En faktaresistent miljöpartist slår till igen

Linnea Engström heter en faktaresistent miljöpartist som upprepar felaktigheter om fisket som en papegoja på ständig repeat. Miljövänligt fiske ska gynnas, storskaligt fiske missgynnas. Stora båtar snor de små båtarnas kvoter osv. Det är grundläggande fel det mesta hon skrivit i en debattartikel i Barometern.

Hon vill gynna småskaligt kustnära fiske, men glömmer bort att det fisket i huvudsak använder bottentrål. Bara en minoritet använder passiva redskap som garn och krok. Dessutom verkar hon inte veta att fiske med snörpvad och flyttrål  är bland det mest miljövänliga fiske som finns i Sverige. Detta fiske bedrivs av stora fiskebåtar, i huvudsak långt från kusten. De fiskar, med ett undantag för skarpsillsfiske i Bohuslän, på bestånd och på ställen där de små båtarna inte kan fiska. De stora båtarna tar alltså inga kvoter eller nån fisk från de små båtarna. Linnea Engström har grundläggande fel. Igen ska vi kanske säga.

Hon säger att det ska ges företräde till de som använder miljövänliga fiskeredskap. Men i nästa mening vill hon missgynna en del av de fiskare som faktiskt använder miljövänliga fiskeredskap, det storskaliga pelagiska fisket.

Att stora båtar tar kvoter från de små är alltså inte sant. Det visar också utredning efter utredning. Hennes påstående om att en enda båt har 25% av kvoterna i Storbritannien är också fel. Möjligen har båten 25% av kvoterna i England, men den har bara 6% av kvoterna i Storbritannien.  Hon försöker få det till att det pelagiska systemet med överförbara fiskerättigheter ledde till en utslagning av det småskaliga fisket. Men hon har nog inte läst rapporten och utvärderingen. Inga små kustnära fiskebåtar försvann. Alla finns kvar. Däremot försvann hälften av de stora båtarna. En utveckling precis i linje med hennes åsikter misstänker jag, men ändå tycks hon inte fatta hur verkligheten ser ut.

Sen låtsas hon som att det inte finns kunskap om var de som slutade tog vägen. Men det är välkänt vart alla tog vägen. 53 fartygstillståndshavare (numera s.k. fiskelicensinnehavare) har enligt rapporten sålt samtliga sina pelagiska fiskerättigheter permanent och av dessa var under 2014 29 fortfarande verksamma inom fisket som fiskelicensinnehavare.

Många av de som finns kvar hade två licenser när det pelagiska systemet infördes och har gjort sig av med en båt. Två av dessa 53 har införskaffat nya fiskefartyg för att fiska bland annat havskräfta på västkusten samt pelagiska arter på kustkvoten i Östersjön. Sju återfinns i Danmark (varav 2 aktiva licensägare fortfarande har båtar i Sverige och en tidigare fiskade i Västafrika), 2 finns i Tyskland, 6 flyttade sitt fiske till Västafrika, av dem finns endast en kvar idag och en har flyttat vidare till Danmark. En båt i Danmark är dock bara en kvotbåt ochh fiskar inte. Ägarna till den har också en båt i Sverige. Ytterligare en fiskar räka i Danmark och en finns i Finland. Totalt flyttade 17 stycken tillståndshavare till andra länder, idag är det bara 12 stycken som fortfarande fiskar och en som inte fiskar men äger en större båt. resten har slutat. Det gör att minst 11 licenshavare slutat med fisket helt.

Sen är det inte svenska politiker som sätter kvoterna. Det görs på EU-nivå. Dessutom är det stora problemet i Sverige inte att det fiskas för mycket. De allra flesta kvoter fiskas faktiskt inte upp. Underfiske och inte överfiske alltså.

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

PS. Det är också märkligt att HKPO sprider miljöpartisternas förvirrade alster.

Advertisements