Det finns uppenbart en brist på vårlekande strömming (sill) i Bottenhavet då färre strömmingar sökts sig till kusten för att leka under våren. De vetenskapliga bedömningar som gjorts av Internationella Havsforskningsrådet (ICES) visar dock samtidigt att det inte finns nån strömmingbrist i det stora hela. Det betyder att det troligen finns mycket höstlekande sill. Resultatet har i år blivit att det fångast allt för lite strömming till surströmmingsfabrikerna.
Samtidigt är det så att trålfisket ute till havs fångar lika mycket som vanligt. Det betyder alltså att surströmmingsfabrikerna skulle kunna köpa strömming av trålarna. Men av olika skäl gör de inte det. De vill antingen inte ha leveranser alls eller så vill de inte betala ordentligt. Trålarna får till och med mer betalt av fiskmjölsfabrikerna och djuruppfödarna än vad surströmmingstillverkarna erbjuder dem. De mindre trålarna och garnbåtarna skulle också kunna fiska strömming på hösten för att leverera råvara till surströmmingstillverkningen men det gör de inte. Kanske för att de då är upptagna med att fiska siklöja.
Nån surströmmingsbrist skulle helt enkelt inte behöva uppstå.
Det finns alltså ingen strömmingbrist på det sätt som Anna Ljungström påstår i en artikel på Supermiljöbloggen. Hon är helt enkelt okunnig på området och skriver därför dumheter.
Sillbestånden i Östersjön
Förutom att Ljungström påstår att det finns brist på strömming/sill så påstår hon också att beståndet minskat stadigt under lång tid. Det är sant så länge vi håller oss till Bottenhavet. Beståndet av strömming/sill (SSB) i Bottenhavet har minskat sen 1990-talet efter att innan dess ha ökat kraftigt med start kring 1980. Beståndet är idag återigen på samma storlek som det var på 1970-talet. Då klagade också det kustnära fisket på brist på strömming/sill. Så deras klagomål har substans utan att det innebär att strömmingen i sig eller surströmmingstillverkningen är hotad.
När det gäller strömming/sill i Östersjön är dock Ljungström ute och cyklar om hon menar att beståndet minskat stadigt under lång tid. Det är nämligen inte sant. Beståndet av sill/strömming (SSB) i Östersjön har varit stabilt i 30 år och någon minskning existerar inte. Det kan trots det också här finnas en minskning vad det gäller de vårlekande bestånden men inte när det gäller de höstlekande.
Eftersom bestånden av sill/strömming enligt de vetenskapliga bedömningarna inte minskat i Östersjön och inte befinner sig under den nivå som anses vara långsiktigt hållbart i Bottenhavet har det heller inga större konsekvenser. Även på den punkten verkar Anna Ljungström fara med osanning.
Trålarna i Östersjön
De trålare som fiskar sill i Östersjön är i huvudsak mindre trålare som hör hemma i Östersjön. Totalt finns det cirka 30 trålare (inte 20 som Ljungström påstår). Endast 10 av dem hör hemma på Västkusten. Dessa båtar står för nästan häften av sysselsättningen (cirka 400) inom det svenska fisket, är inte subventionerat oavsett hur man räknar och dessutom klimat- och miljövänligt.
Som vanligt har Ljungström noll koll på hur fisket och fiskbestånden ser ut. Hon och Supermiljöbloggen fortsätter sprida falska nyheter och felaktigheter.
Slutligen en kommentar om trålfiskegränsen,. En utflyttning av den kommer sannolikt att ha noll betydelse för bestånden av sill/strömming. Om den ens blir av för Finland har så vitt jag vet hittills sagt nej och då blir det inget.
Läs mer:
- Landningar i Östersjöfisket 2021
- Fiskerättigheter i det pelagiska fisket 2022
- Sveriges största siklöjefiskare
- Surströmmingskrisen – ett spel för gallerierna?
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
- Varför miljölobbyister har fel om subventioner till fisket
- Hur många industritrålare finns det i Sverige?
- Forskarna vill fiska mer sill/strömming i Östersjön
- Det viktigaste svenska fisket är också det miljövänligaste
- Fiskets miljö- och klimatvänlighet
- Bästa matfisken kommer från det mest miljövänliga fisket
