2007 infördes individuella kvoter i det pelagiska svenska fisket. 2009 infördes individuella överförbara fiskerättigheter. Konsekvenserna av införandet blev en halvering av den pelagiska svenska fiskeflottan. Minskningen började redan 2007 när individuella kvoter infördes, men takten ökade från och med 2009.
En del svenska fiskare har sålt av sina svenska fiskerättigheter och istället köpt fiskerättigheter i andra länder. På ett sätt kan det ses som de svenska fiskarnas sätt att återta de fiskemöjligheter de förlorade genom den delvisa utestängningen från Nordsjön och genom att de fick små andelar av TAC vid Sveriges EU-inträde som ett resultat av underrapportering av landningar.
Några svenskar har sålt sin båtar till marockanska intressen och börjat fiska i västsahariska vatten. Andra har behållit båten i sin ägo och fiskat i västsahariska vatten men under bekvämlighetsflagg som Belize, Cooköarna eller Komorerna.
Vanligare har varit att svenska fiskare köpt fiskerättigheter och båtar i Danmark där 2 av de nio största pelagiska båtarna när det gäller innehav av fiskerättigheter är svenskägda. Nästan en tredjedel av alla större pelagiska fiskebåtar i Danmark ägs av svenskar och 3 av de tio största tonnagemässigt. Även i Finland, Estland, Tyskland och Polen har svenska fiskare och fiskeriföretag fiskerättigheter vad det gäller pelagiskt fiske.
En del av det kapital svenskar fått in på försäljningar av fiskebåtar och fiskerättigheter i Sverige har alltså använts för att köpa fiskerättigheter och fiskebåtar i andra länder. På detta sätt har svenska fiskare i stor utsträckning åter börjat fiska i Nordsjön. Men nu på och med båtar med dansk och i enstaka fall tysk flagg. I Östersjön har svenskar genom köp av fiskerättigheter i andra länder (inkl. Danmark) skaffat sig en andel av skarpsillskvoterna som mer motsvarar det som svenska fiskare historiskt landat (inklusive oregistrerade landningar och fångster).
När antalet pelagiska fiskebåtar minskat i Sverige har det inneburit en koncentration av fiskerättigheter till färre båtar och tio stora pelagiska fiskebåtar kontrollerar ungefär 80% av kvoterna i Sverige vad det gäller pelagisk fisk (sill, makrill och skarpsill). Flertalet av de båtar som försvunnit från det pelagiska fisket har skrotats eller tagits bort ur fisket. Några har dock sålts till Norge och några till Tyskland och Danmark där svenskar fortsätter fiska med dem.
Den utveckling som kan ses vad det gäller svenska fiskare har inte kunnat ses när det gäller danska fiskare i samband med införandet av ITQ. I Danmark har de som sålt sina fiskerättigheter inte i någon större utsträckning köpt rättigheter i andra länder. I det pelagiska fisket har det inte förekommit alls. Det verkar som om svenska fiskare har mer kapital än danska. Orsaken till skillnaderna skulle delvis kunna vara de pengar som tjänades på det tvivelaktiga fisket under 1980- och 1990-talen. Inte heller i andra länder har en motsvarande utveckling kunnat ses, med tre undantag, Island, Nederländerna och Färöarna. Fiskare och fiskeriföretag från dessa tre länder har i likhet med svenska fiskare investerat en hel del i andra länder. I Färöarnas fall främst i Danmark.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ITQ, TFC, Överförbara fiskerättigheter, TAC, Kvotbaroner, Danmark, Sverige, Pelagiskt fiske, Nordsjön, Östersjön, Samhälle, Politik
Ett svar på “Införandet av ITQ i det pelagiska fisket”
Kommentarer är stängda.