Månadens fisk – sill

Sill (Clupea harengus) är den ekonomiskt viktigaste fisken i det svenska fisket och det är också en av världens mest fiskade fiskarter. Sill fiskas huvudsakligen till föda och det  är den mest miljövänliga och klimatvänliga fisken som vi brukar äta i Sverige. Det är också en mycket nyttig fisk som är rik på omega 3.

Sill

Huvuddelen av den sill som fiskas används till mat med undantag av den som fiskas i Östersjön som främst används till fiskmjöl, fiskolja och djurfoder på grund av höga halter miljögifter. Det senare gäller dock idag främst sillen i Bottenhavet och Bottenviken medan sillen i egentliga Östersjön inte längre innehåller gifthalter som är högre än de gränsvärden för livsmedel som finns.

Leksillen samlas i stora stim vid kusternas grundvatten eller på bankar i havet. Leken sker ovanför sand-, grus- eller stenbottnar på varierande djup mellan 0,5 och 100 meter. Sillens ägg sjunker till botten där de bildar stora ansamlingar. Larverna lever pelagiskt.

En sill kan bli mer än 50 cm lång och uppnå en vikt av mer än ett halvt kilo. Sillen kan uppnå en ålder av 25 år, men den normala åldern är 10 år.Sillens normala vikt är 40–200 gram och strömmingens något mindre. Sillen/strömmingen i Kattegatt och Skagerrak blir könsmogen vid 3–4 år och i Östersjön vid 2–3 års ålder.

Sillens föda består huvudsakligen av krill, hoppkräftor och mindre fiskar. Sillen är i sin tur bytesdjur för sälar, valar, torsk, andra större fiskar och människor. Det finns en mängd olika bestånd av sill med olika lektider och utbredning.

Sillen/strömmingen vandrar i stim längs kuster och ute till havs på varierande djup mellan ytan och 200 meter. På dagen går sillen/strömmingen ofta närmare botten medan den under natten stiger upp närmare ytan. Den följer helt enkelt födans rörelser.

Sillen finns från USA:s och Kanadas östkust till norra Östersjön. Bestånden som finns i Sveriges närhet är många:

  • Atlantoskandisk sill som består av två lekbestånd; norsk vårlekande sill, också kallad NVG-sill efter det norska namnet, och isländsk sommarlekande sill. Det största sillbeståndet i världen. Fiskas med snörpvad (ringnot) och pelagisk trål.
  • Isländsk vårlekande sill. Ett bestånd som försvunnit på grund av överfiske.
  • Norsk kustsill, egentligen olika bestånd i olika fjordar. Vårlekande.
  • Nordsjösill. Höstlekande med flera olika lekområden utanför England och Skottland. Fiskas i Nordsjön såväl som i Skagerak. Vid sommarfiske efter sill i Skagerak utgör Nordsjösill nästan hälften av fångsten i Skagerak. Fiskas med pelagisk trål och snörpvad (ringnot).
  • Kanalsill som leker i engelska kanalen (Downs herring på engelska). Höstlekande.
  • Skageraksill. Vårlekande. Leker lokalt i Skagerak. Vid sillfiske på vintern i Skagerak fångas mest Skageraksill.
  • Sydlig östersjösill (Rügensill). Vårlekande. Leker invid och runt Rügen. Vid sommarfiske efter sill i Skagerak utgör Rügensill nästan hälften av fångsten i Skagerak.
  • Östersjösill (kallas strömming norr om Kalmarsund). I huvudsak vårlekande och uppdelad på flera lekbestånd med vårlekande sill som leker Hanöbukten, längs polska kusten, i Rigabukten, i Finska viken och utanför Roslagen samt höstlekande sill i Bornholmsområdet och Gdanskbukten. En del av beståndet som leker i Rigabukten är lokalt, en del är migrerar efter leken ut till öppet hav för att sen komma tillbaks för att leka ett år senare igen. Fiskas i huvudsak med pelagisk trål och av båtar som också fiskar skarpsill.
  • Bottenhavssill (strömming). Vårlekande. Finns också ett litet höstlekande bestånd. Pelagiskt trålfiske är det viktigaste. Bifångst vid demersalt fiske.
  • Bottenvikssill (strömming). Vårlekande. Tas främst som bifångst vid demersalt fiske.

De nämnda sillbestånden, förutom den norska kustsillen fiskas av svenska båtar. Nordsjösill i fiskas av en lång rad länder i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. Skageraksill fiskas främst av norrmän och svenskar i Skagerak. Rügensill av svenskar, norrmän, danskar, tyskar och polacker i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. Östersjösill av alla länder runt Östersjön och sillen i Bottenhavet och Bottenviken av svenska och finska båtar. Islandssill fiskas i stort sett enbart av islänningar och färingar med NVG-sill främst fiskas av norska båtar, men även av färöiska och EU-båtar från exempelvis Danmark, Sverige, Storbritannien och Nederländerna. Utöver de nämnda bestånden finns ytterligare bestånd väster om de brittiska öarna.

Sillfiske

Svenska yrkesfiskares huvudsakliga fångstområden för sill.

När det gäller nordsjösill och kanalsill har dessa bestånd tidigare fiskats hårt med bottentrål i lekområdena vilket skadade lekområdena permanent (gäller exempelvis Dogger bank) eller i alla fall för mycket lång tid. Bestånden av atlantoskandisk sill, nordsjösill och kanalsill har drabbats av totalkollapser på grund av överfiske vid flera tillfällen.

I Östersjön har Finland den överlägset största kvoten på sill, följt av Sverige. I Skagerak och Kattegatt har Sverige och Danmark ungefär lika stora kvoter och Norge lite mindre medan kvoterna i Nordsjön är fördelade på en lång rad länder med Norge, Danmark, Färöarna, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland som de länder som har störst kvoter. I Nordatlanten dominerar förstås Island, Norge och Ryssland.

En svensk silltrålare. GG 218 Västfjord II

En svensk silltrålare. GG 218 Västfjord II. Bild: Lennart Ramsvik/Maritimbild

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements