Sillens komplexa vandring och blandning i Västerhavet

Kraftfulla genetiska verktyg gör det numera möjligt att studera även små variationer i ett fåtal utvalda DNA-fragment. Därmed går det också att särskilja den stora genetiska mångfald som finns hos sillen i Kattegatt och Skagerak.

I studien, som leddes av Danmarks Tekniska Universitet, upptäckte forskarna att den sill som under sommaren finns i östra Nordsjön, i Skagerak och i Kattegatt utgör en blandning av ett stort antal olika populationer.

Här simmar höstlekande sill, men även sill som leker under vår och vinter. Även fiskarnas lekområden skiljer sig kraftigt åt. Vissa leker längs Storbritanniens kust (NSAS Banks och Buchan) eller i Engelska kanalen (Downs), vårlekande nordsjösill (NSS) andra i Norska havet (NSS/NVG-sill/atlantoskandisk sill), vissa förökar sig lokalt i Kattegatt eller Skagerak (WBSS) medan andra har sina lekområden långt inne i Östersjön (rügensill, WBSS, CBH, BAS).

Stor variation i lekperioder förvånar forskarna

Delar av resultaten bekräftar tidigare känd kunskap. Som att den vuxna sillen som under sommarmånaderna finns i området till största delen kommer från västra Östersjön, medan Nordsjöbeståndet är dominerande bland de yngre fiskarna.

Den nya forskningen bekräftar alltså i princip bara vad vi redan visste. Rügensillen (WBSS) vandrar mellan lekområden i Östersjön och födosöksområden i Skagerak och Nordsjön. Det har varit känt sen tidig medeltid. Nordsjösillen (NSAS, Banks, Buchan, Downs) kommer in i Skagerak och Kattegatt på hösten för att söka föda. Det har varit känt sen sen medeltid. Att NVG-sill kommer in i Nordsjön är också känt sen ungefär lika lång tid tillbaka. Sillperioderna har förmodligen handlat om att mycket stora mängder NVG-sill sökt sig till Skagerak.

Men vad som tidigare varit okänt är att höstlekande sill från centrala Östersjön (höstlekande BAS och vårlekande CBH/CBNC/CBSC) också söker sig till Skagerak för födosök på hösten. Dessutom

– Men till vår stora förvåning fann vi också en oväntat hög andel av både vårlekande och höstlekande sill från centrala Östersjön, och vi såg en exceptionellt stor andel vinterlekare hos den unga sillen från Nordsjön, säger Valerio Bartolino i ett pressmeddelande. Han är forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU och medförfattare till studien.

Blandade bestånd

Spawning collections of C. harengus used as baseline in MSA of mixed stocks. Symbol colours identify genetic relationships among collections determined using DAPC analysis, where the first three DAs are reflected in colour grading along the red, green, and blue spectra, respectively (i.e. genetically more similar collections show more similar colour shades and vice versa). (A) Collection locations. Numbers refer to Table 1 and symbols indicate spawning season: circles = spring, squares = autumn, and diamond = winter. Locations are indicated for external collections of mixed-stock feeding samples in the Norwegian Sea (X1), the northern North Sea (X2), and the western Baltic Sea (X3–X4). (B) DAPC plot for DA 1–2, where points are individual fish and colours indicate sub-stock specific genetic differentiation. DA eigenvalues (DAE) are shown in inset.

Att sillar från så många olika områden och med olika lekperioder förekommer i det här området samtidigt, innebär också att de fiskfångster som sker här troligen består av en större blandning av sill än vad som tidigare antagits.

– Framstegen inom den genetiska forskningen visar att tidigare antaganden; att ett bestånd är detsamma som en population, snarare är ett undantag än en regel. Fiskbestånd består ofta av individer från flera olika delpopulationer, säger Valerio Bartolino.

Fram till 2018 dominerade WBSS från Östersjön bland den sill som fanns i Skagerak och Kattegatt. Efter det har nordsjösill dominerat (NSAS, Downs).

Dags för revidering av fiskeförvaltningen?

­– För att kunna göra bra bedömningar av fiskbeståndens status och av hur de ska kunna nyttjas hållbart över tid, måste man förstå vilka olika populationer som beståndet faktiskt består av. Våra resultat innebär alltså att gränserna för både våra beståndsuppskattningar av sill och för fiskeriförvaltningen av sillbestånden kan behöva ritas om, säger Valerio Bartolino.