Svenskt fiske är ingen smutsig historia

Inte längre, fast med ett undantag, det svenska räkfisket. Länge var dock svenskt fiske en smutsig historia med omfattande tjuvfiske där bara en en del av den landade fisken redovisades. Svarta inkomster, svarta löner och svartlandad tjuvfiskad fisk var inget ovanligt. Svenskt fiske fick snabbt ett dåligt rykte.

Yrkesfiskarna själva  bidrog till detta. De upplevde sig förtalade, men samtidigt fuskade de enormt. I stort sett alla fiskare var en del av tjuvfisket, men större pelagiska båtar hörde sannolikt till de värsta medan mindre båtar troligen inte gjorde sig skyldiga till lika stora brott eller lika omfattande fusk.

Resultat blev att svensk kustfiske i stor utsträckning slogs ut genom att fisken tog slut genom kraftigt överfiske. I Östersjön har torsken delvis hämta sig, i Kattegatt har den det inte. Fisket är inte den enda boven till att återhämtningen dröjer. Sannolikt spelar även de stora sälstammarna roll också.

Orsakerna till fusket och överfisket är komplexa. En för stor fiskeflotta är sannolikt huvudanledningen. Orsaken till denna stora fiskeflotta i svenska vatten är att den blev instängd i svenska farvatten efter att sillen tog slut i Nordsjön och fiskegränserna som utvidgades gjorde att många svenska båtar inte längre hade tillgång till fiskevatten i Nordsjön. EU:s subventionssystem för fisket ledde till att flottan behölls stor och att fiskekapaciteten inte minskades på något sätt trots upprepade försök till minskning. Kvoter sattes att det fanns nån fungerande kontroll. Överkapacitet, bristande kontroll från myndigheters sida och bristande ansvarskänsla hos yrkesfiskarna ledde till överfiske och fusk.

Idag är situationen en annan inom det svenska fisket. I det pelagiska fisket (fiske efter sill, makrill, skarpsill och tobis har en så kallad strukturering genomförts med hjälp av så kallade individuella överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ). Detta ledde till en halvering av antalet pelagiska fiskebåtar i Sverige samt en koncentration på några få båtar.

Inom fiskfisket som främst bedrivs efter torsk i Östersjön har kraftiga begränsningar av kvoter och införande av kilowattdagar lett till en viss strukturering, men den är sannolikt långt ifrån tillräcklig. Flottan som fiskar torsk behöver troligen minska ytterligare.

Det enda fiske där omfattande fiffel och fusk fortfarande förekommer är det svenska räkfisket. Där förekommer olaglig dumpning av för små räkor. En stor anledning till detta är en kraftig överkapacitet med 60 båtar som fiskar på en kvot som är hälften så stor som den danska kvoten på vilken endast ett tiotal båtar fiskar. Inom räkfisket behövs en kraftig kapacitetsminskning och strukturering. Förmodligen är TFC (ITQ) det bästa sättet att uppnå detta, men då behövs också en separat kvot för mindre kustbåtar.  Nåt måste göras åt det svenska räkfisket, annars går det dåliga rykte som svenska fiske har knappast att tvätta bort.

De fjärde stora svenska fisket är fisket efter havskräfta. Detta fiske är något som de festa ägnar sig åt periodvis, oavsett om de annars fiskar fisk eller räkor.  I praktiken regleras stora delar trålfisket efter kräftor av kilowattimmarna och kvoterna för torsk. Det gäller dock endast i mindre utsträckning de båtar som fiskar med ristförsedd kräfttrål eller bur.  Burfisket efter kräfta bedrivs i sin tur i huvudsak av mindre kustfiskebåtar.

Förutom räkfisket går det nog att säga att det svenska fisket idag är en ren affär. Inte en smutsig affär som det en gång var. Framförallt gäller detta det pelagiska fisket. Ett fiske som domineras av fiskebåtar från Göteborgstrakten och fiskelägen som Fiskebäck, Donsö, Fotö , Rörö, Rönnäng och Dyrön (en ny båt på gång). En del båtar har också Göteborg som hemmahamn. 10 stora båtar kontrollerar 80% av kvoterna.

Utöver det svenska fisket är svenska fiskare inblandade i fisket i andra länder också. Svenska fiskare hör till de största när det gäller fisket av pelagisk fisk i flera länder, det gäller exempelvis Danmark, Finland, Tyskland, Polen och Estland. Kring detta fiske finns egentligen inga invändningar. Tyvärr deltar svenska fiskare, främst från Fiskebäck och Donsö, också i fisket utanför Västsaharas kust. Ett fiske som är olämpligt och problematiskt ur politisk synpunkt. Detta smutsar uppenbart ner det svenska fisket i viss utsträckning.

I stort förtjänar dock det svenska fisket idag inte det dåliga rykte det har men yrkesfiskarna medverkar än en gång själva till att det dåliga ryktet finns kvar. De vill inte prata med media, de håller sig för sig själv och deltar i princip inte alls i debatten om fisket. Istället låter de miljöorganisationer och andra dominera debatten. Yrkesfiskarna borde ändra på denna situation och denna sommar öppnar sig ett ypperligt tillfälle.

astrid_romanowski5

S 264 Astrid på Karstensens Varv i Skagen.

Denna sommar ska den största fiskebåt som nånsin ägts av en svensk fiskarfamilj levereras. S 264 Astrid ska visserligen segla med dansk flagg, men den ägs av familjen Johansson på Rörö. Johanssons borde ta intryck av sina danska kollegor, familjen Kjeldsen, som visade upp sin nya fiskebåt Gitte Henning i Skagen. De lät allmänheten komma ombord på alla sina båtar.  Johanssons borde segla hem S 264 Astrid till Göteborg (till Rörö kan båten aldrig gå, inte heller till Fiskebäck och jag undrar om den ens går in i Öckerö hamn) och visa upp henne för folk. Ett sätt att försöka göra yrkesfisket mer begripligt för vanligt folk, ett sätt att börja tvätta bort den smutsiga stämpeln från svenskt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!