Vitling – en överfiskad art på väg tillbaks

Vitling (Merlangius merlangus) är en torskfisk som förekommer i nordöstra Atlanten, från Biscayabukten i söder till Lofoten i norr. Finns dessutom i Medelhavet och Svarta havet. Arten uppträder regelbundet i Skagerak, Kattegatt, Öresund och sydvästra Östersjön. Lokala reproducerande bestånd finns sannolikt i Öresund samt längs Bohuskusten.

Troligen använder beståndet i Nordsjön sig av Skagerak/Kattegatt som uppväxtområde. Det finns troligen också två skilda populationer i Nordsjön, norr och söder om Doggers bank. Ytterligare beståndsseparering kan förekomma mellan kustvatten och utsjön i norra Nordsjön. Heter hvitting på norska, whiting på engelska och hvilling på danska. Många andra fiskarter kallas också whiting på engelska. Däribland nordlig stillahavskummel som i allmänhet kallas whiting i USA.

Arten leker under januari–juli på 30–100 meters djup. En stor hona lägger upp till 300 000 ägg, som efter befruktningen svävar fritt i vattnet. Vitling växer måttligt snabbt och når könsmognad vid en ålder av två eller tre år. Livslängden kan uppgå till 20 år.

Vitlingen återfinns vanligen på djup mellan 30 och 100 meter, men kan gå så djupt som 200 meter. Den föredrar leriga bottnar med småsten, men också sand- och klippbotten. Den uppträder både i stim och ensam. Födan består av räkor, krabbor, mollusker och små fiskar med mera.

Längden är vanligen 30 till 40 centimeter, men exemplar så stora som 70 centimeter har hittats. Unga exemplar kan ha en liten skäggtöm, men den försvinner vid könsmognaden. Vitlingen kan väga över 3 kilogram och bli åtminstone 20 år gammal. Färgen varierar. Upptill är den gulbrun, grön- eller blåaktig. Sidorna är ljusare, gulgråsilvriga, medan buken oftast är rent silverfärgad till vit. Ofta har också vitlingen en mörk fläck vid roten av bröstfenan.

Yrkesfiske

Fiskas huvudsakligen i Nordsjön men även i Skagerak, Kattegatt, Engelska kanalen och Irländska sjön.  Storbritannien står för större delen av fisket i Nordsjön (77% år 2020). Årligen fiskas numera cirka cirka 15 000 ton. I andra vatten fångas ytterligare cirka 5 000 ton per år. Bara en liten del av den årliga kvoten som numera är 100 000 ton bara i Nordsjön fångas. Sen 1990-talet då vitlingen var överfiskad har fisket minskat kraftigt. Idag är beståndets storlek över vad som anses långsiktigt hållbart.

Huvuddelen av vitlingen fångas som bifångst i annat fiske med bottentrål och flyttrål efter exempelvis sperling (vitlinglyra) och annan torskfisk, vid fiske med krokredskap efter andra torskfiskar, vid bottentrålsfiske av kräfta samt med snurrevad, bottentrål eller bomtrål vid fiske efter plattfisk. Det mesta hamnar som råvara i fiskmjölsindustrin då den tas som bifångst i fisket av vitlinglyra. Annars är vitlingen är en bra och god matfisk som dock sällan hittas i den svenska fiskhandeln. Förmodligen har bifångsterna vid sperlingfisket minskat de senaset åren genom användning av så kallad exkluder i trålen.

I Skagerak tas det mesta av den vitling som fångas som bifångst i kräftfisket. I huvudsak kastas vitlingen ut. Förmodligen finns det idag ingen efterfrågan från konsument och det lönar sig därför inte att landa den.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!