Bottentrålsförbud och dess konsekvenser

Många miljövänner, miljöpartister och vänsterpartister vill förbjuda bottentrålning helt och hållet. Sådana krav har också fått stöd från många borgerliga politiker inklusive sverigedemoktrater. Andra vill förbjuda bottentrålning i marina skyddsområden och åter andra vill flytta ut trålgränsen från 4 sjömil (3 sjömil i Halland) till 12 sjömil, dvs till territorialvattengränsen. En del vill göra alltihop. Ofta har samma personer en slags oresonligt hat mot stora trålare och vill bara ha småskaligt fiske.

De vill dessutom ha ett lokalt kustnära yrkesfiske och levande fiskelägen. Dessutom en bar arbetsmiljö och ett yrkesfiske som det går att leva på. De vill ha nyttig och klimatvänlig mat.

Problemet är de som föreslår allt detta har problem med sin verklighetsuppfattning. De har ingen somhelst aning om hur fisket ser ut eller hur det går till. De föreslår saker som går stick i stäv med flera av de målsättningar de har. Deras föreslagna politik går inte ihop.

Bottentrålning

Östersjön

När det gäller Östersjön förekommer idag extremt lite bottentrålning i svenska vatten. Endast 20% av Östersjöns bottnar har bottentrålats nån gång men idag är siklöjefisket i Bottenviken den enda bottentrålning som förekommer  tillsammans med samma trålares fiske av strömming(sill) under andra delar av året. Siklöja trålas på sandbottnar så det medför inga skador på det biologiska livet på bottnarna. Siklöjetrålarna är små trålare som är mellan 6 och 15 meter långa

Skagerak och Kattegatt

Bottentrålning bedrivs på cirka 70% av alla bottnar i Skagerak och Kattegatt. I svenskt vatten. På 30% av alla bottnar förekommer ingen bottentrålning. Det handlar om alla områden innanför trålgränsen förutom de så kallade indragningsområden (kräfttrålning) samt vissa områden i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden (räktrålning). Dessutom om det stora trålfria området i södra Kattegatt, en mängd mindre marina skyddsområden, områden med dumpade vapen från andra världskriget, vrak, vindkraftsparker med mera.

De flesta av de områden (sannolikt alla) som bottentrålas i Skagerak och Kattegatt har berörts av detta fiske i mer än 100 år. Den bottentrålning som pågår idag har därför ingen eller marginell effekt på livet på havets botten. Nog för att bottentrålning påverkar bottnarna i de flesta fall men den påverkan skedde för 100 år sen och idag bevarar bottentrålningen bara ett 100-årigt tillstånd på bottnarna. Livet förändras idag bara marginellt av bottentrålningen. I områden med sand- eller grusbotten är den biologiska påverkan noll. I många fall leder bottentrålningen dessutom till ökad biomassa bland framförallt skaldjur. Den har alltså även positiva effekter.

Kräfttrålare är små trålare som är mellan 6 och 24 meter långa. Räktrålare är i allmänhet mellan 10 meter och 24 meter långa men det finns också ett par stycken som är större än så.

Trålare som sysslar med bottentrålning är alltså små fiskebåtar med ett par undantag för räktrålare som fiskar i Nordsjön och Skagerak. De större räktrålarna får inte fiska i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden.  Kräfttrålare får inte heller fiska där.

Bottentrålsfisket

Cirka 100% av räkorna, 80% av kräftorna och mer än 90% av fisken (bottenlevande fisk) som fångas tas med bottentrål. När det gäller räkor finns ingen fungerande alternativ fiskemetod. När det gäller fisk går det att använda pilk, dörj, backor, garn och snurrevad. Det görs dock bara i begränsad utsträckning.

Idag finns ett begränsat garnfiske av fisk, inget backefiske och ett begränsat fiske med andra krokredskap som pilk och dörj. Garnfiske och fisket med krokredskap sker med små båtar och är begränsat tidsmässigt och säsongmässigt på grund av väder och vind. Garnfiske är också ett fysiskt tungt arbete med dålig arbetsmiljö. Dessutom dras garnfisket också med bifångstproblematik (inklusive bifångst av tumlare och fåglar).

Snurrevadsfiske är det bara en båt i Sverige som är utrustad för. Detta fiske anses påverka bottnarna mindre än bottentrålning. Snurrevadsfiske är främst inriktat på att fånga plattfisk men tar även vitfisk (ex.vis. torsk, kolja, sej, kummel) som bifångst. Det är ett fiske där lösningar saknas för att minimera bifångster.

Trålar med rist

Även bottentrålsfisket dras med bifångstproblematik. Det problemet hanteras genom att trålar förses med rist. All kräfttrålning som sker i de så kallade indragningsområdena sker med ristförsedd bottentrål. Det minimerar bifångsterna.

All räktrålning sker med ristförsedd trål. I Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden får bara små trålar användas. I Gullmarsfjorden är räktrålningen också begränsat tidsmässigt och får bara ske några få dagar per båt och år.

Burfiske

När det gäller kräftfisket finns det en alternativ fiskemetod som fungerar bra. Burfiske. Cirka 20% av alla kräftor fångas med bur. Även i detta fiske finns bifångster som dock handlar mest om krabba. Detta fiske kan inte ske i områden där det trålas utan får ske längre in. Det är ett fysiskt krävande arbete med dålig arbetsmiljö.

Förbud mot bottentrålning

Ett totalt förbud mot bottentrålning inom EU skulle innebär att det inte längre skulle finnas möjlighet att köpa vitfisk och plattfisk som i fiskhandeln. Större delan av alla yrkesfiskare skulle förlora sin sysselsättning. Ett förbud av bottentrålning i Sverige skulle leda till att det inte längre skulle finnas färska räkor och väldigt lite kräftor att köpa. Det skulle också innebära att kräftorna skulle bli väldigt dyra.

Det skulle nästan inte heller finns nån svenskfångad bottenlevande fisk (vitfisk) som torsk, kolja, sej, kummel med mera till salu. Plattfisk skulle fortsatt kunna fiskas med snurrevad och därför trots allt också fångas en del vitfisk. Men förmodligen skulle svenskfångad fisk bli så dyr att den skulle vara svår att sälja.

Siklöjefisket skulle minimeras och löjrom bli ännu dyrare än vad den är idag. Surströmmingsindustrin skulle få det ändå svårare att få råvara och skulle förmodligen få läggas ner. Större delen av yrkesfiskarna skulle bli av med sin försörjning. I huvudsak skulle bara de som lever på pelagiskt fiske bli kvar.

Resultatet skulle alltså bli att det kustnära småskaliga fisket i huvudsak skulle försvinna. I Bohuslän, Halland och längs Norrlandskusten. Även burfisket av kräfta skulle delvis försvinna då avsättningsmöjligheterna för kräftan skulle minska. Utan fungerande försäljningskanaler så finns det inte heller någon marknad för det fisket. Fiskauktionerna skulle upphöra, en stor del av fiskgrossisterna likaså.

Förbud mot bottentrålning i marina skyddsområden

Om bottentrålning bara förbjöds i marina skyddsområden skulle det framförallt slå mot räkfisket. Större delen av det småskaliga räkfisket i norra Bohuslän skulle försvinna. Bara de lite större båtarna  som framförallt finns i Göteborgsområdet skulle bli kvar. I detta fall skulle också kräftfisket överleva tillsammans med fiskfisket och det pelagiska fisket.

Slutsats

Skulle bottentrålningens fiender få igenom sin krav på ett förbud av bottentrålning så innebär det ett slut för huvuddelen av Sveriges kustnära och småskaliga fiske. De flesta fiskelägen skulle förlora alla sina fiskebåtar. Nästan bara det storskaliga pelagiska fisket skulle bli kvar.

Läs mer:

• Ett förbud mot bottentrålning skulle slå ut svenskt fiske
• Jordbruk är skadligare än bottentrålning
• Till bottentrålningens försvar
• Utan bottentrålning – inget småskaligt svenskt yrkesfiske
• Ny rapport visar att bottentrålning inte behöver ha så stora effekter på livet i havet
• Bottentrålningens fotavtryck
• Bottentrålning ger skador på bottnar men orsakar inte fiskarters utrotning
• Bottentrålning och skador på bottnarna
• Omfattande förbud mot bottentrålning i Sverige