Martin Stjernstedt är marinbiolog på Havets hus i Lysekil. I en artikel i Bohusläningen säger han en del helt riktiga saker och flera bra saker. Men samtidigt kommer han också med en del felaktiga påståenden.
När det gäller hälleflundra från Sveriges kuster har han sannolikt helt rätt. Det är främst tidigare överfiske som gjort att den idag är väldigt sällsynt. Den fångades också främst som bifångst vid bottentrålning. Det sker dock i allmänhet inte idag. Dels för att många trålare använder rist vid räkfiske och kräftfiske som sorterar bort fisk och dels för att hälleflundra numera är sällsynt i svenska vatten.
Varför havskatt minskat i antal är mera oklart. Det är dock osannolikt att det har med brist på föda att göra. Havskatt lever främst på musslor, snäckor, sjöborrar och kräftdjur. På de djupa bottnar där havskatten lever finns ingen brist på sådan föda. Havskräfta och räka som är de kräftdjur som fiskas är av mindre betydelse och andra kräftdjur har större betydelse. Fiske och bottentrålning är med andra ord inte en trolig orsak till att havskatten minskat i antal. Det är andra orsaker bakom.
Märkligheter
Att Stjernstedt ändå hävdar att det måste vara fiske och bottentrålning som ligger bakom havskattens problem måste ses som ett politiskt ställningstagande och inte annat. En vetenskapsman kan förstås ha politiska ståndpunkter men i sammanhang där de uttalar sig om fakta och vetenskap bör de trots allt inte hitta på fakta och säga felaktigheter.
Skoläst och bleka (som han förstås kallar lyrtorsk) är förstås hotade. Det är sannolikt helt olika orsaker bakom det. Bleka är sannolikt sällsynt då den överfiskats tidigare men varför skolästen är sällsynt är mera oklart. Överfiske kan dock kanske ha spelat en roll även för det.
Stjernstedts önskan om att vi skulle kunna äta berggylta är märklig. Berggylta som är en så kallad läppfisk fiskas förmodligen redan nu på en nivå som troligen inte kan ökas. De används levande för att bekämpa laxlus i norska laxodlingar.
Och visst borde folk äta mer sill. Men nån minskning av makrillbeståndet verkar inte finnas. Det verkar bara vara tomt prat. Förmodligen är makrillbeståndet dessutom större än vad beståndsuppskattningarna ger vid handen. Men klimatförändringarna har gjort att makrillen flyttat sig längre norrut.
Grand Banks
Det är också självklart att det är en fördel att äta MSC-märkt torsk istället för sådan som saknar MSC-märkning. Men att torsken på Grand Banks och Georges Bank utanför Kanada och USA slutligen skulle ha försvunnits på grund av loddafiske är nog inte helt korrekt. Lodda är och har varit en viktig föda för torsk. Men lodda kring Newfoundland började fiskas i stor utsträckning först efter att torsken kollapsat. Stjernstedt misstar sig på orsak, verkan och konsekvenser i sammanhanget.
Sanningen är torsken vid fiskebankarna utanför USA och Kanada försvunnit på grund av ett omfattande överfiske som inte stoppades i tid. Kollapsen förstärktes av loddakollapsen på 1990-talet. Den orsakades inte av fisket. I en del av det aktuella området, Flemish Cap, har torsken dock kommit tillbaka.
Torskbeståndet kollapsade på 1970-talet, loddan började fiskas, loddan kollapsade på grund av klimatförändringar i området och överfiske. Loddan är tillbaks men torsken är det inte. En bidragande orsak till att torsken inte kommer tillbaks kan till och med vara för stora bestånd av lodda.
Östersjön
Och det liknar inte situationen i Östersjön alls. Där har torsken försvunnit på grund av klimatförändringar, övergödning, syrebrist, säl, skarv och sjukdomar som sprids av säl. Det har inte med fisket att göra på nåt sätt. Fisket är dessutom stoppat sen flera år tillbaka. Ingen funderar på vad man ska göra i Östersjön. Alla vet.
Minska övergödningen, minska syrebristen, stoppa klimatförändringarna, minska sälbeståndet och minska skarvbeståndet. Att det inte sker beror på politisk ovilja och miljöaktivisters bisarra motstånd mot bland annat säljakt.
Hotade fiskar
Listan över hotade fiskar som Bohusläningen publicerat är också delvis felaktig. Pigghaj är inte på något sätt akut hotad och fiske på pigghaj har återigen blivit tillåtet. Kummel är visserligen klassad som sårbar men blir allt vanligare i svenska vatten i takt med att havet blir varmare. Samtidigt så är det så att samtliga traditionella torskfiskar (torsk, kolja, bleka och vitling) som tidigare fanns i fjordar och inte vid den svenska kusten försvunnit. Det skedde redan på 1970-talet och 1980-talet och berodde på överfiske.
Och slutligen bör WWF:s Fiskguide tas med en stora nypa salt.
Läs mer:
- Ingen matbrist för torsken i Östersjön
- I stort sett inget torskfiske i Östersjön år 2022
- För att rädda torsken i Östersjön behövs ökat fiske
- Syrebrist – orsaken till torskproblemen i Östersjön
- Överfiske är inte en orsak till torskens dåliga hälsa och tillstånd i Östersjön
- Ingen brist på mat för vuxna torskar i Östersjön
- Skarpsillen och torsken i Östersjön
