Greenpeace, överfiske, TFC och marina reservat

Dima Litvinov i Greenpeace försöker göra gällande att överkapacitet är detsamma som överfiske i sitt svar på min kritik av deras syn på fiske och av deras försök att skylla problemen med torsken i Östersjön på yrkesfisket. De försökte dessutom skylla EU-politikernas beslut om att begränsa minskningen av kvoterna på torsk på yrkesfiskarna. Ett misstag och en felaktighet som en annan miljöorganisation, Oceana, undvek. Överkapacitet innebär inte med nödvändighet överfiske vilket situationen för torskfisket I Östersjön visar.

Vidare menar Litvinov att mitt påstående om att överkapaciteten i torskfisket, fiskfisket och kräftfisket inte är så stor är felaktigt. Påståendet gjordes i relation till räkfisket och förhållande till överkapaciteten där är överkapaciteten inom det andra fisket inte stor. Däremot finns en överetablering av fiskeriföretag och en överkapacitet. Det enda effektiva sättet att minska överkapacitet som är känt är individuella överförbara fiskerättigheter (TFC, tidigare ITQ) som rätt genomförda fungerar mycket bra, det visar exempelvis genomförandet av TFC i Danmark.

I strid med fakta påstår dessutom Dima Litvinov att genomförandet av TFC i Danmark lett en kraftig minskning av antalet små kustnära fiskebåtar. Det är ett påstående som inte är sant, men det har upprepats så många gånger att många tror på det bara på grund av det. I Danmark har individuella överförbara fiskerättigheter införts i allt fiske. Fiskerättigheterna är uppdelade på FKA-båtar, kustfiskebåtar (de allra minsta båtarna), mindre aktiva fiskebåtar (MAF), specialfiskebåtar, stora pelagiska båtar och industritrålare samt småbåtar som inte fångar FKA-arter. Kvoter kan inte flyttas mellan de olika segmenten och det finns numera en maxgräns för hur stor andel av en viss kvot en viss båt kan äga (10%). Det finns också speciella system för att möjliggöra för nyetablering. TFC har alltså inte införts helt rakt av och på ett felaktigt och oansvarigt sätt i Danmark som Litvinov påstår.

FKA-arter är demersala fiskarter som torsk, kolja, gråsej, rödspätta, havskräfta, nordhavsräka etc. Det har skett en viss minskning av antalet små båtar i den danska fiskeflottan, men den är mycket mindre bland de små båtarna än bland de större. Efter att TFC infördes i allt fiske 2007 avstannade minskningen bland de små båtarna helt. Det visar statistiken helt klart. Istället är det i mellanstorlekarna, större kustfiskebåtar, små pelagiska fiskebåtar och större demersala fiskebåtar, som båtar försvunnit. Exempelvis har räkfiskebåtarna som fiskar nordhavsräka minskat från långt över 100 stycken till enbart 10. I Danmark finns inte, har aldrig funnits, kan inte finnas, ett kustnära fiske på nordhavsräka så det handlar om lite större båtar. Uppenbarligen har Litvinov inte tagit reda på fakta, på hur verkligheten ser ut och han hamnar därmed helt fel.

GG 210 Vera C, en svensk trålare som fiskar med bottentrål.

I övrigt är vi också överens på många punkter. Fiskerättigheter och kvoter, oavsett hur de fördelas måste i först hand anpassas till den resurs som finns. Fisken i havet är det viktiga. Finns det ingen fisk, går det heller inte att fiska och det går inte att leva på att vara yrkesfiskare. Därmed är det viktigt att fatta beslut i enlighet med de råd som forskare ger. Samtidigt kan det vara problematiskt att slaviskt lita på forskare. Rådet om räkfisket i Västerhavet som nyligen presenterades av ICES är exempelvis problematiskt och jag vet inte om det är rimligt av politikerna att helt gå på ICES råd om en 80-procentig ökning av kvoterna (TAC). Kanske ska vi inte ha en helt okritisk inställning till forskarnas kunskap och råd heller.

Min inställning är att den svenska räkfiskeflottan måste minska då det finns en rejäl överkapacitet. En sådan minskning av räkfiskeflottan innebär sannolikt också en minskning av kräftfiskeflottans överkapacitet då det i många fall handlar om samma båtar. Vad det gäller överkapacitet i fiskfisket och torskfisket så finns en sådan. I det riktade torskfisket som enbart sker i Östersjön är det dock så att fisket idag bara uppgår till hälften av tillåten kvot. Bara hälften av vad som får fiskas upp tas alltså upp. Torskfiskeflottan tycks delvis ha anpassat sig själv. Detta motsvarar MSY (maximalt långsiktigt hållbart uttag).

För fiskfisket på Västkusten gäller att det till stor del utförs av samma båtar som också fiskar kräfta och räka. En stor del av den fångade fisken tas som bifångst. En minskning av överkapaciteten i räkfiskeflottan innebär sannolikt också en minskning av överkapaciteten i fiskfisket.

När det gäller marina reservat så är jag inte för att stoppa trålfisket helt i dessa. Det är av den enkla anledningen att det sannolikt skulle innebära en utslagning av allt svensk räkfiske inklusive det kustnära räkfisket i norra Bohuslän. Kanske är det till och med så att det framförallt slår mot det kustnära mer småskaliga räkfisket i norra Bohuslän. Däremot kan jag se fördelar med helt trålfria områden som i Öresund och fjordarna innanför Orust och Tjörn (8 fjordar) och i vissa delar av Kattegatt. Det finns säkert fler områden som kan göras trålfria. Det behövs faktiskt inte ens marina reservat för det.

Till slut lite om de pelagiska fiskebåtarna. De stora fiskebåtarna. När TFC infördes i det pelagiska svenska fisket medförde det att en mindre del av de omkring 40 båtar som försvann hamnade i Västsahara. Samtidigt är det bar att veta att det inte förekommer nåt överfiske i de fiskevattnen för närvarande så båtarna bidrar inte till överfiske nån annan stans även om ett sådant scenario rent teoretiskt kunde varit möjligt. Men så har det inte blivit.

Däremot har TFC i det pelagiska fisket inneburit att fiskerikapaciteten inom det demersala fisket (räkfiske, kräftfiske, fiskfiske) i Västerhavet ökat. Detta främst på grund av att det går att fiska kräftor med bottentrål utan tillstånd, men också för att större båtar ersatt äldre och mindre båtar inom räkfisket. Problemet hade inte uppstått om det funnits TFC-system även i det demersala fisket. Avslutningsvis kan det också tilläggas att en del av de pelagiska kvoterna avsatts till småskaligt kustnära fiske (1,5% av sillkvoten, 4% av skarpsillskvoten och 5,5% av makrillkvoten). Så går det också att göra i det demersala fisket och så har gjorts i det danska TFC-systemet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dima Litvinov, Greenpeace, Oceana, Ministerrådet, TFC, Individuella överförbara kvoter, Individuella överförbara fiskerättigheter, ITQ, ICES, Kustnära fiske, Småbåtar, Småskaligt fiske, EU, Danmark, Räkfiske, Kräftfiske, Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Östersjön, Trålfria områden, Bottentrål, Sverige, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske