Märkning ska avslöja tonfiskens vandringsmönster

För första gången ska nu blåfenad tonfisk i vattnen runt Sverige och Danmark märkas. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet ska fånga och märka omkring 20 tonfiskar med elektroniska sändare, för att bland annat få kunskap om varför tonfisken återvänt till nordöstra Atlanten – och till den svenska kusten.

Blåfenad tonfisk

Under sensommaren och hösten 2016 observerades stora stim av blåfenad tonfisk vid flera tillfällen i nordöstra Atlanten: i Skagerak, Kattegatt och längs Bohuskusten.

– Den blåfenade tonfisken har inte synts till här på flera årtionden, men förra året fick vi plötsligt in rapporter om stora stim på hundratals vuxna individer som jagade makrill och sill. Nu när medelhavsbeståndet är på tillväxt kommer de tillbaka till tidigare utbredningsområden, men om de individer som siktats i Sverige verkligen kommer därifrån vet vi inte, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), i ett pressmeddelande.

I ett projekt finansierat av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) ska cirka 20 stycken, 100-300 kilo tunga, blåfenade tonfiskar fångas i vattnen runt Sverige och Danmark under sensommaren och hösten, och märkas med elektroniska sändare. Informationen från sändarna kommer att komplettera den information om blåfenad tonfisk som redan idag finns i den så kallade GBYP-databasen (Grand Bluefin Tuna Year Programme), som är ett resultat av ett forskningsprogram om tonfisk som omfattar hela Atlanten. Där saknas dock idag data från de nordliga områdena.

– Data från märkningen kommer att ge oss en bättre förståelse för den blåfenade tonfiskens migrationsmönster och beteende, och därmed också ge stöd för en god förvaltning. För att tonfisken på allvar ska komma tillbaka till Nordsjön krävs till exempel en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden av sill och makrill, som är tonfiskens huvudföda, säger Max Cardinale, forskare vid SLU Aqua, i pressmeddelandet.

Märkningen gör det också möjligt att samla in genetisk information, och kan därmed ge värdefull data om populationsstrukturer.

Tack var det nuvarande låga fisketrycket på tonfisk räknar forskarna med att få in bra spårningsdata. Under 1930-1950 bedrevs kommersiellt fiske efter blåfenad tonfisk både i Sverige och Danmark. Flera hundra ton tonfisk landades varje år, med en topp på 2 000 ton i Sverige år 1942 och äldre yrkesfiskare på Hönö som ägnat sig åt fiske på tonfisk förknippar fisket med krig. En av de båtar som på den tiden fiskade tonfisk var familjen Edvardssons GG 345 Ian.

Sportfiske efter tonfisk förekom i Kattegatt och Öresund ända fram tills på 60-talet, men därefter blev fångster av tonfisk allt ovanligare. Idag är inget svenskt riktat fiske efter blåfenad tonfisk tillåtet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

SFPO vänder sig mot nytt naturreservat i södra Kattegatt

Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) har i ett remissvar i frågan om upprättande av ett naturreservat i södra Kattegatt uttalat sig starkt negativt. De avstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till miljöbalken (MB) och Internationella Havsforskningsrådet (ICES):

Svenskt yrkesfiske, en av Sveriges basnäringar och företagsamhet på naturens villkor, behöver för att kunna fiska platser som det är lönsamt att fiska på. I ljuset av alla de skydd som redan har inrättats eller är på väg att inrättas (N2000, Ospar, Helcom, nationalparker och -reservat m.m.) är det minst sagt problematiskt att snart sagt allting ska skyddas till havs i det att antalet fiskeplatser minimeras i ett accelererande tempo.

Det svenska yrkesfisket bedrivs i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och regleras på EU-nivå. Det svenska yrkesfisket är företrädesvis småskaligt och selektivt, helt i linje med lagstiftarens intentioner. Ändock ska det inrättas skydd för snart sagt allting, resultatet av denna skyddsiver är att man riskerar att ”skydda bort” en av Sveriges basnäringar – yrkesfisket, vars bedrivande nästan alla ställer sig bakom. Paradoxalt nog finns allt skyddsvärt kvar trots alla grundlösa påståenden om yrkesfiskets och bottentrålningens fruktansvärda effekter, detta borde rimligen föranleda en eller annan fundering kring frågan om bottentrålning och behovet av skydd.

Hade man applicerat samma resonemang som man använder för att skydda havsområden på land så hade det inneburit att jordbruk och snart sagt nästan all annan mänsklig verksamhet skulle inskränkas så långt att det moderna samhället skulle vara i seriös fara. Det är en stor tragik att havet har blivit en lekstuga för gröna fundamentalister, säkerligen välmenande, men ack så kunskaps- och faktafattiga.

När man inledningsvis säger att det inom en överväldigande del av det aktuella området sedan ett antal år gäller ett totalt fiskeförbud känns det som att man triumferar med detta. Sanningen är att området inrättades bilateralt mellan Sverige och Danmark för att skydda Kattegattstorsken. Dennas status är nu långt mycket bättre än vad den var då och det finns ingen egentlig anledning att ha kvar detta områdes permanenta fiskeförbud, se t.ex. www.ices.dk. När man säger att syftet med det förslagna reservatet är att bl.a. söka säkerställa att denna återhämtning ges möjlighet att fortgå försöker man kringgå gällande regelverk – ett område som inrättats för ett syfte och som fyllt sin funktion bör lämpligen och rimligen avskaffas; detta gäller det området med totalt fiskeförbud, det ska inte transformeras in till något annat bara för att någon anser att det vore lämpligt att göra så.

Sverige som nation har sig tilldelat fiskekvoter. Det torde vara i nationens samhällsekonomiska intresse att dessa nyttjas till allas bästa i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser, främst utifrån ett MSY-perspektiv.

I samrådet omtalas fisket med bottentrål som oselektivt, detta är en direkt felaktighet, eftersom det svenska fisket med artsorterande rist är synnerligen selektivt och prisat just för denna egenskap. Det utstrålar en synnerligen negativ inställning till yrkesfisket att inte göra en seriös faktakoll innan dylika handlingar utskickas på samråd, det är helt enkelt inte seriöst.

I tredje stycket på s. 2 i det tidiga samrådet sägs det att en inventering av bottenfaunan i en del av området visar på en pågående återhämtning av bottnarnas naturvärden. Inventeringen bifogas ej det tidiga samrådet, utan det hänvisas endast till en bil. 3 som inte säger så mycket – detta är bristfälligt.

De angivna bevarandevärdena år sådana att de kan skyddas på ett ändamålsenligt sätt utan att ett naturreservat bildas, således är förslaget som ryms i detta tidiga samråd oproportionellt, dvs. mer långtgående än vad som rimligen kan anses behövs.

I remissen sägs att bottentrålning förstör bottnarnas topografi, djurens grävda hålor och djuren själva. M.a.o. framställs bottentrålning såsom något mycket elakt som egentligen inte borde få förekomma. Problemet är dock att denna beskrivning inte är korrekt, bottentrålning är den förhärskande fiskemetoden i allt fisk- och skaldjursfiske och är i högsta grad tillåten enligt den gemensamma fiskeripolitiken som numera även inkludera miljöpolitiska aspekter.

Avslutningsvis vill nämnas något som man fullständigt har valt att bortse ifrån i remissen – det finns utsedda områden som är av riksintresse för yrkesfisket, dessa har utsetts med grund i MB. Syftet med bestämmelserna om riksintressen är att sådana områden ska ha ett långsiktigt skydd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Nya regler för hummerfisket på gång

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår nya regler för hummerfisket i höst. Skälet är att beståndet av hummer i svenska vatten bedöms vara svagt och behöver få möjlighet att växa till sig, både i antal och i storlek.

HaV:s förslag innehåller bland annat minskning av antalet tillåtna redskap, kortare fiskesäsong och höjt minimimått.

Hummerfiske

Foto: Maja Kristin Nylander/Havs- och vattenmyndigheten

I dag finns ingen fullständig bild av det svenska hummerbeståndet. Men, de analyser som finns tyder på att fisketrycket är högt och att beståndet är på en historiskt låg nivå. Fångsten per ansträngning har minskat kontinuerligt sedan 1970-talet, det vill säga antalet fångade humrar per vittjad tina.

– Studier i fiskefria områden visar att mängden hummer och medelstorleken i populationen snabbt ökar när fisket minskar eller helt upphör. Det finns alltså stora möjligheter att stärka beståndet genom att begränsa fisket, säger Martin Rydgren.

Hummer förekommer i Skagerak, Kattegatt och norra delen av Öresund. Den lever företrädesvis på 10–30 meters djup på klippbotten eller algbevuxna steniga bottnar. Hummern blir könsmogen vid 4–8 års ålder och kan nå en maximal ålder på cirka 60 år. Den maximala längden är cirka 50 centimeter med en vikt på ungefär fyra kilo, i svenska vatten når sällan hummern över 30 centimeter eller väger över ett kilo. Vid svenska västkusten sker i dag ett omfattande yrkes- och fritidsfiske efter hummer.

– Yrkesfiskare ska rapportera sina fångster till oss. För fritidsfiskare finns det inga krav på fångstrapportering. Fritidsfiskets omfattning är dock betydligt större än yrkesfiskets och vi uppskattar att mer än 90 procent av redskapen som används i fisket tillhör fritidsfiskare, säger Martin Rydgren i ett pressmeddelande.

Fisket efter hummer i Sverige regleras i dag genom mängden redskap som får användas, fredningstid, minimimått för landning och ett förbud mot att landa honor med yttre rom samt att endast tinor får användas för fångst av hummer. Dessutom finns regler för flyktöppningar i redskap och fritidsfiskare får inte sälja fångsten.

En yrkesfiskare får använda upp till 50 hummertinor medan en fritidsfiskare är tillåten att använda upp till 14 hummertinor. HaV föreslår nu att antalet tillåtna hummertinor sänks, att fritidsfiskare istället tillåts använda sex tinor och yrkesfiskare i stället tillåts använda 40 tinor.

Hav vill också att säsongen förkortas, att fritidsfiske av hummer bara tillåts från den första måndagen efter den 20 september kl 07.00 till och med den 30 november. Yrkesfiske kan tillåtas även under december månad men under våren föreslås helt fiskeförbud.

Sverige har idag, tillsammans med Danmark, Europas lägsta minimimått på hummer, HaV föreslår nu att det höjs från åtta till nio centimeter för att bestånden ska kunna växa till sig.

-Vi bedömer att de föreslagna förändringarna är nödvändiga för att beståndet av hummer i svenska vatten skall få möjlighet att återhämta sig. En kraftig reducering av antalet fiskade humrar krävs för att uppnå detta. På sikt är dock bedömningen att förslaget innebär att reproduktionen av hummer kan öka och att detta skall leda till successivt ett förbättrat fiske, säger Martin Rydgren.

HaV:s förslag till nya regler för hummerfisket föreslås träda i kraft den 1 september 2017. Förslaget går nu på remiss till berörda myndigheter och organisationer och svaren ska vara HaV tillhanda senast 26 juni.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

MSC-certifiering viktig för att nå FN:s mål om hållbara hav?

Det menar i alla fall Marine Stewardship Council (MSC) själva. På FN:s havskonferens vill de lyftas fram som en möjlig väg att gå för att skydda haven. Inför konferensen har de därför släppt en rapport om vilka förbättringar certifieringen av hållbara fisken bidrar till för att skydda marina resurser av olika slag.

Resultaten lanseras lagom till FN:s Havskonferens i New York nästa vecka, vars syfte är att stödja arbetet med att rädda världshaven och uppnå det globala hållbara utvecklingsmålet om hav och marina resurser, mål 14. Sverige har tillsammans med Fiji tagit initiativ till den första stora FN-konferensen för de nya globala hållbarhetsmålen. Ett delmål är att stoppa både överfiske och illegalt fiske bland annat genom att med bra förvaltningsplaner återställa fiskbestånden på kortast möjliga tid. Flera svenska ministrar deltar på plats i New York.

– MSC-rapporten ger regeringar, industrin och icke-statliga organisationer ett kraftfullt verktyg för att katalysera och säkra förbättringar inom havsfiske. Ett effektivt och mätbart verktyg för att uppnå målen som fungerar, säger Minna Epps, chef för MSC i Skandinavien och Östersjöregionen.

Idag är 12 procent av den globala marina fångsten MSC-certifierad. MSC:s åtagande är att 20 procent av all världens vildfångade fisk och skaldjur senast år 2020 ska komma från fisken som deltar i MSC-programmet och 2030 ska en tredjedel av den globala fångsten ingå i MSC-programmet. Rapporten visar enligt MSC på att med rätt incitament, förutsättningar, och åtgärder kan världens fisken bidra till att uppfylla FN:s utvecklingsmål 14.

Rapporten som tagits fram av MSC och alltså inte är opartisk visar inte helt oväntat på mer än tusen positiva förändringar som certifierade fisken gjort för att skydda fiskbestånden och marina livsmiljöer. Ett exempel är från ett grönländskt räkfiske som i brist på information om livsmiljöer på havsbottnen deltog i ett forskningsprojekt, som ledde till upptäckten av ett rikt ekosystem. Den nya informationen ledde till att marina skyddsområden skapades för att skydda viktiga koraller och svampar.

Hittills har 18 MSC-certifierade fisken enligt rapporten ändrat både var och hur det fiskas för att minimera skador på havsbottnar för att bibehålla sin certifiering bland annat genom frivilliga stängda områden.

I MSC:s rapport Global Impacts menar MSC att:

  • 94% av de fisken som ingår i programmet har gjort minst en förbättring för att uppnå eller behålla sin MSC-certifiering.
  • 117 åtgärder från 39 fiskerier bidrog till att förbättra livsmiljöer, förvaltning och tillgång på information.
  • Totalt har MSC-certifierade fisken varit involverade i 46 nya vetenskapliga forskningsprojekt som en del av arbetet för att bättre förstå och minimera effekterna på livsmiljöer i haven.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Första Östersjöfisket av skarpsill MSC-certifierat

Ett lettiskt fiske av skarpsill är nu MSC-certifierat. Beståndet mår bra och bifångsten av andra arter är minimal visar granskningen. Tidigare har avsaknad av en förvaltningsplan på EU-nivå för Östersjöns skarpsillfiske satt käppar i hjulet för certifiering, men nu finns en plan på plats.

– Detta är en mycket positiv utveckling för Östersjöregionen. Det illustrerar styrkan av att ha en EU-förvaltningsplan för både torsk, sill och skarpsill på plats och visar att fisket i Östersjön kan uppfylla MSC:s strikta krav, säger Minna Epps, chef för MSC i Skandinavien och Östersjöregionen, i ett pressmeddalnde.

Certifiering av skarpsill har varit på gång länge. Redan 2008 gick ett svenskt fiske av skarpsill in i granskning för att se om de klarade MSC:s miljöstandard för ett hållbart fiske. De föll på målsnöret. Tack vare att EU nu tagit fram en långsiktig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön, bereder det vägen för fler fisken att klara MSC:s miljöstandard.

– Tidigare fanns bara ett MSC-certifierat fiske av skarpsill, i Nordsjön. Nu hoppas vi att resultatet för det lettiska skarpsillfisket kan inspirera fler yrkesfiskare i Östersjön att gå in i granskning för att se om även deras fisken uppfyller kraven. Just nu är Finland på gång att granska sitt fiske, säger Kari Stange sakkunnig inom fiske för MSC i Skandinavien och Östersjöregionen.

Det certifierade fisket omfattar 22 trålare som fiskar ute på öppet hav. Trålarna drivs av 11 lettiska fiskeföretag som landade 16 437 ton skarpsill förra året, vilket motsvarade cirka 8 procent av EU:s kvot för skarpsill i Östersjön. Fångsten landas i Lettland för att bearbetas till skarpsill i saltlake och i olja för konsumtion. De flesta produkterna exporteras till europeiska länder, medan en dryg tiondel går till inhemska marknaden.

– MSC-certifikatet öppnar dörrar till nya marknader som tidigare varit stängda för lettiska fiskare. Med certifieringen kommer också nya ansvar för fiskarna. Vår organisation kommer att övervaka processen och samla in data om fångster och om MSC-certifierad export av skarpsill. Vi tror att denna certifiering kommer att ge många nya fördelar i framtiden, säger Inarijs Voits, ordförande i LFPO:s styrelse.

Intressant är också att detta är det första MSC-certifierade skarpsillsfisket för konsumtion. Den skarpsill som svenska yrkesfiskare tar upp i Östersjön eller den som fiskas i Nordsjön och är MSC-märkt används enbart till fiskmjöl och fiskolja. I Skagerak finns det dock ett svensk skarpsillsfiske för konsumtionsändamål.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,