I Gefle Dagblad har två socialdemokrater, Anna-Caren Sätherberg och Tomas Kronståhl, skrivit om fiske. Som vanligt när okunniga politiker författar något om saken förekommer det en mängd felaktiga och märkliga påståenden.
De pratar om att trålfisket ska begränsas men att det småskaliga kustnära fisket ska skyddas. Det småskaliga kustnära fisket av sill/strömming är i huvudsak trålfiske vilket de två socialdemokraterna inte verka förstå. Småskaligt kustnära fiske är också det enda riktade sillfiske/strömmingsfiske som finns i Östersjön så resonemanget hänger inte ihop (två av trålarna är dock över 24 meter men de bedriver ett lokalt baserat fiske). I Bottenhavet finns det också ett riktat sillfiske för fiskmjölsindustrin.
Sen framför de en märklig åsikt om att bifångsten av sill i skarpsillsfisket måste begränsas. Jag vet inte hur de har tänkt att det ska gå till. För det enda kända sätt jag känner till är att fisket måste ske långt ner mot Polen för där det finns mindre sill blandat med skarpsill än exempelvis öster om Öland. Jag tror kanske inte att de små trålare som också fiskar skarpsill vill gå så långt.
Felrapportering
Slutligen påstår de att det kommit rapporter om fusk i det storskaliga pelagiska fisket. Det är en lögn. När det gäller de landningar där det rapporterats fel så handlar om om några ton till några tiotals ton. Det handlar om små trålare. Stora trålare landar 100-tals ton.
Det är inte heller att se som fusk. Det är svårt att med ögat bedöma fångstens sammansättning. Speciellt om de inte är så erfaren på området. Troligen kan en anta att en del av de som bedömt fångsten fel inte är så erfarna. Dessutom har rapporterna bara gällt landningar i Sverige. De stora trålarna som fiskar för fiskmjölsindustrin landar i Danmark och har där har inga fel rapporterats under det gångna året.
Skarpsillen
Slutligen vill de två socialdemokraterna minska skarpsillskvoten. Det är sannolikt ett heltokigt förslag då det finns mycket som tyder på att skarpsillsbeståndet är mycket större än vad beståndsuppskattningarna ger vid handen. Skarpsillen har fiskats över vad som anses hållbart under långt tid samtidigt som beståndet kvarstått på en nivå som är över vad som anses långsiktigt hållbart. Detta kan i sig vara ett av skälen till att sillbestånden minskat i storlek.
Summa summarum. Sätherberg och Kronståhl har inte förstått att det kustnära fisket i huvudsak är trålfiske. De har inte förstått att de stora pelagiska båtarna inte ägnar sig åt riktat sillfiske. Inte heller har de begripit att de felrapporterade landningar som finns är landningar från småtrålare och inte från stora trålare. Påståendet om omfattande fusk är helt enkelt inte sant. Slutligen har de noll förståelse för att det knappast går att minska sillmängden i skarpsillsfisket vad gäller de små kustnära trålarna. Inte heller verkar de ha nån förståelse för att det stora skarpsillsbeståndet kan vara ett av problemen I Östersjön.
Läs mer:
- Felaktiga fångstbedömningar i Östersjöfisket
- Pelagiska fiskebåtar fuskar inte
- Extra fokus på kontroll av det pelagiska fisket i Östersjön
- Det borde fiskas mer skarpsill
- Märklig förvaltning av skarpsill (brisling)
- Problemen för sillen i Östersjön – sälen, skarpsillen och spiggen
- Biologisk data tyder på att det måste fiskas mer skarpsill och dessutom fiskas spigg
