Fishecos Jan Ohlsson är upprörd. Jan Ohlsson som är redaktör för nättidningen Fisheco är antagligen Sveriges främste expert på att ha dålig koll. Han skriver ofta om yrkesfiske och fiskbestånd men hittills har jag nog inte sett ha honom ha rätt en endaste gång. Många åsikter har men ingen koll på fakta och ingen verklighetsanknytning för sitt tyckande.
Övergödning och gifter
Nu har han blivit topp tunnor rasande över en artikel som Peter Ronelöv Olsson skrivit i Aftonbladet. En artikel där Peter Ronelöv Olsson helt riktigt pekar på det som är Östersjön stora problem:
Vi vet också sedan länge varför fisken försvinner. Det handlar om att Östersjön är omringad av länder med tättbefolkade städer, storskaliga jordbruk och tung industri som släpper ut gödsel, gifter och avloppsvatten rakt ut i vattnet och har tillåtits att göra det under decennier.
Fortfarande finns stora bestånd av torsk i Östersjön – i antal räknat – men numera blir de inte längre än cirka 15 centimeter och de har kroppar som är magra och sjuka, fulla av sälmask, parasiter, tungmetaller och andra miljögifter.
Ändå är den allmänna bilden att läget för torsken i Östersjön har sin orsak i yrkesfiskandet, där ”bottentrålning” har målats ut som boven. Mediedrevet berättar om ”monstertrålare” som suger upp all fisk i sina dammsugare.
Sanningen är att dessa ”monstertrålare” internationellt sett är ganska små och fiskar det som vetenskapen kommit fram till och det som politiken beslutat att det finns utrymme att fiska. Nu har bottentrålning dessutom varit förbjuden i fem år men situationen har bara blivit sämre.
Detta har fått Jan Ohlsson att blåsa topplocket och komma med en tendentiös, okunnig och oseriös drapa i Fisheco där han yrar om överfiske och en massa annat. Han tycks inte en ha koll på att Peter Ronelöv Olsson företräder det småskaliga kustnära fisket, kräftfisket och räkfisket men inte det storskaliga pelagiska fisket.
Inget överfiske
Det har sen Sverige gick med i EU inte förekommit nåt svenskt överfiske av något slag i Östersjön. Åren innan torskfisket förbjöds förekom inget överfiske alls. De politiska besluten satte visserligen kvoter som var högre än den vetenskapliga rådgivningen men kvoterna fiskades inte upp. I verkligheten fiskades det i enlighet med eller under vad den vetenskapliga rådgivningen rekommenderade.
Och att torskens problem i Östersjön i huvudsak beror på övergödning, syrebrist orsakat av övergödningen och parasiter spridda av den stora sälstammen är välkänt och välbelagt. Det har inget med fisket att göra (däremot har överfiske lett till brist på torsk i Skagerak och Kattegatt). Jan Ohlsson vet förmodligen detta men skyller ändå på fisket. Det är oseriöst och lögnaktigt.
När det gäller sillen har det i modern tid aldrig funnits nåt överfiske. Fisket har hela tiden skett i enighet med de vetenskapliga råden och i enlighet med de politiska besluten baserade på råden. Besluten har alltid varit i linje med de vetenskapliga råden. Beståndet av sill i Östersjön är lika stort som för 30 år sen.
Skarpsillen har förmodligen aldrig överfiskats även om statistiken visar att så varit fallet. Samtidigt har nämligen beståndet inte minskat vilket borde ha skett om överfiske ägt rum under lång tid. Den troliga orsaken till att beståndet inte minskat är att beståndsbedömningarna är felaktiga och att beståndet är mycket större än vad som uppges.
Yrkesfiskarna – en politiskt svag grupp
Att sedan påstå att yrkesfiskarna i Sverige är en politiskt stark grupp som Jan Ohlsson gör är befängt. Det finns inte ens 1 000 yrkesfiskare i Sverige och de är dåligt organiserade. Uppsplittrade på minsta 6 organisationer är de i verkligheten en politiskt svag grupp. Att yrkesfiskare dessutom främst finns i Göteborgsområdet och Bohuslän samt i Norrland gör dem inte heller till en stark politisk grupp i Stockholm. Utan till en svag grupp som saknar företrädare och lobbyister i Stockholm.
Att konsumtionsfisket inte skulle påverka bestånden som Ohlsson också påstår är ju dumheter. Torskfisket som alltid varit ett konsumtionsfiske har ju helt klart påverkat fiskbestånden i Kattegatt och Skagerak även om det inte påverkat läget i Östersjön. För fiskas det för mycket spelar det ingen roll om båtarna är små eller stora.
Och laxens problem har enligt forskningen ingen som helt koppling till fisket.
Det största problemet för fisken och fiskbestånden undviker dock både Peter Ronelöv Olsson och Jan Ohlsson att nämna. Nämligen klimatförändringarna som ett till varmare hav vilket påverkat både torsken, sillen och laxen.
Slutligen kan vi också konstatera att svenskt storskaligt pelagiskt fiske inte subventioneras av svenska staten. De köper inte i huvudsak inte sitt bränsle i Sverige och kontrolleras inte i nån större utsträckning av svenska myndigheter. De beräkningar som finns av skattesubventioner är dessutom helt felaktiga.
Läs mer:
- Ett verkligt problem för fisken och ett inbillat
- Det värsta problemet för framtidens fiske är klimatet
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Varmare vatten slår mot torsken
- Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
- Sanningen om överfiske i Östersjön
- Det borde fiskas mer skarpsill
- Pelagiska fiskbestånd har aldrig försvunnit på grund av fiske
- Industrifiske är inget hot mot laxen
- Subventioneras det svenska fisket?