Greenpeace och deras pajaskonster

När fiskbestånd fiskas maximalt innebär det att de är hållbart fiskade. 67% av världens fiskbestånd fiskas under eller i enlighet med maximalt hållbart uttag (MSY). 67% av världens fiskbestånd är alltså hållbart fiskade. När Greenpeace genom sin kampanjledare för jordbruks- och havsfrågor Sandra Lamborn påstår att 90% av världens fiskbestånd är utfiskade eller maximalt fiskade så både ljuger de och vilseleder.

Faktum är att inga fiskbestånd är utfiskade men däremot så fiskas 33% av världens fiskbestånd för hårt. De överfiskas. Hur många fiskbestånd som är överfiskade har jag ingen siffra på men det är antagligen också kring 30%. Siffran 90% som Greenpeace felaktigt uppger ska alltså vara 30% om vi faktiskt tittar på verkligheten och inte bara hittar på en siffra.

Överfiske

De påstår också att fiskbestånden kring Sverige kollapsat. Det är bara delvis ett korrekt påstående. Fiskar som bland annat lax, öring, havsnejonöga, ål, staksill och majfisk har drabbats hårt av först timmerflottning och sedan av vattenkraftutbyggnaden. Detta ägde rum innan 1970-talet. Torsken längs kusten i Skagerak försvann på 1980-talet. Troligen spelade överfiske en roll då liksom när den försvann från Kattegatt på 1990-talet och i Östersjön vid samma tid.

I Östersjön hämtade sig beståndet igen bara för att kollapsa igen på 2010-talet. Nu på grund av klimatförändringar och andra miljöproblem (övergödning, gifter, sjukdomar) vilka också drabbat exempelvis laxen. Helt klart är att överfiske bara utgör en mindre del av problemen för fisken i svenska hav. Andra saker har större betydelse.

I samband med detta påstår också Greenpeace att sillen i Östersjön riskerar att kollapsa. Det är inte sant. Sillen i Östersjön har en kvot som är satt helt i enlighet med de vetenskapliga råden från ICES. Den fiskas hållbart och beståndet är storleksmässigt på en långsiktigt hållbar nivå.

Bottentrålning

I över 30% av Västerhavet är bottentrålning inte tillåten och i Östersjön handlar det om nånstans mellan 10 och 15%. Sammanlagt är 16% av allt svenska hav skyddat från bottentrålning och cirka 10% skyddat från allt fiske. En mycket stor del av de områden där bottentrålning är förbjuden är inte marina skyddsområden och därför räknar inte Greenpeace med dem. Deras sätt att räkna är alltså totalt felaktigt och säger ingenting om hur vanligt förekommande bottentrålning är.

Faktum är att det i princip inte förekommer alls i Östersjön. Bara några få procent av Östersjön bottentrålas idag. Främst i Bottenviken där det fiskas siklöja och söder där det fiskas rödspätta. Historiskt har bottentrålning bara förekommit på cirka 10% av Östersjöns bottnar. Cirka 90% av Östersjön har aldrig bottentrålats. Greenpeace snackar helt enkelt skit när det gäller detta.

I Västerhavet (Skagerak och Kattegatt) är bottentrålning vanligare. Cirka 70% av bottnarna bottentrålas och så har varit fallet i ungefär 80 år. Det är ytterst tveksamt om det har några egentliga skadeverkningar längre även om det är ett faktum att det påverkar bottnarna.. I vilket fall som är helst är det betydligt mindre skadligt för den biologiska mångfalden än jordbruk med plogning, monokulturer och gifter.

Trålfiskeförbud

Det finns ingen som helst anledning att förbjuda bottentrålning. Det skulle dessutom innebär att nästan allt svenskt fiske skulle dö. Förutom det storskaliga pelagiska fisket som sker med flyttrål. Det skulle bli det enda fiske som finns kvar. Vilket naturligtvis vore olyckligt. Det tycker nog Greenpeace också. Men ändå vill de förbjuda det mesta av det svenska fisket.

Effekterna av en utflyttad trålfiskegräns skulle inte bli lika allvarlig men det skulle slå ut större delen av den småskaliga sillfiskeflottan, hela siklöjefisket och en hel del av räkfisket och kräftfisket. Ett dråpslag mot det småskaliga och kustnära fisket alltså. Det är uppenbart att Sandra Lamborn och Greenpeace inte vet vad de talar om.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!