Sveriges och Danmarks äldsta fiskeriföretag och fiskarsläkt

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Den första kände fiskaren i släkten Ryberg på Rörö föddes för mer än 350 år sen, på en tid då Bohuslän fortfarande var en del av kungariket Danmark men familjen har varit till sjöss sedan början på 1600-talet, dvs mer än 400 år.

I Bovik på Björkö var Per Persson (Peder Pedersen) den första kände skepparen, nämnd från 1612. Bovik är en del av Nolö och är nämnt första gången 1610. Sannolikt har platsen avskiljts när skeppare slog sig ner här permanent som strandsittare. Per Persson ägde en av de största skutorna på öarna. Den var på 20 läster (1632).

Per Perssons son, Per Persson d.y. föddes 1612 på Sunnebacken, Nolö på Björkö och dog 1696 i Bovik på Björkö. Han börjar nämnas i skattelängderna 1649. Under hans tid utvecklades sjöfarten i Bovik. Skeppsstorleken anges till så olika lästetal som 4 och 30, vilket kan betyda att det rörde sig om mer än en skuta. I en skeppslista från 1672 antyds det att Per Persson d.y. hade två skutor, St. Petter på 16 läster samt Röda stjärnan.

År 1672 var Per Persson d.y. skriven i Marstrand och hade antagit Bovik som släktnamn. Han seglade längre bort än fadern och oftast fraktade han timmer och fisk från Bohuslän till Danmark. Under 1640-talet gjordes flera resor till Glückstad och 1648 gav sig Per också iväg till Holland. Denna trad fortsatte han med till 1657. Exporten dit bestod mest av trävaror och ved, men även av oxar. Importen utgjordes av mursten, humle, kryddor, tobak och vin. Ibland fraktade Per egna varor, och ibland varor för borgare och handelsmän i Uddevalla, Kungälv, Marstrand och Göteborg. På 1650-talet deltog han i vedfrakten till Köpenhamn och 1653 uppges han ha varit i Trondhjem.

Per Persson d.y. var gift med Karin Salvesdotter (1618-1691) från Ryd på Björkö. Tillsammans hade de tre barn. Sonen Anders Persson (1656-1741) flyttade mellan Sunnebacken (till 1691), Rörö (1691-94), Huvud (1694-99) och Rörö igen (från 1699). Han var gift med Anna Gunnesdotter (1661- 1730) från Rörö. Paret fick nio barn varav bara tre överlevde till vuxen ålder.

Det tredje barnet som levde till vuxen ålder var Olof Andersson (1700-1773) som föddes på Rörö. Han var till yrket lots. I sitt första äktenskap var han gift med Anna Börjesdotter (1704-1743). Bara ett barn i detta äktenskap tycks ha överlevt till vuxen ålder, Anders Olofsson (1740-1817) som också var lots precis som sin far. Han fick en son, Olaus Andersson och denne var en från historien känd fiskare då han år 1804 ledde ett vadlag om nio fiskare som hamnade i konflikt med ett vadlag från Hälsö som de samarbetade med.

Vadlaget från Rörö hade ett par år tidigare ingått ett ”intresseskap” med ett lag från Hälsö, som innebar att de skulle varsko varandra om var sillen fanns. Då sillen gick bättre till vid Rörö än vid Hälsö den isiga vårvintern 1804, fick Rörölaget bra fångster i mars. De delade dock inte med sig till Hälsölaget av vinsten. Dessas förman Hans Andersson klagade då på Olaus Andersson för detta, men Olaus menade att Hälsöfiskarna kunde ha gått över isen till Rörö och hjälpt till där om de inte kunde komma ut från Hälsö. När Hans misslyckades med övertalningen stämde han Rörölaget inför tinget för att få igenom sina krav. Två ting under våren 1804 diskuterade saken och avgjorde den till Rörös och Olaus Anderssons fördel. Hans Andersson från Hälsö överklagade då till lagmansrätten i Uddevalla men resultatet blev det samma, han förlorade och blev dömd till att även betala rättegångskostnaderna. Efter visst processande mot de övriga i Hälsölaget fick Hans Andersson dem att var och en betala sina andelar av processkostnaden. Sillfisket på denna tid bedrevs med landvad.

I sitt andra äktenskap var Olof Andersson gift med Elin Hansdotter (1717-1770) från Sörgård på Björkö. I detta äktenskap föddes två barn som överlevde till vuxen ålder. Dottern Annika Olofsdotter (1747-1821) som var gift med Olof Nilsson (1744-1794) från Ryd på Björkö, var det ena barnet. De bosatte sig tillsammans på Rörö och Olof Nilsson ägde en backebåt med namnet Truls 1762-1771. Det andra barnet var Anders Olofsson (1746-1813) som gifte sig med Ingrid (eller Ingegerd) Olofsdotter från Ryd på Björkö där paret också bosatte sig.

Anders Olofsson fick en son som hette Bryngel Andersson (1785-1860) och han var den förste som tog sig namnet Ryberg. Troligtvis anspeglar det på födelsegården Ryd på Björkö. Han gifte sig med Petronella Svensdotter (1788-1872) från Rörö där paret slog ner sina bopålar.

Sonen Andreas Bryngelsson Ryberg (1818-1888) var fiskare till yrket. Han var gift med Mariana Grönbeck (1825-1863) i sitt första äktenskap och med Beata Anna Corneliusdotter (1829-1893) i sitt andra äktenskap. I det första äktenskapet föddes fyra barn varav ett var Carl Gustaf Andreasson Ryberg (1854-1893) Han var far till den kände Rörö-fiskaren Alfred Ryberg (1882-1963) och till Annie Ryberg (1888-1959) som var gift med den legendariske Rörö-bon Anders Olsson (1885-1980), mer känd som Utter-Anners. Han bodde i Apelvik och livnärde sig som jägare, fiskare och båtbyggare.

I andra äktenskapet föddes sönerna Martin Ryberg (1865-1940) och Olof (Olle) Ryberg (1871-1944). Båda två var fiskare och på 1880-talet bildade de ett vadlag tillsammans med bl.a. Olof Kristiansson (kännare), Olof Hansson, Karl Hansson, Anders Andersson, Ludvig Andersson och Max Ryberg (bror till ovan nämnde Alfred Ryberg). Fram till omkring år 1900 fiskade laget med landvad men övergick därefter till snörpvad. Vadlaget kallades till en början Di gamle.

Olof Ryberg ägde GG 2 Mörten tillsammans Ivar Sjökvist och GG 7 Björn tillsammans med Alfred Hansson, Karl Hansson och August Olofsson. Det är väl sannolikt att dessa båtar användes av vadlaget vid snörpvadsfisket.

Kring 1910 ombildades vadlaget ”Di gamle” till vadlaget Themis-Nordpol. Vid denna tidpunkt hade de övergått från landvad till snörpvadsfiske från båt. I Themis-Nordpol ingick Olof, Martin, Alex, Bror och Fritiof Ryberg, Amandus, Hjalmar och Gustav Lundgren, Hilmer och Nickolaus Olsson, Alfred Karlsson, Karl Hansson, Bernhard Bryngelsson samt Ivar Sjökvist. Olof Ryberg var lagets kännare.

Efter att vadlaget bytt namn till Themis-Nordpol köptes den första kända båten med namnet Themis. Det var GG 506 Themis, byggd 1912 i norska Risör, på 27 ton. Ägare till denna första Themis var Bror Ryberg, Alex Ryberg, Hilmer Olsson och Bernhard Bryngelsson.

GG 506 Themis såldes 1932 och ersattes med GG 228 Rymo på 44 ton med Bror Ryberg, Gottfrid Ryberg, Verner Ryberg och Hilmer Olsson som ägare. Denna nya båt var nästan 17 meter lång. Bror Ryberg (1895-1985) och Gottfrid Ryberg (1904-1980) var söner till Olof Ryberg och Annie Constansia Torgersson (1871-1959) medan Verner Ryberg (1907-1976) var son till Martin Ryberg och Maria Sofia Olsson (1873-1955) från Harestad.

GG 228 Rymo blev efter andra världskriget en av de första båtarna på Rörö som fiskade sill med flyttrål. Sannolikt partrålade de ihop med GG 294 Västanfors. En båt på 57 ton som 1945 köptes av Martin Karlsson, Seth Bryngelsson, Karl Sjöberg, Verner Ryberg och Oskar Olofsson. Dessa hade innan dess ägt trålaren GG 92 Zaida på 48 ton som inköpts 1934.

GG 228 Rymo såldes 1952. Den hade med stor sannolikhet byggts om till trålare 1938 då Themis lämnade vadlaget Themis-Nordpol. Då övertog vadlaget Polen-Ester vaden.

Båten lämnades till Öckerö båtvarv som delbetalning för en ny båt som fick det nummer som båtar med namnet burit sen dess, GG 144. Denna Themis var på 65 ton och 19 meter lång. Priset för båten var 110 000 kronor och det var den sista nybyggda större fiskebåt som inköptes till Rörö på nästan 30 år. Ägare var Bror Ryberg, Gottfrid Ryberg och Arne Olsson och de partrålade ihop med GG 294 Västanfors fram till 1957 och därefter ihop med GG 760 Ran. Themis såldes 1965 till Kungsvik och blev SD 144 Äran.

1965 inköptes en ny GG 144 Themis på 92 bruttoton, byggd 1948 på Råå skeppsvarv som GG 434 Skantic. Delägare var Gottfrid Ryberg, hans son Göran Ryberg och Bert-Arnold Olofsson. Båten såldes 1973 till Karl-Erik Pettersson och Nils Karlsson i Skärhamn som GG 712 Marino.

En ny båt som också fick namnet GG 144 Themis på 99 ton inköptes 1973 av Göran Ryberg och Bert-Arnold Olofsson. Skrovet byggdes på varvet i Skredsvik 1957 och levererades till Skandia-Verken i Lysekil för motorinstallation. 1982 sålde Bert-Arnold Olofsson sin del till Göran Rybergs son Anders Ryberg. I oktober 1984 fattade Themis eld vid fiske i Skagerak och sjönk. Besättningen räddades av GG 791 Biscaya från Rörö.

Den förlista båten ersattes 1985 av en en ny båt på 152 ton. Det var en ståltrålare som hade byggts 1966 som GG 376 Danö på Marstrandsverken AB. Från 1976 hette båten GG 206 Danö och en kort tid därefter bar den namnet Götaland innan den blev GG 144 Themis. Den byggdes om 1993/94 för att slutligen bli på 314 ton och 38 meter lång. År 2000 skedde en dödsolycka ombord på båten varvid Göran Ryberg omkom.

Därefter inköptes en ny båt som var på 415 ton. Den hette GG 64 Martina innan den blev GG 144 Themis. Den äldre båten fick namnet GG 1440 Biscaya och såldes sedan år 2002 till Bulgarien. Sune Lundgren, tidigare delägare i GG 791 Biscaya mellan 1977 och 1987, blev nu delägare i den nya Themis men 2007 sålde han sin del i båten till Anders Ryberg och dennes son Björn Ryberg. Ett år senare såldes båten till Norge där den byggdes om till snörpvadsbåt med namnet SF-17-SU Sjarmør.

2008 köptes också en ny båt på 452 ton som nu blev GG 144 Themis. Den hette tidigare GG 202 Nimber och hörde hemma i Fiskebäck. Två år senare, 2010, såldes den igen, till Sopelagic Ltd i Belize.

Svenska fiskebåtar, namn och år båten ägdes

Truls, 1760- och 1770-talen
GG 2 Mörten, början av 1900-talet
GG 7 Björn, början av 1900-talet
GG 506 Themis, 1912-1932
GG 228 Rymo, 1932-1952
GG 144 Themis, 1951-1965
GG 144 Themis, 1965-1973
GG 144 Themis, 1973-1984
GG 144 Themis/GG 1440 Biscaya, 1985-2002
GG 144 Themis, 2000-2008
GG 228 Rymo, ??-2012
GG 144 Themis, 2008-2010
GG 144/S 144 Themis, 2010-2018

En tid efter att den tidigare båten, år 2010 hade sålts köptes GG 912 Sunnanö som fick bli den nya GG 144 Themis. Redan 2011 såldes den vidare, först till Themis Fiskeri AB och därefter
till Themis Fiskeri A/S i Danmark som ägs av Anders Ryberg, Björn Ryberg och svärsonen Urban Lorentsson. Båten är numera S 144 Themis på 735 ton.

Vid inträdet i det danska fisket såldes alla fiskerätttigheter (kvoter) i Sverige som GG 144 Themis haft. Istället köptes fiskerättigheter i Danmark, ofta ihop med att äldre båtar köptes.
2011 köptes L 269 Lis Kemi som bytte namn till L 269 Lis Kemi II. Den båten skrotades 2014. 2013 köptes RS 2 Lukas-Silas som ägs än idag. År 2014 köpte Astrid Fiskeri A/S och Themis Fiskeri A/S tillsammans de två båtarna SØ 31 Anette Heinrich och SØ 265 Thronder. Den senare båten såldes 2015 till Valter Vendelbos företag Cyrano II ApS. Även S 456 Anne-Mie köptes av Themis Fiskeri och Astrid Fiskeri ihop, men Themis ägande kom aldrig att registreras.

I slutet av 2015 köptes också företaget S 105 Sebastian ApS med fiskebåten S 105 Sebastian med fiskerättigheter. Fiskebåten såldes senare till det svenskägda företaget Christer og Lennart Fiskeri A/S och blev L 106 Monsun och har senare sålts vidare till Västafrika. Företaget S 105 Sebastian ApS fusionerades med Themis Fiskeri A/S år 2016.

Nu ska nuvarande S 144 Themis som sålts och blivit L 106 Monsun ersättas av den första nybyggda båt som familjen Ryberg och Themis Fiskeri köpt sen 1952.

Themis-koncernens fiskebåtar i Danmark, namn, ägarår

S 144 Themis, 2010-2018
L 269 Lis Kemi II, 2011-2014
RS 2 Lukas-Silas, 2013-
SØ 31 Anette Heinrich, 2014-2015, (delägd med Astrid Fiskeri A/S)
SØ 265 Thronder, 2014-2015, (delägd med Astrid Fiskeri A/S)
S 105 Sebastian, 2015
S 144 Themis, 2018-

Andra källor:
Blom, Bornmalm och Bång, Fiskebåtarna & Varven, 2002
Hembygdsrapport, Rörö – öns historia, 1988

Läs mer:

 

 

 

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.