I Norge råder det på vissa håll en slags idealiserad bild av det norska fisket som om det helt och hållet vore ägt av aktiva fiskare bosatta i små kustsamhällen och kustkommuner. Så har det aldrig varit. På 1800-talet byggde det norska uthavsfisket, storsjöfisket upp av köpmän och handelsmän i olika handelsorter och fiskelägen. Olika ättlingar till dem äger fortfarande huvuddelen av det norska fisket. De är ibland fiskare själva, oftare direktörer i fiskeriföretag. Fiskeriföretagen äger sen fiskebåtar, ofta flera stycken. Flertalet anställda ombord i dessa företag är inte delägare. I kustfisket ser det dock i allmänhet annorlunda ut med yrkesfiskare som ägare. Juridiska personer är redan idag de största och viktigaste ägarna i det norska fisket utom möjligen i det småskaliga kustnära fisket.
I det storskaliga fisket finns dessutom riktiga jätteföretag med internationell verksamhet som Austevoll Seafood ASA, isländska Samherji, Ervik Havfiske och Kverva och andra. Dessa företag äger också huvuddelen av den norska fiskeindustrin och sen stor del av laxodlingsföretagen.
Sammantaget gör detta att det är svårt att förstå upprördheten när den norske fiskeriministern tillåter en dispens för ett litet fiskberedningsföretag om att äga en fiskebåt. En direkt koppling mellan yrkesfiskare och fiskberedning brukar vara bra för det småskaliga fisket då den enskilde fiskaren då ofta får mer för sin produkt. Det förutsätter visserligen att marknadsprissättning råder vilket inte är fallet i Norge. Kanske beror upprördheten på att det är förta gången som ett företag fått tillstånd att äga kustfiskebåtar.
Den norska fiskeripolitiken försöker på konstgjorda vägar upprätthålla landningshamnar för fiske, behålla fiskelägen osv. Det fungerar en viss tid, men sen slutar det också att fungera och fiskehamnar samt fiskebåtar försvinner. Antalet fiskebåtar, yrkesfiskare och fiskehamnar har minskat i 100 års tid i Norge precis som i Danmark och Sverige.
Teknisk utveckling och kvotbegränsningar har gjort att fisket förändrats mycket kraftigt vilket gör att antalet fiskebåtar och fiskehamnar hela tiden minskat och kommer att fortsätta minska. Skydd för regionalt fiske och kustfiske behövs, men det kommer inte att hindra att fiskeflottan minskar och fiskehamnar försvinner. Inte i Norge, lika lite som i Danmark och Sverige.
Att vissa delar av räkfisket, krabbfisket osv är reserverat för småskaligt kustnära fiske, för passiva redskap osv är självklart rimligt och vettigt då det hjälper till att bevara levande kustbygder även om det inte kan rädda alla fiskelägen. Dessutom är fiske med passiva redskap ofta mer miljövänligt, dock inte alltid och på alla sätt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiskindustri, Aktiva fiskare, Yrkesfiskare, Fiskeriredare, Norge, Fiske, Ägande, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.