Kvotkungar har inget med försvunna hamnar att göra

I dansk debatt skyller media och en massa politiker från partier som exempelvis DF, SF, Enhedslisten och Socialdemokraterna allt som upplevs negativt av någon yrkesfiskare, några miljövänner eller kustboende på de så kallade kvotkungarna och de individuella överförbara fiskerättigheterna. En av de saker kvotkungarna anses skyldiga till är att antalet danska fiskelägen minskat kraftigt. Sen 2005 ska mer 50 hamnar ha stängt enligt TV 2 Danmark:

Det vurderes, at flere end 50 små og mellemstore fiskerihavne er lukket, siden markedet blev givet frit i 2005.

Siden det blev muligt for de danske fiskere at handle med fiskekvoterne, er der opstået næsten monopollignende tilstande, og det har haft den konsekvens, at flere fiskere er blevet nødt til at forlade erhvervet, og havne er lukket.

Problemet är att fiskelägenas försvinnande inte har nånting med de så kallade kvotkungarna att göra. Det rör sig helt enkelt om en myt, en fördom om hur det danska fiskets er ut och har utvecklas. De ägnar sig nämligen främst åt pelagiskt fiske och industrifiske som sker långt från kusten och på djupt vatten. Sen 1970-talet har det pelagiska fiskets fångster landats i samma hamnar, Esbjerg, Thyborøn, Hanstholm, Hirtshals, Skagen, Grenå, Gilleleje och Nexø. Det pelagiska fisket har också i huvudsak utgått från dessa hamnar och det är där det återfinns än idag. Endast en av dessa hamnar har drabbats av en större nedgång.

Esbjerg som en gång var Danmarks största fiskehamn är idag en liten fiskehamn. Bara några få båtar finns kvar. Anledningen till utvecklingen i Esbjerg är att fiskmjölsfabrikerna i staden lagts ner och att fisket flyttat längre norrut och till Östersjön. I det läget ligger Esbjerg fel. Istället har fisket och landningarna flyttat till avfolkningsbygder i västra och norra Jylland. Hamnar som Thyborøn, Hanstholm, Hirtshals och Skagen tar idag större delan av de pelagiska landningarna och är därmed också Danmarks viktigaste hamnar viktmässigt.

På Jyllands västkust där det inte finns mycket annat att leva på än fiske har 4 hamnar förlorat sina fiskebåtar sen 2005. Och på Nordjylland, i Jammerbugt, har ytterligare 4 hamnar inte längre några båtar. Ingen av dem har varit en hamn med pelagiskt fiske. Inne i Limfjorden har 8 hamnar inte längre några fiskebåtar. Inte heller någon av de hamnarna har haft nåt pelagiskt fiske att tala om.

För flera av dess hamnar gäller också att det mycket väl kan finnas fiskare kvar men att de flyttat sina båtar till säkrare hamnar som Hirtshals, Hanstholm, Thyborøn, Thorsminde och Hvide Sande. Statligt anlagda hamnar som syftade till bättre arbetsförhållanden och säkerhet för yrkesfiskarna. De försvunna fiskelägen har varit sådana där båtarna landar och dras upp på stranden. Att göra det är farligt och kräver bra väder. att istället använda någon av de anlagda fiskehamnarna är därför bättre och en del fiskare har flyttat dit. Denna utveckling har pågått sen hamnarna började anläggas för 100 år sen och har inget med ”kvotkungar” eller individuella överförbara fiskerättigheter (TFC) att göra.

I Ringkjöbing Fjord där 2 fiskehamnar försvunnit och en hamn fått halverat antal båtar är orsakerna till fiskets tillbakagång välkänd. Skarv har delvis slagit ut förutsättningarna för fiske i fjorden. Det finns helt enkelt mycket lite kvar för människor att fiska. För de som vill fiska återstår det då att fiska i havet och då är det bättre att ha båten i Hvide Sande som ju ligger mellan fjorden och havet. På exakt samma sätt har det utvecklats i Nissum Fjord längre norrut där 2 fiskelägen också försvunnit. En annan orsak är den försvunna ålen. Orsaken till att ålen försvunnit är okänd, men några svenska forskare menar att det kan bero på vitaminbrist, brist på B1 (Tiamin).

På östra Jylland norr om Djursland har 6 fiskelägen förlorat sina båtar. Vad jag vet har ingen av de hamnarna haft nåt pelagiskt fiske att tala om. Därmed har vi gått igenom det fåtal hamnar som försvunnit inom de områden på Jylland där ”kvotkungarna” har sina båtar och där centrum för det pelagiska fisket och industrifisket alltid funnits. Totalt har det i området försvunnit 24 hamnar och ingen på grund av de så kallade kvotkungarnas verksamhet.

Nu ska vi titta på områden där det inte funnits och inte finns några pelagiska yrkesfiskare att tala om. Aldrig nånsin. Dvs orter som inte  på något sätt berörs av de så kallade kvotkungarnas verksamhet.

På Jyllands östkust söder om Djursland inklusive ön Als har 16 fiskelägen förlorat alla sina fiskebåtar sen 2005. På Fyn har 10 fiskelägen förlorat alla fiskebåtar och på Samsø norr om Fyn har en hamn inte längre några fiskebåtar. 15 fiskelägen har försvunnit på Aerø, Langeland, Lolland, Falster, Møn och kringliggande öar. På Själland har 16 fiskelägen försvunnit inräknat Sejerø. 5 av dessa låg runt Isefjord och Roskilde Fjord och 4 längst ner i söder. Totalt handlar detta om 57 hamnar och de så kallade kvotkungarna har ingenting med att dessa hamnar försvunnit att göra. På norra Själland där det finns pelagiska yrkesfiskare har inga fiskelägen försvunnit förutom runt Isefjord och Roskilde Fjord.

Slutligen har 9 fiskelägen på Bornholm förlorat alla sina båtar sen 2005. Detta beror inte heller på de individuella överförbara fiskerättigheterna eller på några kvotkungar. En mycket stor orsak på Bornholm är dock sälarna. Sälarna gör det omöjligt och olönsamt att fiska med garn då de äter fisk som fångats i garnen vilket lett till att många fiskare slutat. Så kallade kvotkungar har inget med dessa fiskelägens försvinnande att göra. Landningarna av pelagisk fisk i Nexø handlar om till stor del om fisk som ska användas till djurfoder.

I hela Danmark handlar det alltså om 90 hamnar (enligt grafiken från TV2 Danmark) där alla fiskebåtar försvunnit sen 2005. Ungefär hälften av dessa ligger i utkantsdanmark och hälften ligger i rikare delar av landet.

Om nu inte ”kvotkungarna” har nåt med minskningen av antalet fiskelägen och fiskehamnar så vad är då anledningen till minskningen?

Förutom de olika lokala orsaker som finns i olika områden och som jag har nämnt är den absolut viktigaste orsaken till att fiskelägen försvunnit att antalet yrkesfiskare och antalet fiskebåtar har minskat. Orsakerna till detta är i sin tur:

• Teknisk utveckling – innebär att en båt behöver färre personer ombord och kan fiska mer på kortare tid vilket innebär att det behövs färre båtar.
• Minskade kvoter – något som kräver och leder till färre yrkesfiskare och fiskebåtar

Den tekniska utvecklingen har inneburit att antalet yrkesfiskare och antalet fiskebåtar minskat i minst 100 år. Antalet fiskhamnar och fiskelägen har minskat lika länge.

Från 1960-talet och framåt bidrog olika bidragssystem och subventioner till att fiskeflottan inte minskade i den takt som var nödvändig i förhållande till den tekniska utvecklingen. Det fanns också möjligheter att tjäna stora pengar på att fiska väldigt mycket på kort tid. Överkapaciteten i den danska fiskeflottan växte samtidigt som båtarna blev äldre eftersom lönsamheten minskade och ingen hade därför råd att köpa nytt. Lönsamheten minskade då det var allt för många båtar som jagade efter samma fisk från minskande fiskbestånd Följden blev överfiske och utfiskning. En konsekvens av detta var dåliga arbetsförhållanden, skrotfärdiga och livsfarliga fiskebåtar, olagligt fiske, skattesmiteri etc

Många åtgärder har vidtagits de senaste 20 åren för att försöka råda bot problemen vars grund var överkapacitet. Antalet båtar och antalet fiskare var tvunget att minska för att rädda fisken i havet. Skrotningsbidrag med mera prövades. Men ingenting har fungerat. Inte förrän individuella överförbara fiskerättigheter infördes. Det medförde att överkapaciteten minskade, att lönsamheten ökade. Konsekvensen av detta var minskat antal yrkesfiskare och minskat antal båtar. Det var en nödvändig utveckling i det pelagiska fisket ledde det också till en ökad koncentration av fiskerättigheterna.

I det demersala fisket som de flesta fiskare ägnar sig åt skedde också en koncentration av fiskerättigheterna. Men inte alls i närheten av vad som skedde i det pelagiska fisket. De flesta danska fiskelägen och fiskehamnar har bara fiskare som ägnar sig åt demersalt fiske, dvs fiske efter bottenlevande arter som exempelvis torsk, rödspätta och jomfruhummer (kräfta). De pelagiska yrkesfiskarna och de så kallade kvotkungarna har därför mycket lite med dessa hamnars försvinnande att göra, i själva verket inget alls.

Det tidigare överfisket har lett till att kvotminskningar varit nödvändiga för att rädda fiskbestånden. Idag har också det dåliga tillståndet för torsken i Östersjön tvingat myndigheterna till kraftiga nedskärningar vad det gäller kvoterna. Sammantaget har detta skapat en sämre lönsamhet i det demersala fisket vilket lett till att yrkesfiskare slutar och försvinner. De så kallade kvotkungarna har inget med detta att göra.

De så kallade kvotkungarna har alltså inte haft någon som helst betydelse för att fiskelägen och fiskehamnar i Danmark försvunnit.

Utkantsdanmark är dessutom inte alls de delar av Danmark som drabbats hårdast av de försvunna hamnarna vilket Berlingske påstår:

Den anden er fortællingen om en magtfuld elite af relativt få fiske­matadorer, der har opkøbt så mange kvoter og har så store skibe, at de nærmest monopollignende tilstande har kvalt små fiskere og havne i Udkantsdanmark, der nu betaler prisen i form af mistede arbejdspladser.

Att utkantsdanmark skulle ha drabbats hårdast av det minskade antalet hamnar är med andra ord en ren myt. Det verkliga utkantsdanmark, Västjylland och Nordjylland, har istället gynnats av utvecklingen. De har fått en större andel av antalet fiskebåtar och yrkesfiskare och förhållandevis färre fisklägen har försvunnit där än på andra håll. Det storskaliga pelagiska fisket har alltid dominerats av fiskare från Nordjylland och Västjylland, Den dominansen har ökat. Utkantsdanmark tycks faktisk ha tjänat på utvecklingen och inte förlorat som journalisterna i Berlingske hävdar.

• Norge: Färre fiskare, färre båtar men inte mindre fisk
• Antalet fiskare i Norge minskar
• Miljövänligare fiske – allt färre fiskare
• Anlagda hamnar – orsak till att fiskelägen på Jylland försvunnit
• Kustnära fiske slås inte ut av överförbara fiskerättigheter
• Överförbara fiskerättigheter har inte gått ut över kustfisket
• Överförbara fiskerättigheter utarmar inte kustfisket
• Thomas Højrup om de danska erfarenheterna av ITQ
• ITQ och den danska fiskeflottans minskning
• Anlagda hamnar – orsak till att fiskelägen på Jylland försvunnit
• Effekterna av överförbara fiskerättigheter i danskt fiske 

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Skarv, Säl, Statliga hamnar, Fiskelägen, Fiskehamnar, Kvotekonger, Kvotkungar, TV 2 Danmark, Pelagiskt fiske, Danmark, Samhälle, Politik