Uflyttning av trålgränsen och dess konsekvenser

Ett populärt krav från många miljövänner, miljöpartister och vänsterpartister är utflyttning av trålgränsen. Förslagen stöds i allmänhet också av alla andra partier. Undantagen är när det finns nån riksdagsledamot som kommer från kusten i Bohuslän. De brukar vara emot oavsett vilket parti de tillhör.

Trålgränsen eller trålfiskegränsen den gräns som avgör hur när kusten trålning få ske. I större delen av Sverige är trålgränsen 4 sjömil men utanför Halland är den 2 sjömil. Men ibland finns det undantag.

Främst handlar det om de så kallade indragningsområden eller inflyttningsområden. På Västkusten, dvs i Skagerak och Kattegatt, handlar det om områden där kräfttrålning får ske och i Östersjön handlar det om områden där trålning av sill/strömming får ske. Kräfttrålarna på västkusten måste då använda trål försedd med rist vilket sorterar bort bifångster.

I Östersjön gäller att bara trålare som är kortare än 24 meter får fiska i inflyttningsområdena. Dispens kan dock ges för större båtar. De senaste åren har inga sådana dispenser gett.

Dessutom är det tillåtet med räkfiske i Kosterfjorden och Väderöfjorden samt Gullmarsfjorden. Alla tre är marina skyddsområden av olika slag. I Kosterfjorden måste räktrålen vara liten och dubbeltrål får inte användas. Dessutom får det bara trålas på vatten djupare ön 60 meter. På områden med koraller är det dock förbjudet. Rist är obligatoriskt för att minska bifångsten. I Gullmarsfjorden finns också bestämmelser om att redskapen måste vara små. Rist måste användas. Endast 4 båtar har tillstånd att fiske i Gullmarsfjorden. Trålfisket får bara bedrivas i ett mindre område och under ett begränsat antal dagar per båt.

Utflyttning av trålgränsen

När utflyttning av trålgränsen föreslås handlar det oftast om att förslagsställarna vill flytta ut gränsen till territoriavattengränsen som är 12 sjömil. Detta då Sverige på egen hand kan bestämma om detta. På grund av att Sverige har bilaterala avtal med Danmark och Finland stämmer dock detta inte. Avtalen ger finska och danska trålare rätt att tråla innanför den svenska terrorialvattengränsen in till trålgränsen. Svenska trålare har enligt avtalet samma rättigheter i danska och finska vatten. Om Sverige ensidigt skulle bestämma om en utflyttning av trålfiskegräsenn skull det därför bara gälla svenska trålare men inte danska och finsak trålare.

En del som föreslår trålfiskeförbud och en utflyttning av trålfiskegränsen har av nån anledning fått för sig att kommuner själva kan besluta om trålfiskeförbud. Det kan de inte. Trålgränsen och indragningsområden reglereras av nationella lagar, regler och förordningar. Förändringar av dessa kräver nationella beslut i myndigheter eller riksdagen beroende på vad det handlar om. För en fungerande utflyttning av trålfiskegränsen krävs dessutom förhandlingar med Finland och Danmark.

Syftet med förslagen är ofta att förslagsställarna vill gynna det småskaliga kustnära fisket. Men det gör de inte. Förslagsställarna har ingen som helst verklighetskoll. De vet inte hur det svenska fisket ser ut. Den överväldigande delen av det kustnära svenska fisket sker nämligen med trål. Bottentrål och flyttrål. Förslagen skulle få en effekt som förslagsställarna förmodligen inte vill ha.

Konsekvenser av en utflyttning

Om det blev så att Sverige flyttar ut trålfiskegränsen efter förhandlingar med Danmark och Finland så skulle det ändå kunna genomföras på flera olika sätt. Inflyttningsområden skulle helt kunnas ta bort liksom möjligheten att tråla i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden.

Det skulle på Västkusten innebära att större delen av det kustnära fisket försvann. I norra Bohuslän skulle nästan allt fiske försvinna. Fiskauktionen i Smögen skulle sannolikt försvinna och de flesta fiskelägen i norra Bohuslän skulle inte längre ha mer än enstaka fiskebåtar. Det mest storskaliga räkfisket och fiskfisket skulle inte påverkas nämnvärt. Det storskaliga pelagiska fisket skulle inte påverkas alls.

I Bottenviken skulle siklöjefisket i stort sett försvinna. Löjrom skulle bli enormt dyrt. Surströmmingsindustrin skulle förlora en stor del av sina leveranser av strömming. Det småskaliga kustnära sillfisket/strömmingsfisket med trål i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken skulle försvinna. Det storskaliga pelagiska fisket skulle inte påverkas alls.

Om fisket i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden bevarades skulle konsekvenserna inte bli lika omfattande för fisket i norra Bohuslän. Om inflyttningsområdena blev kvar och förlängdes ut till territorialvattengränsen skulle i princip inget förändras. Kanske skulle räktrålningen minska något i omfattning såvida inte räktrålning också tilläts i inflyttningsområdena.

Småskaligt kustnära fiske skulle drabbas hårt

En generell utflyttning av trålfiskegränsen skulle alltså slå hårt mot det småskaliga kustnära fisket. Det är helt enkelt en förändring som inte skulle rädda ett enda fiskbestånd, inte medföra ökat småskaligt fiske och inte leda till att det småskaliga kustnära fisket gynnas. Istället skulle det leda till att huvuddelen av det småskaliga och kustnära fisket försvann.

Det som skulle bli kvar är främst det storskaliga pelagiska fisket, ett mer storskaligt räkfiske ute till havs och ett begränsat fiske med garn, bur och olika krokredskap som pilk och dörj. Kanske skulle nån våga sig på ett fiske med backor och några få börja fiska med snörpvad. Kanske skulle några också byta trålen mot snurrevad.

Läs mer:

• Bottentrålsförbud och dess konsekvenser
• Ett beslut om trålfiskegräns utan betydelse
• Utflyttning av trålfiskegränsen på prov
• Trålfiskegränsen i Skagerak och Kattegatt
• Visst kan Sverige flytta trålfiskegränsen, men …
• Trålarna som kommer att drabbas om trålfiskegränsen skulle flyttas ut