Myndighetskontrollen i räkfisket är för dålig och ingenting har hänt i räkfisket sen förra året säger WWF i en artikel i GP:
I februari 2014 fick nordhavsräkan från närliggande vatten rött ljus, vilket betyder att vi ska låta bli den. Inget pekar mot att den får grönt ljus i år som är det bästa valet, enligt WWF. Förra året var nordhavsräkan från Barents hav den enda med gult ljus, som vi ska vara försiktiga med. Inom branschen finns ändå förhoppningar om att WWF mildrar sitt konsumentråd till gult ljus.
– Räkfisket måste bli effektivt kontrollerat, säger Inger Näslund.
Sveriges räkfiskeflotta är enligt bedömare för många för räkkvotens storlek. För att få lönsamhet kastas de mindre räkorna i havet, så kallad ”high grading” av fångsten. Internationella havsforskningsrådet, ICES, uppskattar att 683 ton kastades år 2012, medan man landade 1 521 ton till försäljning. Det vill säga, mer än en tredjedel av det som hamnade i trålen slängdes dött tillbaka i havet. 2013 slutade det på nästan en femtedel av fångsten. Statistiken för 2014 är inte färdig förrän i september.
– Det är slöseri med resurser, säger Inger Näslund.
Det var WWF som slutligen satte ner foten inför förra årets beslut. Och enligt henne har det inte hänt mycket sedan dess.
WWF har rätt i sak. Myndighetskontrollen är dålig och ingenting har hänt. Det stora problemet är att det finns för många båtar som fiskar räka i Sverige. 61 stycken (62 stycken i början av förra året) har räkfisketillstånd. Det märkliga är dock att 66 båtar landade räka förra året. Minst 4 stycken, kanske 5 stycken har uppenbarligen begått ett brott. Endast ett fåtal svenska båtar landade mer råräka än kokräka vilket också är orimligt med tanke på att danska båtar som fiskar i samma vatten landar 70% råräka och 30% kokräka. Danska båtar slänger bara ut lusen, den räka som inte en går att sälja till konservindustrin. Sådana utkast är tillåtna. Däremot är det inte lagligt att uppgradera fångsten genom att slänga råräka så som svenska och norska räkfiskare gör. Sannolikt dumpas också mer än vad ICES gör gällande. Det finns också andra märkligheter i det svenska räkfisket.
Om vi undantar de 24 båtar som fiskar småskaligt och kustnära så behöver det kvarvarande antalet båtar (37 stycken) minska till färre än 10 för att kapaciteten i räkfisket någorlunda ska vara i balans med den kvot som Sverige har.
En svensk kvot som dock inte är några 10 000 ton som GP anger. Det GP uppger vara kvoten för svenska fiskare är rekommenderad kvot för alla fiskare i Nordsjön (Norska rännan) och Skagerak (I Kattegatt fångas egentligen ingen räka). Beslutad kvot är dock större än så. Av den beslutade brukar Norge ha mer än hälften, Danmark hälften av Norges kvot och Sverige hälften av Danmarks kvot.
Antalet svenska båtar med räkfisketillstånd måste alltså minska kraftigt. Det finns bara ett fungerande sätt att uppnå det. Individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Det är infört i det pelagiska fisket i Sverige vilket lett till en halvering av den storskaliga pelagiska fiskeflottan men ingen minskning av antalet båtar som fiskar kustnära. På samma sätt kan det bli i räkfisket. 61 båtar måste bli omkring 30-35, varav ett 20-tal som ägnar sig åt kustnära småskaligt fiske.
Läs mer:
- De svenska räkfiskarna och följderna av individuella fiskerättigheter
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – antalet stora båtar
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – mängden landad räka
- De märkliga förhållandena i det svenska räkfisket – andelen kokräka
- Märkligheter i det svenska räkfisket – det höga priset
- Märkligheter i svenskt räkfiske – antalet båtar som landat räka
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om TFC, ITQ, Individuella överförbara fiskerättigheter, Inger Näslund, WWF, ICES, Utkast, Uppgradering, Råräka, Kokräka, Räka, Nordsjön, Skagerak, Räkfiske
