Sill och skarpsill är bra mat. Ändå äter vi nästan ingen skarpsill i Sverige och mycket mindre sill än vad vi skulle kunna äta. Ungefär 25% av den sill och skarpsill som fiskas går till mänsklig konsumtion.
Av sillen går cirka 40% till mänsklig konsumtion. Det mesta landas i Danmark men det landas även i andra länder. Den sill som inte går till mänsklig konsumtion fångas i Östersjön och Bottenhavet. Det som äts i Sverige äts i huvudsak som inlagd sill men en del äts också stekt. Till inlagd sill används endast sill från Västerhavet.
Bara en mindre mängd skarpsill, kanske uppemot 10%, går till mänsklig konsumtion.Det mesta landas och säljs i Baltikum och bara ungefär 1% går till konsumtion i Sverige. Då främst i form av ansjovis.
Så varför äter vi då inte skarpsill och sill?
Skarpsill har vi ingen tradition att äta förutom i form av ansjovis. Konsumtionen av ansjovis i Sverige har minskat över tid och vi har inte börjat äta skarpsill på annat sätt. Man skulle kunna tänka sig att äta skarpsill friterad på samma sätt som sardiner i Medelhavsländerna. Det skulle kunna öka konsumtionen. Problemet med det är att skarpsill fiskas på vintern och då är kundkretsen på kustorterna i Sverige mycket begränsad.
Alternativet är att göra konserver och det är vad man gör i Baltikum. Skarpsill läggs in i all möjlig lag och sås. Det kan ätas istället för tonfisk. Mycket bättre då skarpsill inte innehåller några miljögifter vilket tonfisk gör i små mängder. Dessutom är fisket av skarpsill mycket miljö- och klimatvänligt.
Idag finns ingen efterfrågan på skarpsill från svensk konsument. Det är upp till handeln, fiskhandeln och yrkesfisket att skapa en större efterfrågan på dessa produkter. De finns i handeln redan nu som sardiner eller brisling i tomatsås eller olja. Och som ansjovis. Ökad efterfrågan skulle kunna innebära att en större del av skarpsillen skulle kunna landas för konsumtion. Dessutom skulle det kunna ge yrkesfiskarna mer betalt för skarpsillen.
Miljögifter
När det gäller sill är problemet ett annat. Livsmedelsverket avråder från att äta sill från Östersjön på grund av höga halter miljögifter. Visserligen ligger halterna numera under gränsvärdena i Östersjön men Livsmedelsverket avråder ändå från konsumtion. Sillen (strömmingen) i Bottenhavet innehåller dock mycket högre halter av miljögifter och är inte lämplig att äta.
Så länge livsmedelsverket avråder från att äta sill från Östersjön kommer efterfrågan att vara låg. Det går inte att skapa någon efterfrågan helt enkel. Därför går sillen från Östersjön i huvudsak till fiskmjöl. Sillen från Kattegatt, Skagerak, Nordsjön och Nordatlanten går redan idag till konsumtion.
Tyvärr är det så att när forskare, tjänstemän och politiker pratar om sill för konsumtion utelämnar de alltid verkligheten, dvs problemet med miljögifter. På så sätt vilseleder de medvetet allmänheten.
Läs mer:
- Bästa matfisken kommer från det mest miljövänliga fisket
- Ät mer skarpsill – miljö och klimatvänligt
- Ät sill – nyttigt, klimatvänligt och miljövänligt
- Makrill istället för tonfisk – nyttigare och bättre
- Siklöja som är god och bra mat borde ätas mer
- Bästa fisket ur klimat- och miljösynpunkt
- Miljövänligaste fisken att äta – sill
- Varför strömming inte säljs till konsumtion
- Skarpsill, brisling, ansjovis, sardell och sardin
