Kolmule – Nordatlantens mest fiskade torskfisk

Bild: Wikipedia. Licens: CC BY-SA 4.0

Kolmule eller blåvitling (Micromesistius poutassou), som den också heter är en liten torskfisk som lever i stim på ganska stora djup i de norra delarna av Atlanten från nordöstra USA till Norge och i Barents hav och ner till Marocko i nordvästafrika. Munhålan är svart, och de tre ryggfenorna sitter tydligt åtskilda.

Förr var det officiella namnet blåvitling på svenska, men det verkar förvånande nog ha bytts mot kolmule om vi ska gå enligt rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2021. Kolmule bär namnet blåhvilling på danska då kulmule betyder kummel. På färöiska är namnet svartkjaftur, på isländska kolmunni och och på engelska blue whiting. På norska är namnet kolmule.

Lever på mellan 50 och 400 meters djup, ibland ner till 1 000–2 000 meters djup. Den lever av fiskar, räkor och snäckor. Kan bli upp till 50 cm lång, vanligen 30 cm och kring 20 år gammal som mest. Arten företar omfattande vandringar inför leken, som pågår under perioden januari–maj på på 300–600 meters djup. Ägg och larver lever i den fria vattenmassan. Kolmule lever i huvudsak på kräftdjur. Mer sällan äter de fisk och bläckfisk.

Kolmule. Bild: Gervais et Boulart Public domain

Fisket

Näst efter alaska pollock är kolmule den mest fiskade torskfisken. Färöarna och Norge står för största delen av fisket. Andra länder med större fiske på kolmule är Danmark, Irland, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Sverige har en kvot för kolmule men den brukar bytas bort mot sill och skarpsill.

Fisket av kolmule startade på 1970-talet efter att sillbestånden i Nordatlanten och Nordsjön kollapsat. Över tid har fisket varierat mycket kraftigt vad det gäller fiskad mängd

I början av året fångas kolmule kring väster om Irland och Skottland, runt Färöarna och Island samt i de sydligare delarna av Norska havet. Fisket sker med flyttrål på stora djup. Den största delen av fångsten används för fiskmjöl och olja men arten säljs också färsk samt frusen.

Norskt, färöiskt, irländskt, isländskt och danskt fiske är främst för fiskmjölsindustrin medan brittiskt, nederländskt och tyskt fiske som sker med stora pelagiska fabrikstrålare främst går till konsumtion. Konsumtionsfisken exporteras till stor del till Västafrika, framförallt till Nigeria. Den exporteras främst fryst.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!