temporärt ända upp till sex promille. Likt rudan tål den att leva i vatten med relativt låg syrehalt och klarar helt syrefria miljöer under längre perioder.

I Sverige finns den endast vild i sjön Paviken på Gotland. Arten anses vara en invasiv art som kan störa det vanliga livet i en sjö. Kan sannolikt konkurrera ut ruda (Carassius carassius).

Silverruda. Foto: George Chernilevsky (CC BY-SA 3.0)

Silverruda anses ibland vara en variant av guldfisk och de två arterna (Carassius auratus) lever ofta sida vid sida i samma dammar. En vanligare uppfattning idag är att den kan bilda hybrider både med guldfisk och ruda. Alla de som finns i Paviken ansåg länge vara en hybrid mellan ruda och silverruda men dna-tester har visat att det rör sig om silverruda och hybrider mellan ruda och silverruda. Hybrider uppges även ha hittats i en å i Kalmartrakten.

Silverrudans levnadssätt liknar rudans. Den finns framför allt i stillastående vatten som dammar och sjöar, särskilt sådana med mycket vegetation. Den kan tåla mycket låga syrenivåer och liksom ruda övervintra i bottenslam. Födan består av planktiska kräftdjur, insektslarver, maskar och växtdelar, som i stor utsträckning söks på bottnen.

Silverrudor kan bli uppemot  45 cm men vanligen bara drygt 20 cm. Kroppen är måttligt långsträckt och hoptryckt från sidorna. Unga silverrudor är grågröna och färgar ut som vuxna först vid 1–1,5 års ålder. Då blir kroppssidorna skinande silvriga eller mässingsfärgade, ryggen något mörkare och undersidan vit.

Leken sker dagtid i tre omgångar under perioden maj till juli, vid en temperatur på minst 18 °C. Silverruda hybridiserar med karp, guldfisk och ruda. De genetiska förhållanden är mycket komplicerade och det finns många olika typer och varianter av silverruda där vissa varianter kan fortplanta sig utan befruktning genom så kallad gynogenes. Detta innebär att de använder spermier från andra arters hanar (t.ex. ruda, karp, mört eller braxen) för att starta celldelningen. Då produceras enbart honor som alla är kloner av moderfisken.

Det är inte tillåtet att plantera ut silverruda i Sverige och den är sannolikt därför inte lämplig för odling i Sverige annat än i slutna system.

Läs mer:

Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!