I samband med debatten om sillfisket i Östersjön framförs ofta uppfattningar som hävdar att strömmingen borde gå till konsumtion. Detta är en helt verklighetsfrämmande inställning. Problemet med detta är framförallt det som Livsmedelsverket skriver på sin hemsida:
Dioxin och PCB finns främst i fet fisk som vildfångad lax, öring och strömming/sill från hela Östersjön – från Skånes sydkust till norra Bottniska viken inklusive dess älvar – vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern samt röding från Vättern.
och:
Dessa fiskar innehåller höga halter av dioxin och PCB. Ät dem därför inte oftare än högst 2-3 gånger/år.
- Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna omfattas av kostråden.
- Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken. Strömming och sill är samma fiskart. Sill kallas den söder om Kalmar, norr om Kalmar kallas den strömming.
Detta innebär att det inte finns någon efterfrågan på strömming bland konsumenter. det är helt enkelt omöjligt att sälja sill och strömming från Östersjön som föda till människor. Detta även om det faktiskt är så idag att sill från södra Östersjön faktiskt ligger under gränsvärdena när det gäller dixoiner och PCB och därför faktiskt kan ätas. Sill från södra Östersjön säljs också till konsumtion i större utsträckning än annan östersjösill. Två stora pelagiska trålare fiskar sådan sill och i Öresund finns det ett lönsamt garnfiske på sill för konsument.
När strömming och sill från Östersjön säljs till fiskmjölsfabrikerna innebär det att gifterna kan tas bort under processen när fiskmjöl och fiskolja tillverkas. Fiskoljan används för att tillverka omega-3-produkter och som ingrediens i foder medan fiskmjölet används som ingrediens i foder. Fodret ges bl.a. till lax i norska laxodlingar. För 1 kg lax används idag mindre än ett kg fångad fisk. Genom processen blir giftig sill från Östersjön odlad lax utan gifter för konsumenter att äta. Alla vinner därför på fiskmjölsfisket. Yrkesfiskarna har nåt att leva på och konsumenten får tillgång till nyttig föda i form av lax och omega-3-produkter.
Dessutom är det pelagiska fisket miljö- och klimatvänligt. Det är det fiske som drar minst bränsle i förhållande till fångad mängd fisk och de använder i huvudsak flyttrål till fisket. En flyttrål påverkar inte havsbotten. Dessutom arbetsmiljön mycket bättre på de pelagiska fiskebåtarna än i annat fiske och de som äger och arbetar på de stora pelagiska trålarna är i stor utsträckning unga fiskare. Fisket sker i enlighet med vetenskapliga rekommendationer, långsiktigt hållbart och utifrån de regler som politiker fastställt. Det tycks faktiskt bara finnas vinnare.
Läs mer:
- Lögner i tidningen Mitti om strömmingsfisket
- Okunnighet bakom namninsamling mot pelagiskt trålfiske
- Nyttigaste och bästa fisken att äta
- Det finns inga monstertrålare som fiskar i Bottenhavet eller Stockholms skärgård
- Missriktad opinion mot Sveriges klimat- och miljövänligaste fiske
- Självklart blir det ingen förändring av trålfiskegränserna
- Små torskar äter inte skarpsill och sill
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.