Odlad lax är bra mat

Som mat betraktat är odlad lax mycket bra. Lax är en mycket nyttig fisk samtidigt som gifthalterna är mycket låga. Hälsomässigt är odlad lax bra fisk och inte på något sätt den ”giftigaste fisk som finns” som påstås i en del mindre trovärdiga filmer om ämnet.

Det finns vissa problem med laxodlingarna då lusmedel för att bekämpa laxlusen slår ut vilda bestånd av skaldjur såsom olika typer av räkor. Laxlusen som frodas i odlingarna där laxen lever mycket tätt sprids också till vilda bestånd vilket kan påverka dessa bestånd i negativ riktning. Laxodlingar bidrar också till övergödning där de finns och laxar som rymmer blandar sig med lokala vilda bestånd varvid hälsa och överlevnadsgrad för de lokala bestånden kan försämras. Den biologiska och genetiska mångfalden minskar dessutom vilket inte är bra för långsiktig överlevnad och dessutom kan innebär ökad känslighet för sjukdomar.

Vildlax är i allmänhet också bra mat. Undantaget är en del fiskar från Östersjön och svenska insjöar. Lax från Östersjön kan innehålla för höga halter av PCB och dioxiner. Annan fisk som kan innehålla för höga halter av dioxiner och PCB är sill (strömming) från Bottenhavet, vildfångad sik från Vänern och Vättern samt vildfångad röding från Vättern. Unga kvinnor som någon gång vill ha barn, kvinnor som är gravida eller ammar och barn och ungdomar (både pojkar och flickor) ska inte äta dessa fiskar mer än 2-3 gånger per år. Alla andra kan äta dem en gång per vecka enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. Sill från södra delarna av Östersjön innehåller inte längre några höga halter av dioxiner och PCB och får säljas som livsmedel inom EU. Däremot har Livsmedelsverket ännu inte ändrat sin rekommendationer kring sill från södra Östersjön. För odlad lax eller inlagd sill (fångad i Västerhavet) har livsmedelsverket inga begränsningar.

Läs mer:

Advertisements