Sej – ett billigare alternativ till torsk

Bild: NOAA FishWatch Public domain

Sej (Pollachius virens), eller gråsej som den officiellt heter, är en storväxt torskfisk som kännetecknas av ett tydligt underbett och en färgteckning med mörka sidor och kontrasterande, ljus sidolinje. Dess närmaste släkting bleka (lyrtorsk) har ljusare färgteckning och mörk sidolinje. Totallängd 130 cm, vanligen 100 cm.

Sej heter saithe (Storbritannien) eller pollock (USA) på engelska men kallas ibland också coalfish eller coley i Storbritannien. I USA kan den kallas Boston blue. På norska heter den sei, på danska mørksej, upsi på färöiska och och ufsi på isländska. På tyska kallas den seelachs och på franska lieu noir.

Nordatlanten

Arten är vanlig i hela Skagerrak och Kattegatt ned till Öresund, och den förekommer dessutom sällsynt i södra Östersjön. Arten har en vidsträckt utbredning i nordöstra Atlanten från Barents hav och Spetsbergen söderut till Portugals kust och västerut till Island. Den förekommer också vid Grönland och längs Nordamerikas östkust söderut till North Carolina.

Bild: Fishbase

Det är en marin stimfisk som undantagsvis uppträder även i södra Östersjön. Den rör sig i det fria vattnet ned till 300 meters djup men oftast avsevärt grundare (35–40 m). I synnerhet yngre individer uppehåller sig relativt kustnära, men arten företar långa vandringar i samband med lek och kan även följa sillstim.

Gråsej är en rovfisk som gärna jagar i ytvattnet, ibland tillsammans med bleka. Den jagar i stim genom att omringa stim av småfisk varpå de tränger upp dem mot ytan. Yngre individer äter mest kräftdjur, äldre huvudsakligen fiskar.

Leken sker på 60–200 meters djup under perioden januari–maj. En stor hona kan lägga upp till åtta miljoner ägg, som kläcks efter 6–15 dygn. Ägg och larver är pelagiska. Gråsej kan växa snabbt; över 10 cm om året upp till fem års ålder, därefter långsammare. Könsmognad nås vid en ålder av 5–10 år, och livslängden kan uppgå till 27 år.

Fisket

Sej är en torskfisk som egentligen aldrig blivit överfiskad och där bestånden i våra vatten anses vara livskraftiga. Sejbeståndet har inte kollapsat på liknande sätt som exempelvis torsk, kolja, vitling och bleka. Det sagt även om fisket var mer omfattande i Nordostatlanten på 1970-talet än idag.

I Nordvästatlanten var fisket större på 1980-talet och 1990-talet än idag men det har alltid varit mycket mindre än i Nordostatlanten. Det är troligt att det förekom ett visst överfiske på den tiden och att sejen i området drogs med i torskkollapsen precis på samma sätt som koljan. Det viktigaste fisket finns idag i Norska havet och Barents Hav men på 1970-talet var fisket i Nordsjön större.

Numera fångas omkring 350 000 ton sej per år i hela världen. Viktiga fiskenationer är Norge, Frankrike, Danmark, Storbritannien och Tyskland. Det är en populär matfisk i Frankrike och Tyskland.  En del sej fångas som bifångst i sillfisket i Skagerak och Nordsjön. Framförallt var det så tidigare men numera används rist eller exkluder för att slippa bifångst av sej.

Kommersiella landningar av sej Nordostatlanten och Nordvästatlanten. Bild: Wikipedia. Data från International Council for the Exploration of the SeaNOAA och Fisheries and Oceans Canada. Licens: CC BY-SA 4.0

Sej fiskas med bottentrål, flyttrål, snurrevad, snörpvad, garn och backor (långrev) beroende lite på årstid, när på dygnet och var. Sej används på samma sätt som torsk vid konsumtion. Den är också bra som rökt eller grillad.

Bleka

Bleka (Pollachius pollachius) eller lyrtorsk som det heter officiellt är en torskfisk som nästan helt tycks ha försvunnit. Den är nära släkt med gråsej. På engelska heter den Atlantic pollock, European pollock eller pollack, på danska lyssej (gråsej heter mørksej) eller ibland sølaks, på norska lyr och franska lieu jaune.

Bleka

Lever vid svenska och norska västkusten, i Nordsjön med undantag för Tyska bukten, kring Brittiska öarna och Iberiska halvön samt längs Marocko och Algeriets norra kustband. Dess föda består av havsräkor, tobis, sill och skarpsill. Arten uppträder regelbundet i Skagerrak, mera sparsamt i Kattegatt samt tillfälligt ner i Öresund. Merparten av fisken i svenska farvatten kommer av allt att döma från lekplatser i Nordsjön.

En genetisk jämförelse av bleka från Biscayabukten och södra Norge har visat på relativt liten genetisk differentiering vilket tyder på att blekan inte är uppdelad i lokala bestånd. Mycket tyder trots det på att blekan liksom torsken varit uppdelad på många lokala lekpopulationer men många av dem finns troligen inte längre kvar.

Fiske och bestånd

Bleka fångas främst som bifångst i samband med fiske efter gråsej. Det finns också ett viss riktat garnfiske i Norge. Norska båtar landar mest. Beståndet av bleka är kraftigt försvagat, sannolikt främst beroende på för hårt fiske. Det svenska yrkesfisket fiskade bleka i Skagerrak och Kattegatt under 1940–1980 med årliga landningar upp till över 1 000 ton.

Från 1980-talet började lyrtorsk minska kraftigt och i dag fångas den sällan längs den svenska kusten. Bleka är av någon obegriplig anledning en okvoterad fisk och har periodvis sålts olagligt som torsk. Det förfarandet har sannolikt bidragit till de kraftigt minskade betståndet. I Norska vatten är den kvoterad och svenska båtar har där en liten kombinerad kvot av vitling och bleka.

Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!