Provtrålning efter spigg

Beståndet av storspigg har ökat kraftigt i Östersjön under de senaste åren. Orsaken är troligen framförallt övergödning och klimatförändringar men också för kraftigt fiske (fritidsfiske) på rovfiskar som gös, gädda och abborre. För att få bättre förståelse för den explosionsartade ökningen av spigg i Östersjön inleds nu ett försök att bedriva ett riktat fiske med spigg som målart.

Storspigg. Bild: Ron Offermans. Licens: CC-BY-SA 3.0

För att bättre förstå bestånden och dess påverkan på ekosystemen vill myndigheter och forskare ha mer biologiska data när det gäller spigg. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ska därför på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bedriva ett begränsat provfiske på spigg med trål:

Vi behöver veta vad riskerna skulle vara med att sätta in ett forskningsfiske på spigg. Vilka arter är det som fångas tillsammans med spiggen, hur rent fiske kan man få och hur ska en sådan provtagning gå till för att få in den data som behövs. Det är en metodikstudie, säger Gry Sagebakken, utredare på HaV.

[…]

Vi har gett ett maxtak, men sedan får forskarna bedöma hur många fartyg och hur många hal varje fartyg ska göra för att få in den data som behövs, säger Gry Sagebakken och fortsätter:

I första hand är målsättningen att kunna provta efter spigg under hela året, så att vi får bättre koll på bestånden och bedöma om vi ska vidta åtgärder. Spigg har inte varit inkluderad i den övervakning som forskarna gör för andra bestånd, så det kunskapsgapet vill vi täppa till nu.

Fem pelagiska trålare har fått dispens för att göra maximalt trettio drag totalt med finmaskig trål (tobistrål) under övervakning av forskare från SLU.

I Östersjön beräknar SLU att det finns totalt 143 000 ton sill och i Bottenhavet anser de att det finns 43 000 ton spigg. Konsekvensen av de stora spiggbestånden är bland annat att det

  • Minskar rovfiskbestånd genom predation på ägg och larver
  • Ökar trådalgsförekomst genom predation på betare
  • Gödslar kustzonen genom att transportera näring från havet

Allt fler vikar i öppna kustområden domineras av spigg vilket innebär stora problem för andra fiskarter i Östersjön som exempelvis abborre, gädda, och gös. Det handlar enligt forskare på SLU om självförstärkande mekanismer som låser ekosystemet som inte kan komma tillbaks till gamla förhållande utan drastiska åtgärder. Att rejält reducera mängden spigg genom så kallat reduktionsfiske skulle därför kunna vara ett bra sätt att hjälpa bestånden av framförallt abborre, gädda och gös att återhämta sig.

Det provfiske som nu ska genomföras är till för att undersöka om det går att fiska spigg utan allt för stora bifångster. Vid tidigare försök har det varit bifångster av bl.a. sill (strömming), skarpsill, öring och lax.

Forskarna på SLU avvisar helt de som i likhet med den yrkesfiskefientlige Henrik C Andersson kallar spiggfiske för ”fishing down the food web” . De menar att spiggfiske måste prövas och utvärderas.

SLU-forskarna förslår också att om spiggfiske ska användas för att reducera mängden spigg i Östersjön så bör det sannolikt kompletteras med andra åtgärder som minskat fiske av abborre, gädda och gös, minskat torskfiske och minskat sillfiske. Minskat torskfiske har redan genomförts då yrkesfiske av torsk är förbjudet i större delen av Östersjön och kvoten på sill (strömming) har minskat. Vad som återstår är ett stopp för fritidsfisket av abborre, gädda och gös längs hela Östersjökusten.

Dessutom bör jakten på säl och skarv troligen öka för vid kusten där problemen med minskande rovfiskbestånd finns äter skarv och säl mer än vad fisket fångar.

Slutligen. Om de trålare som ska fiska spigg förses med kameror som övervakar fångsten upphör biåfngtsproblematiken. Då kan bifångst räknas och räknas av från båtens kvot. Eventuellt måste de pelagiska trålarna, om de ska fiska spigg, också ha mindre bifångstkvoter av öring och lax.

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!