För att rädda det kollapsade beståndet av torsk inrättade Sverige och Danmark år 2009 skyddszoner och ett område med fiskeförbud i Kattegatt. Arter som havskräfta, bergskädda och piggvar har sedan dess ökat i det fiskefria området, men för torsken syns ingen förbättring. Effekter av skyddsområdena har undersökts av forskare vid SLU och nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften ICES Journal of Marine Science.
– Tyvärr måste vi konstatera att förvaltningen har misslyckats både med att skydda och återuppbygga torskbeståndet i Kattegatt. Torsken har inte lyckats återhämta sig och beståndets status har snarast försämrats. Det fiskefria området är för litet för att kunna skydda torsken och regeländringar har gjorts som i praktiken återigen utsätter torsken för ett ökat fisketryck, säger Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, i ett pressmeddelande.
Uppmaning till fiskestopp – redan för 20 år sedan
Redan i början av 1990-talet syntes tydliga tecken på att torskbeståndet i Kattegatt var överfiskat; gamla lekområden var övergivna och beståndet hade minskat kraftigt. 2002 föreslog Internationella Havsforskningsrådet, ICES, i princip ett torskfiskeförbud i Kattegatt. Kvoterna minskades stegvis, men eftersom torsk också fångades i trålfisket efter havskräfta och plattfisk fortsatta fiskeridödligheten att vara hög för torsken, och utkasten av död torsk var stor.
Det skyddade området i Kattegatt infördes primärt för att flytta trålfisket till andra områden i Kattegatt och därmed skydda torskens lek- och födosöksområden i sydost. Det består av 426 kvadratkilometer stort havsområde som är helt fiskefritt året runt, samt nästan 2 721 kvadratkilometer med zoner där fiske fått ske enbart vissa tider på året, eller enbart med selektiva redskap så att torsk undkommer trålen vid fiske efter havskräfta.
Från försiktig ljusning till bakslag
Med alla förvaltningsåtgärder på plats, fiskefritt område i kombination med incitament som främjade ett selektivt fiske efter havskräfta, och regler som begränsade antalet fiskedagar sågs till en början lovande resultat. Fiskeridödligheten för stor torsk minskade med 70 % och torsken tycktes vara på väg att återhämta sig efter att nya kullar kläckts 2011 och 2012.
År 2016 genomgick EU-förvaltningen en större omställning och den så kallade landningsskyldigheten infördes. Syftet med detta regelverk är att fisk som fångas skall landas och räknas av från kvoterna och fångad fisk får inte slängas tillbaks i havet. I samband med att landningsskyldigheten infördes togs andra regelverk bort däribland begränsningen av antal fiskedagar för fiske med oselektiva trålar som fångade mer än 1,5 procent torsk.
– Vad vi kan se på fiskemönstret sen 2016 är att antalet fiskedagar har ökat igen och att färre fiskare använder sorteringsrist vid kräftfiske, där torsken släpps ut via en öppning i taket på trålen. Vi ser också att utkasten av torsk i fisket är fortsatt stora vilket också ICES rapporterat om varje år. Torskbeståndet har minskat igen till rekordlåga nivåer de senaste åren, säger Mattias Sköld.
Skyddade områden gynnsamma för plattfisk och havskräfta
Den publicerade studien bygger på data insamlad under vetenskapliga provfisken mellan 2008 och 2021. Analyserna visar att sammansättningen av fiskarter i det skyddade området ändrat sig över tid, och att särskilt plattfiskarna sandskädda, bergskädda (bergtunga), piggvar samt havskräfta har ökat jämfört med kringliggande fiskade områden. Det i sig visar att fiskefredning fungerar för att skydda relativt mobila arter även i ett stort och öppet havsområde som Kattegatt.
– Skyddsåtgärder med fiskefria områden fungerar men de får inte vara för små i relation till beståndens utbredning, och de är såklart beroende av övriga fiskeregleringar i ett havsområde. Det tar också tid för ett kollapsat bestånd att återhämta sig så vi måste ha tålamod och inte släppa på regleringar för tidigt, säger Mattias Sköld.
Forskarna bakom studien hyser just nu litet hopp om att torsken i Kattegatt ska kunna återhämta sig.
– Förvaltningen har nedklassat torsken från målart till s.k. bifångstart i Kattegat vilket innebär att det inte finns några krav på att det skall finnas en förvaltningsplan för torsken. Ska vi ha en chans att rädda torsken så måste vi helt enkelt sluta fånga den, säger Mattias Sköld.
Problemet är inte fisket
Trots att fisket av torsk upphört i det aktuella området och att fisket av torsk i övrigt är mycket litet så kommer inte torsken tillbaks till Kattegatt. Det finns dock ett kvarvarande problem i området. Det danska kräftfisket som inte använder artsorterande rist och därför har stora bifångster av fisk, däribland torsk. Inte heller kommer torsken tillbaks till fjordarna i Bohuslän där den inte funnits på 40 år. Det har inte heller fiskats där på så länge.
Den självklara slutsatsen av det som forskarna kommit fram till är att det inte är fisket som är grundorsaken till torsken inte återhämtar sig utan nåt helt annat. Ett alltför omfattande fiske en gång i tiden är dock sannolikt delvis en orsak till kollapsen. Men idag är det andra saker som är orsaken till problemen. Syrebrist i Östersjön, klimatförändringar i Östersjön och andra hav som Kattegatt. Sjukdomar och sälar.
På Fiskeforum 2002 sa Joakim Hjelm från SLU att en hel del tyder på att torskens problem idag främst beror på klimatförändringar. För i kalla vatten trivs torsken bra och där torsken kan flytta sig norrut som i exempelvis Nordsjön har den gjort just det.
Forskarnas fiskerifixering
Mattias Sköld och de andra forskarna tycks inte klara av att dra de rätta slutsatserna från sin rapport. Det är helt fixerade på nåt som de beskyller för alla problem för fiskbestånd på. Fisket. Och de tycks inte se att det finns andra förklaringar trots att deras forskning faktiskt tyder på just det. Annan fisk som inte är så känslig för temperaturförändringar (varmare hav) har tydligt gynnats av det fredade och fiskefria området. Varför de inte kan se att andra saker än fisket kan vara problemet övergår mitt förstånd. Feghet? En oförmåga att tänka utanför boxen? Ideologisk blindhet?
Om klimatförändringar är en av de viktigare orsakerna till torskens problem i Kattegatt (och Östersjön) så hjälper inga fiskeriförvaltningsåtgärder. Det spelar heller ingen roll om torsken betraktas som bifångstart eller inte. Det innebär att torsken faktiskt inte går att rädda.
Om ett fiskestopp för torsk införts för 20 år sen hade det förmodligen förbättrat läget i Kattegatt då men det hade inte hjälpt idag. På det viset hanterade ju torsken i Östersjön och situationen där är ju lika problematisk som i Kattegatt.
Läs mer:
- Inget nytt att det inte finns nåt torskfiske i Kattegatt
- Skonsammare fiskemetoder ska gynna torsken i Skagerak och Kattegatt
- Vad kan göras för torsken?
- Torsk är inte oundvikligt vid kräftfiske
- Ingen matbrist för torsken i Östersjön
- Fishsec-rapport om torsk utan egentliga nyheter
- Klimatförändringar i Östersjön
- Syrebrist – orsaken till torskproblemen i Östersjön
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på “Stängt område i Kattegatt – ingen ljusning för torsken”
Kommentarer är stängda.