Fisket och miljön

Yrkesfiske har utan tvekan en påverkan på miljön i havet. Detta på en rad sätt som kan delas in i vissa generella grupper.

1. Överfiske och utfiskning. Överfiske kan bidra till att och i själv innebära att arter försvinner för lång tid (torsken på Grand Banks utanför Newfoundland) eller kort tid (ex. sillen i Nordsjön på 1970-talet). Dessutom kan det förändra den ekologiska balansen i ett hav och kanske förändra det för alltid. Överfiske av små fiskar kan innebära långtgående följder långt upp i näringskedjan så att också stora fiskar, havsdäggdjur och fåglar försvinner på grund av brist på mat.
2. Skador på bottenmiljön vilket kan innebära att livsmiljöer för den djur och växter försvinner för gott eller ändras på ett negativt sätt. Det kan också innebära långsiktiga och permanenta förändringar i den ekologiska balansen i berörda områden.
3. Bifångster av havsdäggdjur (valar, sälar etc), havssköldpaddor och fåglar som kan innebära utrotning eller kraftig minskning av förekomsten av dessa.

Alla tre typerna av problem har förekommit och förekommer ännu till viss del inom det nordiska och svenska fisket. Orsakerna till problemen är flera, men följande är och har varit de grundläggande:

Orsaker till överfiske

1. Helt fritt fiske eller för stora fastställda kvoter.
2. Olympiskt fiske på grund av gemensamma och inte individuella kvoter
3. Okontrollerade utkast som bland annat kan bero på besvärliga byråkratiska regler och landsomfattande gemensamma kvoter.
4. Alldeles för stor fiskeflotta med för många båtar och för stor kapacitet
5. Subventioner till utbyggnad av fiskeflottans kapacitet eller andra subventioner

Orsaker till bottenskador

1. Bottentrålning

Orsaker till bifångster av däggdjur och fåglar

1. Redskap som inte är selektiva
2. Olämpliga redskap som exempelvis drivgarn och flytbackor (flytlångrev)

Åtgärden som kan vidtas är också en hel del.

1. Utveckling av selektiva redskap minskar fångsten arter som inte är målarter vilket bidrar till minskat överfiske, okontrollerade utkast, bifångster av havsdäggdjur och fåglar
2. Förbud mot olämpliga fiskeredskap vilket hjälper mot oönskade bifångster
3. Fredade områden med totalt fiskeförbud, förbud mot vissa redskap eller säsongsvisa stängningar. Alla metoderna kan användas för sig själva eller tillsammans i vilken kombination som helst. De innebär minskad risk för överfiske och skador på bottnar beroende på var, vilken metord och hur de tillämpas.
4. Fiskestopp/fiskeförbud. Förhindrar överfiske och skyddar havsmiljön
5. Minskade fiskeflottor och minskad fiskekapacitet. Det finns idag bara tre kända metoder som fungerar. Konfiskering av båtar, förbud av fiske och överförbara fiskerättigheter/kvoter. Dessa metoder minskar risken för överfisket och minskar överfisket.

Alla metoder för att åtgärda problemen har också negativa följder.

Utveckling av selektiva redskap kan medföra dyrare redskap och att det blir krångligare rent tekniskt vid själva fisket. Men annars är det en metod utan större negativa effekter och den används flitigt i hela världen.

Förbud mot olämpliga redskap kan leda till att vissa yrkesfiskare som specialiserat sig på dem slås ut. Detta kan motverkas genom att specialiserat fiske motverkas genom att den byråkratiska statliga detaljstyrningen i fisket minskas kraftigt så det blir lättare för den enskilde yrkesfiskaren att byta målart och fiskemetod. Nya typer av fisken med nya redskap kan också utvecklas för att motverka de negativa följderna.

Fredade områden kan ha stor negativa konsekvenser om de områden som väljs ut har stor betydelse för fisket. Dessa konsekvenser kan minskas om bara vissa redskap förbjuds, förbudet bara gäller vissa storlekar på båtar eller bara vissa tider. Metoderna är mycket flitigt använda.

Konsekvenserna av rena fiskeförbud och totalt fiskestopp för viss arter är allvarliga för de enskilda fiskarna. Även här kan följderna mildras genom att det blir lättare för fiskare att byta redskap, områden och målarter. Nya typer av fisken med nya redskap är också i detta fall en bra metod för att motverka de negativa följderna.

Minskade fiskeflottor innebär färre fiskare, färre fiskebåtar, färre fiskelägen och färre fiskehamnar, dvs utarmad kustkultur. Det är en sak som alltså har flera negativa konsekvenser. Konsekvenserna kan minskas genom att de yrkesfiskare och kustbor får var med och utforma de system som används för att minska fiskeflottan och fiskeflottans kapacitet. Så gör också i allmänhet när överförbara fiskerättigheter införs. Yrkesfiskarna själv tar över fler av de funktioner som tidigare reglerats i detalj av staten.

Samtidigt ska vi komma ihåg att det som framförallt har inneburit färre yrkesfiskare, fisklägen, fiskehamnar osv är den tekniska utvecklingen. En fiskebåt kan idag enkelt fiska mycket mer än tidigare och en båt som på 1960-talet skulle behövt en besättning på 5 till 7 personer klarar sig idag med 2-3 personer. Den tekniska utvecklingen är grunden till att antalet yrkesfiskare minskat de senaste hundra åren i alla skandinaviska länder (det är de jag har siffror för).

Läs också en tidigare serie artiklar om miljö och fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, Miljö, Bottentrål, Överfiske, Utfiskning, Selektiva redskap, Fiskeförbud, Trålförbud, Subventioner, Bifångster, Havsmiljö, Fiske, Norden, Sverige