Yrkesfiske i Vänern

Yrkesfisket i Vänern är mer omfattande än yrkesfisket i Vättern. Totalt finns ett 80-tal yrkesfiskare i Vänern. Omkring 60 av dem har yrkesfiskelicens men av dessa är endast 40 stycken egentligen aktiva. De flesta yrkesfiskare finns i Västra Götalands län (cirka 45 medan Värmland har cirka 15) Dessutom är fisket inriktad på helt andra arter än i Vättern. I Vättern är kräfta den viktigaste arten i yrkesfisket medan siklöja och gös är överlägset viktigast i Vänern. Totalt fångas cirka 500 ton fisk per år. Av de cirka 60 yrkesfiskarna finns 13 stycken i fiskeläget Spiken på Kållandsö, andra finns i Bärstaviken (2), Mövik (1), i Hörviken (1) och Lillesjö (1) på Kållandsö, Brommösund/Åskär (2), och Laxhall (1) på Torsö, Sjötorp (2), Otterbäcken, Strö, Hammarö, Kristinehamn och Vänersnäs samt ett antal andra platser

Yrkesfiske i Vänern kan bedrivas av personer med yrkesfiskelicens eller människor som fiskar på enskilt vatten med enskild fiskerätt. Enskild fiskerätt kan arrenderas av andra personer som inte själva är innehavare. I statstien ingår bara fiske som bedrivs med yrkesfiskelicens. De är organiserade i Vänerns Fiskareförbund som ingår i Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC). Ordförande i Vänerns fiskarförbund är Boris Åström, sekreterare Bo-Gunnar Blom och kassör Christer Ström. Åström ingår även i centralstyrelsen för SIC.

Uppskattningsvis går ca 75-80% av yrkesfiskefångsterna i Vänern
säljs via Göteborgs fiskauktion. I västra och norra delen av sjön är transporten till Göteborg ett problem varför en större andel här säljs till lokala grossister. I östra och södra delen där merparten av fisken landas är det fiskeauktionen som är den självklara huvudkanalen för försäljningen. En mindre del säljs lokalt. Flera fiskare har etablerade kontakter med några restauranger som de regelbundet levererar till. Löjrom säljs dock till grossister då den inte säljs på auktionen i Göteborg. Det mesta av kräftan säljs också till grossister av samma skäl.

Rent viktmässigt är fisket av siklöja det mesta omfattande fisket i Vänern. Värdemässigt är det också det största fisket. Siklöjefisket bedrivs för löjrommens skull. Fram till 1970-talet såldes en stor del av siklöjan också till konsumtion. Idag äts inte längre själva fisken. För siklöjefisket vore det sannolikt bra om en efterfrågan på själva fisken återigen kunde skapas i konsumentledet. Idag är det svårt för många yrkesfiskare att bli av med fisken även om en del kan säljas som foder till minkfarmar. Fisket bedrivs med garn (siklöjeskötar) under sen höst och tidig vinter när siklöjan leker. På 1960- och 1970-talet fiskades siklöja också med trål. Trålfiske pågick ända tills 1993 men är numera förbjudet (sen 2005).

I Vänern har siklöja fiskats yrkesmässigt sen 1960-talet. På vissa håll runt Vänern kallas den också sil. Från början av 1980-talet var de årliga landningarna av siklöja goda med ett högsta värde på 576 ton (1996). Från och med 1998 minskade fångsterna avsevärt och årsmedelvärde för landad siklöja under perioden 1995–2017 var 273 ton. På senare år har fångsterna ökat och låg under 2011–2016 på 214–340 ton. 2017 landades dock bara 116 ton, till stor del på grund av minskat fisket på grund av dåligt väder. 2018 landades 197 ton. Värdemässigt står siklöja för 40% av fisket i Vänern. Enligt SLU Aqua bör fisket inte öka.

Siklöjefiskarna i Vänern, 15 stycken, är baserade i Bärstaviken (Rackeby) utanför Lidköping, Spiken och Hörviken på Kållandsö, Brommösund och Laxhall på Torsö, Sjötorp och Otterbäcken. Många av dem fiskar också gös, abborre, lax, gädda, öring, ål och kräfta. De driver ofta även fiskhandel, restauranger, rökerier och naturligtvis även löjromsberedning.

Siklöjefiskarna är organiserade i Vänerlöjrom ek. förening med Thommy Möller, Anders Jonsson, Anders Larsson, Ulf Svanberg, Bo-Gunnar Blom och Ulrika Gustafsson som ordinarie ledamöter i styrelsen och Mikael Nylander, Boris Åström, Hans Persson och Jens-Peder Abrahamsson som suppleanter.

Tidigare var sikfisket ett av de viktigaste fiskena i Vänern och 2007 landades 111 ton sik. År 2000 landades 127 ton. Detta var en kraftig ökning jämfört med 1970-talet då omkring 20 ton landades per år. 2011 uppdagades att siken i Vänern hade mycket höga halter av miljögifter som dioxin och PCB. Fisket förbjöds därför i praktiken genom att försäljning av sik med halter över gränsvärdena förbjöds. Endast fisk med bevisat lägre värden får säljas. 2017 landades därför endast 4 ton och 2018 lite mer, 8 ton. Idag fångas sik framförallt som bifångst vid gösfiske med garn. Fisket kan enligt SLU Aqua öka.

Att riktat yrkesfiske på sik inte längre förekommer i Vänern kan ha konsekvenser för andra fisken och arter, då fisket efter andra arter behöver öka för att kompensera för det ekonomiska bortfall som svårigheten att sälja sik inneburit. Det ger också indirekta konsekvenser för andra fiskarter, dels genom att bifångsten av andra arter i sikfisket upphört och dels genom att det ändrar konkurrensförhållandena mellan sik och andra fiskar. Den ökade förekomsten av sik kan ha lett till att det finns mindre siklöja.

Laxfisket i Vänern är i huvudsak fritidsfiske. Men även yrkesfisket fångar en del lax, 11 ton landades år 2018. Fritidsfisket beräknas fånga omkring 70-100 ton per år. Vild lax får inte landas utan fisket inriktas på odlad och utplanterad lax. Laxen i Vänern består av två kvarvarande naturlig bestånd, klarälvslax och gullspångslax. Dessa laxbestånd är några av de ytterst få existerande bestånden av sötvattenlekande lax. De överlever idag i stor utsträckning på grund av uppfödning och utsättning. Övriga lekbestånd av lax från andra älvar försvann under 1900-talet på grund av den omfattande vattenkraftsutbyggnaden. Lax från Vänern är idag svår att sälja på grund av höga halter av miljögifter. Tidigare har lax också funnits i Norsälven, Borgviksån och Byälven men försvunnit på grund av vattenkraftsutbyggnad.

Det är i Vänern också svårt att skilja lax från öring vilket gör att en viss förvirring ibland råder och människor pratar därför ofta enbart om laxöring när det gäller lax och öring från Vänern. Lax fångas i bottensatta garn och flytgarn. Landningarna av lax och öring i Vänern samrapporterades ända fram till 2003. Under 1960-talet var den landade mängden lax låg, ökade sedan kraftigt under av 1970-talet för att sedan åter minska från millennieskiftet. De senaste åren har laxfångsterna i Vänern varit låga. 2017 landades 9 ton och 2018 11 ton. Fritidsfiskets fångster kan vara uppemot 10 gånger så stora. Fångsterna av lax bör enligt SLU Aqua inte öka.

Öringens situation liknar laxens. Endast tre naturliga lekbestånd finns kvar, i Tidan, Klarälven och Gullspångsälven, och öringen innehåller höga halter miljögifter. Förr fanns vandrande bestånd i betydligt fler vattendrag, bl.a. Åmålsån, Norsälven, Borgviksån, Byälven, Upperudsälven, i Vänerns utlopp (Göta älv), Lidan och Varnan. Dessutom finns stationär öring (bäcköring) i många vattendrag som mynnar ut i Vänern. Nåt riktat yrkesfiske finns egentligen inte och det som fiskas är bara odlad och utplanterad fisk då naturligt levande fisk inte är tillåtet att fånga. Fisket sker med garn. Under 2017 och 2018 landades endast 2 ton per år. SLU Aqua anser att fångsterna av öring inte kan öka.

Gösfisket i Vänern är omfattande och bedrivs med bottensatta garn, ofta ett blandfiske där även lake, gädda och abborre fångas En betydande del av fångsterna landas under april till början av juni i anslutning till gösens lekvandring och lek. Gösfisket fortsätter dock för de flesta större delen av säsongen, såvida de inte fiskar kräfta vilket i så fall sker på sensommar och tidig höst och/eller siklöja som fångas oktober-december. Totalt finns det omkring 70 yrkesfiskare som redovisar fångster av gös. Många fiskar också abborre parallellt med gös, och i mindre utsträckning bedrivs även riktat fiske på gädda och lake. Några fångar också ål med ryssja. Gösfisket är MSC-märkt. Alla medlemmar i SIC som fiskar gös omfattas av certifieringen. Totalt handlar det om 11 fiskare i Vänersnäs (2), Strö (2), Lidköping (1), Hammarö (2), Torsö (inkl. Brommösund, 3 stycken) och Kristinehamn (1).

Under åren 2013–2017 var landningarna av gös i Vänern i medeltal 127 ton. År 2017 landades 140 ton och 2018 landades 159 ton. Yrkesfisket inriktat på gös har ökat i Vänern sen 2007 då 111 ton landades. Sett över lång tid har fisket dock varit ungefär lika stor sen 1960-talet. Fisket har ersatt sikfisket som det näst viktigaste i Vänern. Tillsammans med siklöja står gösen för ungefär 75% av landningsvärdet i Vänern. SLU Aqua menar att fångsterna inte kan öka.

Abborre är en fisk där efterfrågan är god om den är lite större. I Vänern var abborrfångsterna i yrkesfisket mindre än 20 ton per år under första hälften av 1970-talet och ökade därefter till som mest cirka 100 ton under 1997-1998. Därefter har årsfångsterna minskat, och 2017 fångades cirka 33 ton. 2018 landades 41 ton. Abborre är i första hand bifångst vid annat fiske, främst gösfiske med bottengarn och flytgarn. Enligt SLU Aqua bör fångsterna inte öka.

Gäddans betydelse för yrkesfisket i Vänern har minskat och det finns bara ett begränsat riktat fiske. Det är svårt att fiska gädda med garn och priset som en fiskare kan få är lågt. Lönsamheten i fisket är därför dåligt. Gädda tas följaktligen främst som bifångst idag, framförallt vid riktat gösfiske och fiske med bottengarn. Förr i tiden, fram till och med 1990-talet, fanns ett omfattande riktat gäddfiske med linor med krokar och trålbord (så kallat utterfiske). Landningarna av gädda i Vänern har minskat från 120 ton 1974 och 1975 till knappt 38 ton 2017. 2018 landades bara 28 ton. Fritidsfisket fångar antagligen mycket mer. Fångsterna bör enligt SLU Aqua inte öka.

Fisket av lake har minskat över tid. Idag fångas den främst som bifångst vid fiske av gös. Orsaken till att fisket minskat är minskad efterfrågan och idag används en stor del av fångsten som kräftbete. Mellan 1914 och 1950-talet fångades inte sällan över 100 ton lake per år. Fångsterna sjönk sedan och planade under perioden från mitten av 1990-talet till 2010 ut på knappt 40 ton årligen. Därefter sjönk fångsterna ytterligare till nivåer på 12–16 ton åren 2012–2015. Under de sista två åren har fångsten ökat något till 23 ton både år 2016 och 2017. Nån enstaka yrkesfiskare bedriver riktat fiske på lake men det mesta fångas som bifångst vid gösfiske. Landningarna under 2018 har jag inga uppgifter på. Enligt SLU Aqua bör fisket av lake dock inte öka i Vänern.

Lake är rödlistad i Sverige, men enligt forskningen så är det inte relevant för beståndet i Vänern som inte haft en lika negativ utveckling som i många andra svenska sjöar.

I Vänern bedrivs också ett begränsat ålfiske. Ålen är i princip att betrakta som en invasiv art i Vänern och den fanns inte i sjön innan utbyggnaden av Trollhätte kanal. Internationellt betraktas ål som utrotningshotad och inge nya tillstånd för att fiska ål ges. Det fiske som sker är därför begränsat till personer med gamla tillstånd. Det mesta av den vuxna ål som fångas flyttas till Göta älv nedströms kraftverket i Lilla Edet för att förhoppningsvis hitta till lekplatsen i Sargassohavet. Huvuddelen av den fångade ålen är dessutom utplanterad odlad ål. För detta får yrkesfiskarna marknadsmässig betalning. 2017 fångades 18 ton och 2018 något mindre, 16 ton.

Slutligen fiskas också signalkräfta. Signalkräfta är en invasiv art men samtidigt den helt dominerande sötvattenskräftan i Sverige. Enstaka lagliga utsättningar av signalkräfta har gjorts i tillrinnande vattendrag längs östra sidan av Vänern, men beståndet har utvecklats långsamt och inte nått fiskbara nivåer förrän under de allra senaste åren. Sedan 2009 kan yrkesfiskare i Vänern söka tillstånd för att fiska kräftor på allmänt vatten i sjön. De sammanlagda landningarna stabiliserades 2010–2016 till 10–13 ton per år och ökade 2017 till 20 ton. 2018 landades 29 ton. Huvudsaklig uppköpare är Smålandskräftan AB som också köper det mesta från Vättern.

Landad fisk i Vänern 2018, fiskart, ton

• Siklöja, 197
• Gös, 156
• Abborre, 41
• Signalkräfta, 29
• Gädda, 28
• Lake, 23 (2017)
• Ål, 16
• Lax, 11
• Sik, 8
• Öring, 2

Landad fisk i Vänern 2018, fiskart, värde i 1000-tal kronor

• Siklöja, 16 998
• Gös, 13 599
• Signalkräfta, 4 299
• Abborre, 2 186
• Ål, 1 306
• Sik, 1 113
• Gädda, 1 046
• Lax, 684
• Öring, 102

Källa till uppgifterna är Havs och vattenmyndigheten

Braxen, asp och vimma fångas i liten utsträckning i yrkesfisket i Vänern. En del säljs på fiskauktionen i Göteborg. Asp fångas som bifångst i gösfisket med garn och ge ibland ganska bra betalt. Braxen fångas som bifångst i annat fiske med bottengarn i likhet med en del andra karpfiskar som björkna, faren, id, ruda, sarv, stäm. De används främst som bete i kräftfiske och agn vid fritidsfiske. Totalt fångades genomsnittligt cirka 47 ton karpfiskar per år under 2011 och 2012.

Löja (benlöja) och mört fiskas för att användas som agn vid kräftfiske, mete, långrevsfiske och inte minst vid trolling med naturligt agn.

I Vänern finns också en mycket stor fiskresurs som är outnyttjad. Det handlar om den lilla fisken nors som utgör omkring 80% av fiskbiomassan i Vänern enligt SLU Aqua. Nors var tidigare en mycket använd och omtyckt fisk. Den fiskades med trål eller håvades i älvarna om våren. I Klarälven finns ett kvarvarande fiske av denna typ även om det minskat under senare år. På 1960-talet och 1970-talet fiskades nors även med trål.

I Europa är olika norsfiskar vanliga och eftertraktade som matfisk. I Vänern har fisket dock efter nors i stort sett upphört då det är svårt att få till ett lönsamt fiske. Efterfrågan på fisken är liten och nån marknad finns egentligen inte. Lokalt hålls dock mindre festivaler med tillhörande fiske, exempelvis i Mariestad, när norsen går upp i tillflödena för lek. Det förekommer även ismete efter nors lokalt.

Nors har också stor betydelse som föda för större fiskar som gös, gädda, sik, lax, röding och öring alla större svenska sjöar. Det är en vandrande fisk precis som öring eller lax, men i Vänern är den stationär.

En annan fisk som skulle kunna vara en kommersiellt intressant fisk är gers som anses vara en bra matfisk. Något egentligt fiske av den förekommer inte idag och om den tas som bifångst används den ofta som bete vid gösfiske med krok.

Hornsimpa är en fiskart som fångas som bifångst vid riktat sikfiske. Då det fisket upphört har fångsterna av hornsimpa försvunnit. Det anses vara en god matfisk som dessutom har användbar och god rom.

Läs också:

• Hållbart gösfiske i fler stora sjöar
• Siklöja som är god och bra mat borde ätas mer
• Månadens fisk – siklöja