Rapporten om sill, lax och foder – en del gamla data och fel

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Det finns inget fel på den grundläggande slutsatsen i Fiskbranschens rapport Driver svensk konsumtion av odlad lax ökat svenskt industrifiske i Östersjön? Slutsatsen från rapporten är att det inte finns något samband mellan laxodlingen i Norge och det pelagiska svenska fisket i Östersjön. Däremot så går förmodligen den sill och skarpsill som fiskas i Östersjön i slutändan till laxodlingar i Norge.

Men det finns ett problem med rapporten. Den innehåller gamla data och gamla faktauppgifter.

Västra beståndet

Nåt pelagiskt fiske på det västra sillbeståndet förekommer i princip inte. Förutom ett småskaligt fiske med garn i Öresund. Alltså har den sillen ingen betydelse för beredningsindustrin vilket dock påstås i rapporten. Rapporten är helt felaktig på den punkten. Varken i Östersjön, Kattegatt eller Skagerak fiskas det västra beståndet. Den sill som vidareförädlas till sill i Nogersund och Simrishamn kommer från det östra beståndet. Inet från det västra vilket påstås i rapporten.

Centrala betsåndet och Bottenhavet

Mottagningsanläggningarna med nedfrysning av sillen och skarpsillen  i Västervik och Ronehamn är nedlagda. Det framgår inte heller av rapporten. Denna sill användes tidigare till stor del för vidare försäljning och export som foder till pälsfarmar. Rapportens information är föråldrad.

Ett småskaligt fiske i Norrland för surströmmingsindustrin finns dessutom fortfarande. Även här far rapporten med felaktiga uppgifter. Omkring 400 ton fiskas per år och det har inte förändrats mer än marginellt de senaste åren.

Konsumtionsfiske

För de stora båtarna gäller inte att fångstvolymen måste maximeras på varje resa vilket rapporten påstår. Ska den fångade fisken användas till fiskmjöl och fiskfoder maximeras fångsten. Ska den användas till konsumtion så maximeras inte fångsten utan tankarna fylls med mindre mängd sill för att bevara kvaliteten på fångsten. Det betyder samtidigt att priset de får för konsumtionsfisk måste vara högre än det pris de får för råvara till fiskmjölsindustrin. Rapporten har helt fel på denna punkt.

Det är inte heller något problem för de stora båtarna att fiska för konsumtion. När det gäller sillen i Nordsjön och Nordatlanten gör de ju det. Däremot finns det få platser i Sverige där de kan landa fångsten.

När det gäller gifterna så är det korrekt att restriktionerna hävts för stora delar av sillen från Östersjön. Problemet är att Livsmedelsverket inte brytt sig om detta utan fortfarande varnar konsumenterna för sill från Östersjön. Detta låtsas rapporten inte om och slutsatserna kring detta är därför helt felaktiga. På grund av Livsmedelsverkets restriktioner vill konsumenterna i Sverige fortfarande inte köpa sill/strömming från Östersjön. På denna punkt är rapporten rent lögnaktig.

Grundläggande felaktigheter

Att volymen foderfisk i det svenska fisket i Östersjön bara skulle ha varit 250 ton år 2012 kan inte heller vara en korrekt siffra. Den är utan tvekan felaktig. Inte heller är det troligt att 45 000 ton fick til konsumtion år 2012. Uppgifterna som hämtats från Eurostat är helt klart felaktiga. Fisket har under den aktuella perioden förändrats väldigt lite vad det gäller vad fångsterna används till.

Rent grundläggande glömmer rapportförfattarna nämna att fisket i Östersjön innan överenskommelsen med Ryssland om internationella zonen inte var ordentligt reglerat med kvoter. Därefter stämde rapportering av vad som fångades (sill eller skarpsill) inte på nåt sätt. Det förekom dessutom enligt uppgifter jag fått från enskilda fiskare en medvetet falsk rapportering av fångster och artsammansättning. Svarta och oredovisade landningar ska också ha förekommit. Det mesta av detta förbättrades gradvis efter EU-inträdet 1995 och slutligen försvann det med införandet av överförbara fiskerättigheter.

Västerhavet

När det gäller skarpsillen i Västerhavet så har Sverige en mycket begränsad kvot i Nordsjön som går till fiskmjöl. Den större kvoten i Skagerak lämnas i allmänhet i havet och fiskas inte upp. Bara en mycket liten del av skarpsillen i Skagerak fångas och den går till konsumtion. Något riktat fiske på sill i Kattegatt och Skagerak förekommer inte längre förutom kanske ett mycket småskaligt garnfiske.

Slutligen bör det nämnas att det inte finns någon tradition att äta färsk skarpsill i Sverige. Den äts bara som inlagd ansjovis, brisling eller sardiner (den kallas lite vad som helst som inlagd). Efterfrågan på skarpsill från konsument är därför mycket liten.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.